Bildbevis!
I inlägget Äppel Päppel ifrågasatte Åsa Alfons förmåga att plocka äpplen... Här kommer bildbevisen från dagens "skörd"... Måste jobba lite på detaljerna dock...
Ahhh! Ett äpple!
Den kan man ju använda som fotboll...
Eller volleyboll...
Ibland blir frestelsen för stor...
Vad har du i munnen Alfons...?
Jag visste väl det!
Äppelmos någon?
Och rätt svar är...
51,3 kg! Och vinnare är ULLIS som gissade både på 51 och 52 kg. Grattis! Och vi gissar att syster Karin väger 44 kg!
I have a dream...
No, I have a Black Dream!
Grattis Alfons och alla hans systrar och bröder i In Futuro Black Dreamkullen på 1-årsdagen!
Det här var den första bilden vi såg på Alfons som då hette Nalle. Tänk vad tiden går... Många skratt och härliga och mysiga stunder har förflutit sedan dess. Han är så fantastisk på så många olika sätt, vår velourpojke, och vi är så glada över att han kom in i vårt liv! Det känns som det var igår och samtidigt evigheter sedan lillmatte Andrea tvingade mig att ringa och höra mer om hanvalpen som hemsidan sa fanns kvar p g a återbud. "Mamma, det kan ju vara våran hund" sa hon och tänk så rätt hon hade! Tack Anne-Lee och Siv för att vi fick förtroendet att ta emot honom i vårt hem! Han är bara bäst!
Fortsätt gissa vikten! I kväll koras en vinnare...
Kärt återseende
Oj vad svansarna viftade idag när Alfons och Selma äntligen fick träffas igen efter långt sommaruppehåll. Lekarna går lite lugnare till nu så de behöver inte längre övervakas varje sekund.
Och idag var Alfons hos veterinären och tog sprutan och vägde sig... Det var nära att jag inte fick någon vikt för Alfons skulle absolut inte kliva upp på vågen. Han fjantade och flamsade runt och jag kan säga att det var inte lätt att baxa upp en ? kg tung hund som inte vill stå där jag vill. Ni är duktiga på att gissa på hans vikt men ännu har ingen gissat rätt. En av er är väldigt nära... I morgon kväll stänger jag tävlingen så fortsätt att gissa. Måste bara berätta om en liten träningsstund som vi hade på kontoret. Vi hade fått en ful musmatta som vi genast gjorde om till targetplatta. Det var ett tag sedan Alfons tränade på targetmattan så det tog lång tid för poletten att ramla ner. Louise fick hålla i Selma som ivrigt ville slänga sig på den. Det var som ha lilla My i klassen, ivrigt räckandes upp handen: JAG KAN, JAG KAN! Selma kunde bara inte begripa att Alfons var så trögfattad. Hon är otroligt lättlärd. Så fort godis kommer fram så kör hon hela sin repertoar på 5 röda! Ligga, sitta, rulla runt, sitta vackert, springa till targetmattan! Hon bara slänger sig på mattan och liksom kanar framåt. Måste filma det någon gång... Hon är hundvärldens Pippi Långstrump!
Dan före dan före dopparedan...
Älsklingspojken fyller 1 år på fredag och i morgon bitti bär det av till tant doktorn för ettårssprutan... OCH VÄGNING! Vad bettar ni? Hur mycket väger han? I april vägde han 42 kg... Närmast vinner ett fint pris!
Äppel päppel!
Det kan ju vara bra att ha lite nytta av sin hund tänkte jag. Idag har jag börjat lära Alfons att plocka äppen...
Jag började med att hänga upp hans leksak i en buske. Konstigt ställe att ha leksaken på tänkte Alfons.
Åsså tog han lite sats....
Bingo!
Där fick jag den!
Finaste pojken!
Sen övade vi lite apportering också.
Dutti ponke!
Skördetid!
Idag plockade jag och Alfons hallon och vi fick ihop en skaplig mängd. Frös in för att invänta blåbären och göra riktigt smaskig drottningsylt... Alfons gillar givetvis hallon som den fruktkille han är. Han har även fått testa vattenmelon med samma resultat. Alfons är väldigt trevligt sällskap att ha med sig i hallonsnåren och han kom på att han kunde plocka själv! Direkt från kvisten!
