Velourpojken Alfons

...eller kanske Kling & Klang? Vilket team dessa två hundar är! Alfons får syn på något som gör att han måste skälla till. Ut kommer Sassa i en sällan skådad fart, utan någon som helst aning om vad Alfons skällde på. Alfons blir skiträdd när hon kommer utfarande så där, ylande och skällande, så han vänder in till tryggheten och letar upp oss, ivrigt svansviftande. Han gör så när han blir lite skrajsen. Sassa irrar runt ute och grubblar över vad det var som Alfons skällde på. Vilket team säger jag bara. Idag så fick Sassa syn på mannen som backade ner ett släp på tomten. När hon blir ivrig så inleder hon sitt skall med ett regelrätt skrikylande! Man tror minst att hon fått ett ton böcker över sig eller nåt. När det hände så kom Alfons uppbrakande i köket. Han höll på att missa trappen upp, så rädd blev han. Där låg han och sov i godan ro innan helvetet brakade lös... Ibland önskar man att man hade kameran med. I morse när jag släppte ut dem för att de skulle göra sin morgontoalett så satte de sig samtidigt åt samma håll och gjorde nr 2. Det såg verkligen hysteriskt komiskt ut! Eller är det jag som har lite konstig humor...? Idag har vi haft födelsedagskalas här hemma. Morgonen inleddes traditionsenligt med sång på sängen med hundackompanjemang. Alfons börjar greppa detta riktigt bra och vet precis vad som förväntas av honom. "Gjorde jag rätt nu, matte?" tycks Alfons tänka...