Velourpojken Alfons

Ja, då har vi betat av nästa utställning. Det gick väl så där även om Alfons fick sitt första HP! Det började med att jag inte hittade kuvertet med nummerlappen. Jag räknade dock ut att det borde ta en 3-4 timmar efter första bedömningen i ringen kl 9.00 innan det var dags för Cane Corsohundarna...  Med det i åtanke så vet jag inte varför jag kom iväg så sent hemifrån. Jag behövde ju dessutom fixa ny nummerlapp på plats. Jag lämnade Alfons i bilen och gick in och fick veta att han hade nr 468 och i ringen var det hund med nr 463 som bedömdes. Gissa om jag fick eld i baken! Ut och hämta Alfons, klä av mig alla ytterkläder, byta halsband och få ner pulsen på både mig och Alfons. Det blev snart vår tur och Alfons var på rätt bra humör. Domaren var trevlig och Alfons gillade henne så han charmade nog henne lite där... Springandet gick ganska bra men på raksträckan så studsade och hoppade Alfons och trodde allt var en lek så den sträckan fick vi göra om. Sen när det var dags att stå still så vete fan vad som for i Alfons. Han bara vägrade stå fint! Han vände baken mot domaren hela tiden och ju mer jag försökte få honom att stå snyggt åt sidan, desto mer slingrade han sig. Det var bara att ge upp! Så här skrev domaren i alla fall med mina kommentarer inom parantes:

"Maskulint välskuret huvud med bra proportioner. Kunde vara aningen stramare i sin underläpp (?). Bra hals o överlinje. Tillräckligt vinklad bak, bra fram. Bra ben, ngt mjuka mellanhänder, ngt ointresserad för dagen (jo, det vill jag lova). Trevligt temperament. Välpresenterad (de såg nog mina tappra försök...)"

Jag blir så förundrad över att alla andra verkar få sån bra kontakt med sin hund i ringen. Alfons är helt blockerad och INGET kan få honom att slappna av. Jag finns liksom inte. Därför är jag trots allt glad över att han fick ett lekryck där på raksträckan för då hade vi i alla fall kontakt! Man får vara glad för det lilla... Jag har ju anmält oss till Lilla Stockholm nästa helg, och vad vi har där att göra undrar jag mer och mer...

Glömde nästan att presentera lilla Selma - min kollegas Lagotto som snart bli en kontorsråtta hon också. Tänk vad mycket roligt hon och Alfons kommer att ha på kontoret...