Känner mig väldigt träningssugen men helt ostrukturerad. Vore ju bra att fokusera på något. Alfons är något av en naturbegåvning vad gäller apportering så vi kanske ska koncentrera oss på avlämningen... Han älskar att springa och hämta saker men att lämna ifrån sig saken är det dock lite si och så med. Den roligaste övningen är när jag sätter honom ner, säger åt honom att sitta kvar och sen går jag iväg ända till andra änden av trädgården. Han är superduktig och vet att han måste vänta tills jag kommer tillbaka och ställer mig bredvid honom. ÄNTLIGEN så säger jag det magiska ordet APPORT och han formligen spränger iväg och hämtar det jag lagt ut. Att se honom röra på sig är fullständigt fascinerande. Jag vet inte någon annan hundras som rör sig med sån styrka och kraft utan att förlora kontrollen över sin kropp. Ja, jag vet! Jag är partisk. Men det är något speciellt att se en så pass stor hund röra sig så fullständigt obehindrat. En fulländad atlet. Idag på skogspromenaden så kommenderade jag upp honom på varje lämplig sten som jag gick förbi och han tycker att det är roligt att skutta upp på dem. En riktig balansövning. Han börjar få lite snygga lårmuskler också, lillponken, och det lär ju behövas om han ska kunna stå och kissa med ett ben lyft. Där är vi inte än. Kikade in på Hunduddens hemsida och det verkar bli ett himla trevligt ställe. Synd att man bor på andra sidan stan... Kommer säkert någon trevlig kurs eller föreläsning som man blir sugen på. Verkar ju onekligen lite puckat att åka in från landet till stan för att gå kurs men vad gör man när utbudet i närheten är påvert. Nä, nu får det bli lite kurser tror jag... Eller vad säger du Alfons?
Ensam igen
Nu är jag suuuur! Hela blogginlägget försvann när jag skulle ladda upp det! Får försöka skriva det igen medan jag kommer ihåg vad jag skrev. På ett ungefär i alla fall... Nu har Sassa återförenats med sin flock och Alfons är ensam hund igen. Jag beundrar er alla som har fler hundar än en hund. Det är inte så att Sassa är jobbig på något sätt men hundarna blir liksom lite mer hundar när de är tillsammans. Återupptog lite träning igen. Det har varit total semester även på den fronten. Det är roligt att se att även Alfons visar förnyad energi igen. Fick tidningen Canis häromdagen och den tidningen är så himla bra. Det fanns två artiklar som fångade mitt intresse, en om hur man lär hunden kommandot LOSS och en om hur man kampar bra med hunden. Vad gäller loss så har vi fått börja om från början. Två likadana leksaker, en bakom ryggen och en som Alfons redan hänger i. Sen tar jag fram den andra och Alfons släpper mycket riktigt den första. Inget losskommando än. På något konstigt sätt blir enminutspass tio minuter långa utan att man förstår hur det gick till... och återigen så MÅSTE JAG LÄRA MIG ATT SLUTA EFTER EN LYCKAD REPETITION! Det är först när det inte funkar längre som man vaknar upp och inser att man borde ha slutat för 9 minuter sedan... Jag körde också lite apportövningar. Slängde iväg en leksak som Alfons måste avlämna (helst) i handen innan jag slänger iväg nästa. Det funkar rätt bra. Här märker man nyttan av att Alfons kan handtarget rätt bra. Det här med loss känns viktigt att Alfons verkligen kan. När ungarna leker med honom så blir han lätt exalterad och han är ju rätt tung att få på sig om han sätter den sidan till. Han måste kunna spelreglerna helt enkelt.
Matte sa LOSS! Se inte ut som att du inte förstår vad jag menar!
Landkrabban Alfons
Häromkvällen tänkte vi ta med Alfons när vi skulle åka till kompisar sjövägen... Begriper fortfarande inte hur jag tänkte mig att det skulle ha gått till... Jag vet ju att Alfons inte är överförtjust i att bada. Han har ännu inte provat på att simma, men går gärna ut i vattnet och hämtar pinnar som jag slänger ut. Först letade jag reda på flytvästen i förrådet. Den accepterade Alfons utan vidare. Därmed var första steget på operation "Få med Alfons i båten" avklarat. Han är ju en riktigt stilig kille i flytvästen!
Sen återstod den kritiska delen - att få Alfons att kliva ombord på båten. Det gick inte. Han vägrade att flytta sig en millimeter och jag kan säga att man rubbar inte Alfons om han gett sig den på att stå still. Han liksom växer fast i marken. Jag lyckades baxa över hans framdel på båtens för men sen gick det inte mer. Framdelen stod på fören, guppandes upp och ner medan bakdelen stod kvar på bryggan. Det går ju inte att lyckas med det här under tidspress och tvång! Ibland är man en riktigt korkad matte! Nej, det var bara att acceptera nederlaget och gå hem med Alfons. Jag får lägga upp en plan och jag tror att den kommer att innehålla en landgång. Vi får först öva på marken, sen på stranden och sen på bryggan - ja, ni fattar. Jag har i alla fall en plan!
