Velourpojken Alfons

Här ser ni mig i full aktion i utställningsringen! Jag sprang så fort att kameran inte hann med! Hur gick det då? Nja, låt mig säga så här - jag fick ganska bra kritik av domaren:

"Maskulin välutvecklad hane med rejält huvud. Bra hals, välvinklad fram & bak. Skjuter upp ryggen i rörelse. Skulle önska torrare ögonkanter." Jag gillade det där med "maskulin och välutvecklad" och jag hade bra vinklar. Att bakstället är lite högre får jag skylla på maten. Jag växer lite här och där liksom. Få se om framdelen växt ikapp till nästa utställning i Örebro. Annars säger matte att hon bygger på framtassarna med nån platådoja och det ska jag väl få att funka? Blir kanske lite stolpig gång av det, men då kanske jag inte skjuter upp ryggen så mycket. Vi får öva, matten och jag. Det där med att domaren önskade sig torrare ögonkanter, det förstår jag. Inte ett öga var torrt när jag sprang där i ringen. Jag är ju så förbenat vacker! Nu har matte förklarat för mig att domaren snackade om mina hängande ögon. Ämen vad då! Det kallas ju hundögon när man har så där lite ledsna ögon! Och jag är ju hund! Det vet ju vem som helst att tjejer älskar killar med hundögon!

Sen var det ju en annan kul sak med utställningen. Jag fick träffa mina första mattor, nej mattar menar jag. Vi stod i kön till veterinärbesiktningen när det gick förbi en dam och jag sniffade till! Det där var en doft jag kände igen! Åh, vad glad jag blev när jag upptäckte att det var Siv som gick förbi. Hon var den första människan som jag kom i kontakt med som nyfödd. Hon berättade att jag fick plats i hennes hand när jag var nyfödd, så liten har jag varit! Det var himla kul att träffa Anne-Lee också. Det är hos henne som pappa Emir bor. Och sen fick jag träffa min bror Quintus och min syster Titchi. Här ser ni en bild på mig och Quintus med våra mattar. Okej, om jag nu måste berätta det så vann han över mig på utställningen, men vi lär träffas igen och då ni... Syrran Titchi slog oss båda så där fick vi så vi teg båda två. Jag lät henne vinna faktiskt, precis som jag alltid gjort. Både hon och jag vet att jag är bäst.

Sen träffade jag kusin Viggo för första gången. Han var ju en skön typ! Det gick liiiite bättre för honom på utställningen... Han blev BIR i valpklassen och det var en hel del Lagottos som han vann över. Men han är faktiskt en riktig snygg kille, det kan t o m jag se. Hans päls är liksom som en ryamatta och tjejer gillar ju att falla mjukt. Men med kort päls syns musklerna mycket bättre så jag kanske ändå får lite brudar på det sättet.

Vi kunde ju inte komma hem utan rosett så den fixade lillmatte Karla åt mig. Det var sjysst tycker jag. Hon ställde upp med mig i klassen Barn med hund, men i hennes fall blev det liksom Hund med barn. Vi hade inte övat så där jättemycket, inte alls faktiskt. Så rätt var det var så dök det upp en tant med kamera i ringen när vi sprang runt och då ville jag hellre dra där ifrån till kusin Viggo som satt utanför ringen. Jag är ju rätt stark och det hade jag glömt när jag kom på att jag ville därifrån. Karla for efter mig som en vante och då blev hon lite ledsen. Det ska jag inte göra om, min älsklingsmatte! Hon verkar i alla inte ha blivit avskräckt för nu har hon redan börjat tjata om nästa utställning. Jag lovar att skärpa till mig och inte dra iväg så där om vi ställer upp igen!

Sen bara måste jag berätta om resan ner! Jag har åkt tvärbana, tunnelbana och tåg på en och samma dag! Snacka om socialträning på hög nivå! Det gick jättebra. Tågvagnen hade heltäckningsmatta och hål under sätena så där stoppade jag in hela mig. Killen mittemot var hygglig och höll undan sina fötter litegrann så jag fick plats. Här ser ni!
Nu slaggar jag skönt i soffan medan matte sköter skrivandet. Jag är himla bra på att delegera om jag får säga det själv! Vi hörs snart igen! Och du, kommentera gärna, det är så roligt när jag får lite svar liksom...