Inga nyheter är goda nyheter
Alfons har idag träffat ortoped Sophie Gäfvert på Södra Djursjukhuset för att undersöka vad hans överbyggdhet beror på och om allt är som det ska med höften. Han står ju väldigt rakt på sina bakben och sjukgymnasten Anna Holmgren på Hundkuranten tyckte att jag skulle kolla upp honom. Ortopeden ville röntga Alfons för att se om det kunde röra sig om någon missbildning i rygg eller höft. Sagt och gjort, en lugnande spruta senare så låg Alfons på röntgenbordet. Jag har ju tänkt att röntga Alfons höfter, men inte än på ett tag. Han behöver växa lite till. Ett av hans kullsyskon är röntgad med HD A som resultat så det bådar ju gott. När ortopeden sa att hon ville ta en klassisk HD-bild på honom så blev jag först lite skärrad. Var liksom inte beredd på att redan nu få en indikation på hur det ser ut därinne... Ni må tro att jag blev glad och lättad när ortopeden visade mig röntgenplåtarna med orden "jag hittar ingenting, det ser jättebra ut! Och hans höfter tycker jag att du ska vara riktigt nöjd med!" Även jag med mitt otränade öga kunde se att höftskålen omslöt höftkulan på ett bra sätt. Jag hade i alla fall sinnesnärvaron att fråga om jag fick ta ett kort på röntgenplåten. Man ser att vänstra är helt perfekt och att den högra är lite slapp, men det tightar till sig med lite träning säger ortopeden. Det var ju heller inte så särskilt noggrann fixering av Alfons som jag antar att det blir när de riktiga HD-bilderna skall tas.
Sköterskan blev helt kär i Alfons och jag tror att kärleken var besvarad. Alfons gillade henne jättemycket. Han klev ut på lite ostadiga ben och är fortfarande lite seg i skallen efter sederingen, min bästaste Alfons. Nu har jag bokat simtid för honom nästa vecka för här skall tränas kropp! Det blir nog en alldeles egen historia här på bloggen...
Veckan som gått
Veckan som gått har varit fylld av snor, hosta, diarréer och annat smått och gott... Det har varit vi vuxna som varit helt däckade av en kort men intensiv förkylning. Djuren har stått för magproblemen. Alfons har mest varit hemma och det är ju inte alltid så himla kul. Det är ju roligare att vara på jobbet och busa med kärestan Selma!
I torsdags var jag tillbaka till Bagarmossen med katten Loke för att ta bort dränet och det gick bra. Nu läker såret fint och vi kan låta Alfons och Loke vara i samma rum, vilket underlättar enormt. Loke har däremot blivit så dålig i magen av penicillinet och det är ju lagom najs att ta reda på i kattlådan. Han får dietmat och något som ska vara lite stoppande för magen. Det funkar så där... Någon gillade i alla fall dietmaten för kulorna var puts väck rätt som det var... Dregelspår avslöjade tjuven... Loke är lite annorlunda nu när han får gå runt med tratt. Häromdagen såg det ut så här i hallen... Och Alfons han finner sig som vanligt, utan knot!
Nästa helg ska vi gå en tvådagars grundkurs i Blodspår genom Dogma. Ska bli jättekul! Har beställt en en fin Hurttasele från Hundteknik så att han kan jobba utan att jag stör honom för mycket. Fick väldigt bra service där för jag var lite osäker på vilken storlek jag skulle beställa. Vill ju inte att han växer ur den på en gång och det kan vara svårt att beställa sånt här på nätet... Men som sagt, med väldigt bra service ordnar sånt sig. Passade också på att beställa ett nytt vintertäcke från samma ställe. Provade på skoj hans gamla täcke på honom för att se vilken storlek han skulle ha nu... Moahahaha! Det fattades 2 dm för att täcket skulle nå svansroten! Snyggo!
Så här satt täcket i vintras! Lilleplutten!
Har lagt ut det gamla täcket på Blocket så om det är någon som är intresserad så vet ni var det finns att köpa...