Äta sig i form
Går det verkligen att äta sig i form? Jag misstänker att det är möjligt när det gäller hundar... Sassa är inte så vidare förtjust i sin mat. Hon buffar med nosen och försöker trycka maten genom matskålen, tar några bitar och lägger dem utanför matskålen för att slutligen ta ett par stycken. Lägger jag i Alfons mat i hennes skål blir det däremot annat ljud i skällan! De försvinner fortare än kvickt. Utan tjafs. Nu är det ju dessvärre så att Alfons äter Royal Canin Giant och det har ju sina sidor. Jag har redan noterat små förändringar hos Sassa. Hon har börjat dregla som Alfons. Så här såg hon ut häromdagen på promenaden.
Ett mindre underbett har börjat framträda och hennes huvud och bröstkorg har börjat växa betänkligt. Ullis, det är inte säkert att du känner igen Sassa när ni kommer och hämtar henne...
I dag när vi gick på promenad såg det ut så här på stenen. Alfons hoppade mycket riktigt upp utan kommando! Det blev lite trångt däruppe på toppen men det gick till slut... I alla fall en av dem hade rutin på det där!
Helan och halvan...
...eller kanske Kling & Klang? Vilket team dessa två hundar är! Alfons får syn på något som gör att han måste skälla till. Ut kommer Sassa i en sällan skådad fart, utan någon som helst aning om vad Alfons skällde på. Alfons blir skiträdd när hon kommer utfarande så där, ylande och skällande, så han vänder in till tryggheten och letar upp oss, ivrigt svansviftande. Han gör så när han blir lite skrajsen. Sassa irrar runt ute och grubblar över vad det var som Alfons skällde på. Vilket team säger jag bara. Idag så fick Sassa syn på mannen som backade ner ett släp på tomten. När hon blir ivrig så inleder hon sitt skall med ett regelrätt skrikylande! Man tror minst att hon fått ett ton böcker över sig eller nåt. När det hände så kom Alfons uppbrakande i köket. Han höll på att missa trappen upp, så rädd blev han. Där låg han och sov i godan ro innan helvetet brakade lös... Ibland önskar man att man hade kameran med. I morse när jag släppte ut dem för att de skulle göra sin morgontoalett så satte de sig samtidigt åt samma håll och gjorde nr 2. Det såg verkligen hysteriskt komiskt ut! Eller är det jag som har lite konstig humor...? Idag har vi haft födelsedagskalas här hemma. Morgonen inleddes traditionsenligt med sång på sängen med hundackompanjemang. Alfons börjar greppa detta riktigt bra och vet precis vad som förväntas av honom. "Gjorde jag rätt nu, matte?" tycks Alfons tänka...
På kvällen följde lite festligheter med en massa ungdomar. Hundarna var hur coola som helst, minglade runt som värsta partylejonen! Igår tog jag ut hundarna på en långpromenad själv. Sassas flexikoppel satte jag i Baggenbältet runt midjan och Alfons hade jag antingen i koppel eller lös. Han är som ett föl som följer stoet när vi är ute. Skulle aldrig få för sig att dra (just nu i alla fall). Han är lite rolig. Han stannar upp, låter oss gå en bit framåt och sen sätter han högsta fart förbi oss för att stanna ett par tre meter framför oss, aldrig längre. Igår när jag gick förbi en stor sten som jag brukar låta Alfons hoppa upp på, så sa jag "hopp upp" och tänkte inte på att jag även var ute med Sassa, stenarnas drottning! På en given signal tog de båda hundarna samtidigt ett skutt upp på samma sten och det var trångt om saligheten vill jag lova! Men de fixade att stå kvar! Det var också ett sånt där Kodakmoment utan kameran till hands... Nu sover de gott för natten.
