Velourpojken Alfons

I morse la jag ett spår till Alfons för att testa om han skulle lyckas spåra och hitta sina leksaker. Jag gick rakt ut i skogen från vårt normala promenadstråk och la dels godisbitar i mina spår, dels leksaker på lite lagom avstånd. Sen lät jag spåret vila i en halvtimme. Jag tog dit Alfons, satte på honom spårselen och sa "Spåra"! Han bara tittade på mig och satte sig ner sen. Han begrep inte riktigt vad jag ville att han skulle göra. Jag har tyvärr sagt kommandot "Sök" när jag vill att han ska lukta på marken och nu har jag förstått att det är något helt annat. Jag borde ha sagt "Spåra"! Just nu skiter jag i det. Jag vill bara att han ska förstå att spåren leder någonstans. Jag sa "Sök" och då började han spåra. Han gick i mina spår och hittade leksak efter leksak. Han blev lite chockad när jag gapade och skrek att han var så fantastiskt duktig när han hittade leksakerna men hämtade sig snabbt. Han var riktigt upprymd när vi hade spårat klart och jag tror att detta är en sport för min velourpojke. Att spåra efter blodspår upplever han nog som jätteläskigt - vem vet vad som väntar där framme... Men att spåra efter mattes doft - det är däremot helt ofarligt och tryggt! Oj oj, vilken skillnad i spåret. Det är bara att inse att han är en vek kille som inte gillar för stora utmaningar. Här får vi ta det easy... Sen lite senare på eftermiddagen, precis innan det började skymma, gick vi på en promenad med Sassa och matte Ulrika. Jag njuter i fulla drag av att vara ute i skog och mark tillsammans med hundarna. Vet inte riktigt vad det är men jag bara njuter... Att gå i skogen utan hund är otänkbart. Det är något speciellt med att se hundarna ta för sig av friheten som bjuds. Filmade några korta sekvenser från dagens promenad - helt oredigerade dock - så att även ni ska få känna på härligheten! Tänk att Sassa är hela 9 1/2 år - så fräsch fortfarande!