Akutbesök på Bagarmossen...
blev det idag - inte med Alfons dock -TACK OCH LOV! Idag var det katten Lokes tur. I morse när jag klev ur duschen möttes jag av en vedervärdig stank. På golvet låg Loke, vår 11-åriga huskatt och bredvid honom en stor pöl som vid första anblick (och av stanken att döma) såg ut som diarré. Det konstiga var att han ville slicka upp det (ja, jag vet - hur äckligt som helst) men det satte jag stopp för. Jag såg sen att han var lite kladdig på på ena skinkan och misstänkte genast Alfons. Han kan ju dregla ner vem som helst om han sätter den sidan till. Jag titttade lite närmare på den kladdiga pälsen och upptäckte då att Loke hade ett litet sår på skinkan, och när jag klämde lite där så vällde det var ur såret. Han verkade också ha ont så det var inte mycket att chansa på. Jag ringde Bagarmossens Djursjukhus och de tyckte att jag skulle komma in men vara beredd på väntetider uppemot 4 timmar! Vi hade dock tur och fick komma in efter någon timme. Loke hade ont i skinkan så det var bara att låta veterinären raka och tömma bölden. Han fick ett dränage insytt så nu är det tratt på och husarrest.
Det är lite tufft för en katt som är van att gå in och ut genom en kattlucka. Vi måte också hålla Alfons och Loke ifrån varandra för Alfons vill väldigt gärna hjälpa Loke med hygienen... Frågan är om det inte slutar med att båda får ha tratt på sig!
Vi tog en härlig promenad i höstsolen när vi kom hem igen. Även Sassa fick hänga på idag och det var ett kärt återseende för vovvarna! Det var nära att Kelly blev nerdragen i vattnet när kopplen snurrade sig runt hennes fötter...
Så där ja! Det redde upp sig till slut...
På vägen hem poserade Alfons så fint!
Invigning
Idag på eftermiddagen begav vi oss till Hundudden på Djurgården för att vara med på invigning av Hunduddens träningscenter. Det är en sån fantastisk miljö och så vackra byggnader!
Coolaste dörrstoppen nånsin! Måste ha! Alfons gick fram och nosade den i rumpan...
Vi tittade också på Tullen som visade hur hunden sökte rätt på narkotika i en bil - under motorhuven!
Där finns också ett urmysigt fik - där alla fyrbenta också är välkomna! Brasan sprakade välkomnande och de har så gott fikabröd! Själv slog jag till på en grillad macka med salami och taleggio.
Lillmatte Karla slog till på en kärleksmums och hallonläsk.
Medan jag handlade fikat pratade Karla hund med grannen vid bordet intill som givetvis undrade vad hon hade för slags hund i snöret...
Alfons är så himla cool i miljöer med mycket människor och hundar. Han lägger sig ner och snarkar in rätt så snart. Bra miljöträning så det förslår!
Barnrumpan Alfons
Jag har ju bara haft en hanhund av liten ras förut så jag har mycket lite att jämföra med. Jag visste därför inte vad jag kunde vänta mig vid könsmognadens inträde. Jag tänkte mig en hund som jämt och ständigt skulle utmana mig och göra precis tvärtom. En hund som var allmänt jobbig och besvärlig. Jag tror att man nog kan säga att könsmognaden har inträtt hos Alfons men vad är det för nåt jag fått? EN JÄTTEBEBIS! Han är ju så tokrolig så det liknar ingenting jag varit med om. Stor och bufflig men herregud så larvig, kelig, klumpig, för mycket av allt! Det bästa Alfons vet när familjen är samlad, det är att komma dragandes med alla sina snuttefiltar! Det är ju lite komplicerat när han samtidigt trampar på filten han har i ett stadigt grepp i munnen... Han släpar med stort tålamod fram sina filtar och sen tar en brottningsmatch vid. Han snor in sig i filtarna - bäst gillar han när den hamnar över huvudet på honom...