Early encounter
Natten gick utmärkt. Alfons föredrog att ligga nedanför vår trappa upp till sovrummet och Sassa lade sig i sin korg, lite dämpad av munkorgen. Tidigt i morse släppte mannen ut båda hundarna för att de skulle få kissa och jag hör bara ett vrål från honom: FAN, JÄVLA SKIT! HIT SASSA! Jag hinner se ett ljusbrunt streck som till färgen liknar Sassa men det var ett rådjur som irrat sig in i vår trädgård. Och efter sprang Sassa minst lika fort. Att hon ens hann uppfatta att det var ett rådjur! Nu är ju nästan hela trädgården omgärdad av fårstängsel/staket så rådjuret blev inträngd i ett hörn utan möjlighet att ta sig därifrån. För Sassa var det ju bara jakten som var rolig så efter att hon trängt upp rådjuret i ett hörn sprang hon (nästan) lika fort tillbaka in igen, till mannens lättnad och förvåning. Rådjuret sprang ut fortare än kvickt. Alfons då...? Ja, han stod stel som en staty utanför dörren och bara betraktade spektaklet. Det var nog för tidigt på morgonen för hans smak. Han tyckte nog också att det blev lite otäckt med en husse som blev så där upprörd. Alfons är lite känslig för sånt. Inga höjda röster för hans del om han kan välja. Jag önskar att jag hade haft kameran med sen när jag var ute med dem efter frukost. Alfons gjorde verkligen ALLT för att få igång lite lek med Sassa. Alfons gjorde en lekinvit hit och en lekinvit dit. Han hämtade benknotor som han slängde omkring sig. Allt medan Sassa stod där stilla - drottninglik liksom. Hade hon kunnat låtsasgäspa hade hon gjort det och blängt på Alfons med en disträ ointresserad blick. Alfons gav upp till slut. Nu öser regnet ner och hundarna ligger och sover middag. Så här skönt måste dagisfröknar tycka att det är när det är dags för barnens vila ;-)
Pensionat Barnvik
Nu har den nya gästen flyttat in! Sassa är en 9-årig Ridgebacktjej och var vår Allis bästa kompis. Nu är det Alfons tur att ta över henne. Det var lite pipigt när matte med familj åkte men det gick över efter en stund. Lite får man deppa när man är en liten hund...
Alfons var glad som en lärka över att få en sån läcker brud på besök. Vi kan väl säga att Sassa inte tyckte att det var lika kul att få en överglad ostyrig koloss över sig så hon sa till på skarpen! Ett par gånger till och med! Så nu vet Alfons var skåpet ska stå... Han fogade sig utan knot. Det är värre med Loke, vår katt. Sassa tycker att katter skall jagas, gärna upp i närmaste träd. Loke är dock smart så han håller sig på sin kant. Vi har fått lov att plocka fram kompostgaller och grindar för att ordna fri lejd för honom. Han har sin kattlucka och kan gå ostört in till köket utan att riskera livet.
Annars har vi mest tagit det lugnt idag. Måste ju vänja sig vid att ha två hundar... Fick sällskap av mannen på kvällspromenaden så den gick utan problem. Hade en liten incident med två bassets som mejade ner kompostgallret som deras matte trodde skulle hålla (eller hur!) och så sprang (nåja, vaggade) de ut på vägen. Mannen, som gick med Alfons gjorde sig stor som ett hus och gick emot dem och det gjorde susen. De backade direkt och matten fick en chans att fånga in sina hundar. Det är obehagligt när hundar kommer ut så där utan att deras ägare har kontroll på dem. Jag vet att det är lätt hänt men det är inte ok! Ibland är det vilda djur som korsar vår väg på promenaderna. Härom kvällen när jag och Sassas matte gick med hundarna såg vi plötsligt ett konstigt djur som sprang ner från ett träd. Det såg ut som en ekorre i kroppen men som en katt i huvudet. Det var en skogsmård som vi hade sett. Strax därefter kom en stor grävling vaggandes på vägen. Påminner om sådana där hundar som jag har så svårt för - Welsh Corgies. Vad är det för en kompromiss? Korta ben, lång kropp, stort huvud, får inte riktigt ihop anatomin.
Här ligger hundarna trötta efter promenaden. I Sassas korg ligger en munkorg som hon måste ha på sig när jag inte har koll på henne. Hon har slickat upp ett sår på svansen och klarar inte av att ha tratt på huvudet. Hennes matte säger att hon står helt apatisk i timmar om hon får en sån på sig. Då fungerar munkorg bättre. Man får verkligen ha koll. Jag slumrade till i stolen ute i trädgården och vips så var hon där med sin tunga. Nu har hon fått munkorgen på sig för natten och Alfons verkar inte bry sig om att hon har den på sig. Tänkte först att de skulle ha "skilda sovrum" om Sassa känner sig stressad av att ha munkorgen på sig med Alfons i samma rum men det verkar gå finfint. Vi får väl se om jag säger detsamma i morgon när natten är avklarad... Vore så skönt om båda kunde sova nere i hallen. Vi har äntligen tagit oss samman och låtit Alfons flytta ut ur vårt sovrum. Han vill ju så gärna sova nära oss men det blir ju så förbenat med hundhår och dregel precis överallt. När han skakar sig så blir det dregel ända upp på tapeten! Det är så märkligt, men Alfons verkar nästan färga av sig! Det blir svarta fläckar på lakanet när han har dragit av sig sitt dregel. Jag lovar! Han kanske inte är svart egentligen utan bara infärgad ;-)
