Velourpojken Alfons

Är nyss hemkommen från lydnadskursen på brukshundsklubben. Alfons är trött och det är jag med. Idag var det skit med träningen. Jag lirar inte med brukshundsklubben, så kan man nog sammanfatta det hela. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Vi skulle avsluta passet med platsliggning. Alfons var inte koncentrerad på mig och lyssnade inte på mitt kommando "Ligg". "Picka honom i huvudet", säger då instruktören. "Så att han tittar på dig". Nej, jag pickar inte min hund i huvudet! Det är nog det mest obehagliga en hund kan utsättas för, säger jag. Om han inte har fokus på mig så menar jag att felet ligger på en annan nivå. Kontakten brister. Jag vill vänta ut honom tills han tar kontakt och då ge honom kommandot. Jag märker att instruktörerna tycker att jag är bra bäng i huvudet, men det sk-ter jag i. Jag blir stressad över att han inte gör som jag säger. Du måste öva ordförståelse säger då instruktören. Jamen jag vet men inte f-n gör jag det på brukshundsklubben. Då avstår jag hellre. Jag vill inte tjata sönder orden utan vi får backa i träningen och få flyt i det. Sen skulle vi testa budbärning mellan oss. Vi har inte gjort det alls innan så Alfons stack iväg till instruktören, tog en repa runt henne och sen tillbaka till mig. Med världens fart! Han fattade inte vad det handlade om alls, men jag är supernöjd med att jag kunde sända ut honom till någon han inte känner så bra. Han är inte alls reserverad utan är glad och positiv. Jag får i alla fall vara nöjd med att leken var på topp idag. Han var så taggad och höll på att slita omkull mig i all iver. Det är bra bökigt att leka med hund i koppel... Sen en intressant detalj. På brukshundsklubbens övningsfält finns också ett skjutfält och där pangades det rejält, allt medan vi tränade alldeles intill. Alfons brydde sig inte det minsta, vilket var skönt, men vilken idé.... att ha ett skjutfält på ett hundträningsfält... Undrar hur kommunen tänkte där?