Man kan inte annat än gapskratta åt hans hyss! Jag kan inte påminna mig att jag nånsin träffat på nåt liknande förut... Vad säger ni bloggläsare - vad har ni för nåt där hemma? Barnrumpor eller Draculahundar?
Nattövning
Nu är det väldigt trist väder ute - regnet öser ner... Riktigt hundväder, rent ut sagt! Och mörkt blir det väldigt tidigt på kvällen. Så jag tog på mig jackan, ropade på Alfons och gav mig ut i mörkret med ett gäng leksaker som bara kommer fram när vi tränar. Jag gick med ficklampan och la ut leksakerna lite här och var i trädgården och kommenderade honom att söka rätt på dem. Oj, vad ivrig han blev. Han sprang hit och dit för att sedan söka lite mer systematiskt. Han hittade allihop och kom med dem en och en till mig. Han hade mycket spring i benen efter att ha varit med mig på jobbet hela dagen. Han har givetvis lajat med Selma hela dagen så det har inte varit jättetråkigt. I söndags hälsade jag och Alfons på hemma hos Ywonne och lilla Totti, en perro de agua espanolvalp. Han tyckte nog att Alfons var lite läskig till att börja med men sen tordes han komma fram och lukta. Som vanligt blev Alfons alldeles till sig och ville leka lite väl hälftigt. Här kommer en aktionbild på pojkarna som får avsluta dagens blogginlägg!
Träning ger färdighet!
Körde ett litet sökpass med kantareller nu på kvällskvisten. Det hade nästan mörknat helt så det var inte så lätt för Alfons att gå på synintryck. Han verkar inte göra det även om han ibland kan se svamparna. Näsan jobbar på som bara den... Han fick sitta och se på när jag la ut dem och sen skickade jag iväg honom. Missade sätta på schalen, kom jag just på! Klantigt! Men Alfons sökte på så bra och hittade alla svamparna. Kul att se att han verkligen vet vad han ska leta efter.
Igår när jag var ute på långpromenaden så hände nåt lustigt. Vi skulle just gå över stora vägen när jag kände en absolut vedervärdig stank. Alfons liksom fastnade på en doftfläck och jag fick riktigt dra loss honom därifrån. Då höjde jag blicken ett par decimeter och ser räven som endast består av päls, resten hade ruttnat bort. Fy tusingen vad äckligt! Inte undra på att Alfons blev helt paralyserad av doften... Då hände en annan lustig sak. Det helt nyinköpta kopplet från Sadelmakarna gick sönder! Öglan bara öppnade sig. Det visade sig att de limmat men glömt att sy fast öglan. Tur att det inte var i en kritisk situation som det hände... De har annars superfina halsband och koppel i finaste läder. Till riktigt bra priser! Man kan handla i deras webshop för det var dödslångt till butiken. Den ligger på vischan utanför Vallentuna. Jag åkte och åkte, mobilen hade laddat ur (har GPS i den) och jag hade absolut ingen aning om var butiken låg. Frågade i en spelbutik inne i Vallentuna och hittade den sen! Jag var mäkta imponerad över mig själv!
Har fortfarande kvar några halsband därifrån som Allis hade men de är ännu för stora för Alfons. Och killen klär bättre i svart. Köpte förutom det vanliga kopplet även ett 1 meters som är bra när man går i stan med honom. Man vill ha allt, så fina saker är det!
Sista lektionen...
Idag var sista lektionen i Kantarellsök! Som ni ser har vi adderat tjänstetecknet scarfsen på Alfons... När den kommer på ska Alfons tänka KANTARELL! Så blir det säkert om jag är konsekvent... Visst är han tjusig? Vi hade en härlig dag i skogen igen och Carina är bara bäst på att hitta svamp och lära hundar detsamma... Det är fascinerande att se hur pausen verkligen har effekt. Alfons var direkt på och visste vad han letade efter. Vi har inte tränat överdrivet i veckan men han fattar galoppen på nåt vis... Jag ska försöka hålla doften á jour hos honom genom att frysa in kantareller och öva lite då och då. Han blir alldeles löddrig runt näsborrarna när han söker, så "sött"! I dag hade jag kameran med och har tagit lite bilder på övriga kursdeltagare också! Himla trevlig kurs!
