Velourpojken Alfons

Igår höll jag helt på att tappa tron på att våren snart är här... Det snöade Lovikkavantar hela dagen! Bläh och fy vad trött jag är på lappmöglet! I lördags hade vi dock en härlig vårdag med sol och värme. Jag skottade fram en av utestolarna till Alfons stora förtjusning. Han försökte fånga varje snöklump som kom seglande. Sen höll han på att få dåndimpen när en del av snön på gästhuset rasade av. Oj, vilken utskällning snön fick. Sen kom nästa ras och så nästa och sen gav han sig. På fredagskvällen höll även jag få hjärtinfarkt när snön från taket på stora huset rasade. Det dånet som raset medförde gick inte av för hackor. Alfons låg och sov vid mina fötter och på en millisekund så stormade han upp med raggen rest över hela kroppen och råskällde. Ja, han såg ut som en nyfluffad pudel! För ett ögonblick trodde jag att dånet hörde till filmen jag tittade på. Usch vad hjärtat dunkade. Idag skulle vi egentligen ha träffat träningskompisarna men jag har en sjuk liten dotter att ta hand om. På onsdag ska vi på ringträning igen. Vi tränar "stå" med hjälp av klicker och det fungerar bra som allt annat man tränar på hemma i vardagsrummet... Vi laddar om nu för en inofficiell utställning på lördag och sen väntar allvaret i påsk när "Lilla Stockholm" går av stapeln på mässan. Jag vet att Alfons är överbyggd så vi ser detta som träning och åter träning. Sen när han är stor och vackrast i världen så är det bra att ha den här miljöträningen med sig i bagaget. Sen måste jag passa på att gratulera kusin Viggo som det gick bra för på utställningen i Malmö. Han kommer nog att bli en riktig champinjon vad det lider. Att syrran skulle bli så biten av utställningar, det trodde jag nog aldrig! Jag kan se oss två kuska land och rike runt med Alfons och Viggo och beta av utställning efter utställning - sicken syn! Nä, nu är det dags för Alfons att äta mat = träningsdags...