Skogstrollet möter skogsmulle...
Fina Cato!
Fina Chico!
Fina Oryx!
Ta fram svampen nu, fröken Carina!
Vänta nu... Svampen till höger ser suspekt ut....
På A svarar jag svampen till höger - KANTARELL!
Igen, fröken! Igen, igen, igen...!
Duktig pojke, Chico! Godkänd!
Öva, öva, öva...
Vi fick lite hemläxa på kantarellkursen inför lördagens lektion nr 2. Hunden ska gå fram till kantarellen och sätta sig vid den. Så ska hunden göra... Min hund gör inte riktigt så. Alfons fullkomligen flög fram till svampen med ett enda skutt, tog svampen i munnen och sen slängde han den sonika dit pepparn växer! Jag hann liksom inte få in ett SITT däremellan... Men vi övar och övar och övar. Döm av min förvåning när det låg KANTARELLRENS på gräset invid cykelbanan i Hammarby Sjöstad när vi gick vår lunchpromenad häromdagen! Så vi kunde passa på att öva lite där också! Säg inte att det inte växer svamp lite här och var...
Hemmadag!
Idag har Alfons varit hemma och fick följa med på sin första joggingtur. Det gick bra, rapporerade medlöperskan. Det är kul att han gillar att trava på, han blir perfekt som sällskap på joggingturen eller bredvid cykeln! Fick några nya härliga bilder tagna på kantarellkursen av Chicos matte Marion. Jag beskar bilderna något för att ni ska slippa skogstrollet bredvid...
Här tar vi en paus i letandet...
Här letar Alfons för fullt!
Hmm, du luktar lite.... kantarell!
Bilder från kursen
Fick precis lite bilder som Chicos matte Marion tagit på kantarellkursen.
Det här var redan plockat, nej skördat, av kursledaren Carina Persson så att vi hade något att öva på... Hon är en fena på att hitta svamp och vaktar sina odlingsplatser med stort allvar ;-) (enligt henne själv). Huvaligen om man råkar träffa på henne skogen med svampkorg på armen... Men då har jag säkert Alfons med mig som skyddar mig.
Här berättar Carina för Alfons att det här är en KANTARELL!
Och sen så säger Carina "LETA KANTARELL"! och Alfons fattar galoppen direkt!
Sen blev det ju liiiiite långtråkigt när vi hade teorigenomgång...
Det var både stora och små kursdeltagare! Här ser ni Cato, 75 kg, och Mollie, 3,2 kg (tror jag att det var...).
Carina med uppmärksamma elever!
Men den absolut minsta kursdeltagaren satt i sele på mammas mage och skötte sig exemplariskt!
Svampbob fyrkant!
Det är Alfons nya smeknamn! Har precis kommit hem från första dagen på kantarellsökkurs med Carina Persson. Vi hade en härlig dag i skogen och Alfons var jätteduktig! Vi var 4 hundar och för en gång skull var inte Alfons störst!
Cato, en stooooor Grand Danoispojke, var definitivt störst! Han vägde 75 kg så där ligger Alfons i lä. Sen var det Silky Terriern Mollie och Papillion/ Lancashire Heelern Chicco med på kursen så det var två jättehundar och två miniatyrer. Mollies matte Tove jobbar på Agria som ansvarig för deras webplatser så hon skulle göra ett reportage om våran kurs så där kommer deltagarna att dyka upp i veckan. Länkar dit när jag vet att den är införd. Chiccos matte tog en massa bilder så vi hoppas på riktigt snygga bilder på Alfons från henne ;-). Hur gick då kursen till? Ska försöka återge momenten, också för att själv komma ihåg...
1. Håll en kantarell bakom ryggen. Säg "kantarell" samtidigt som du visar den för hunden och den nosar på den. Belöna med andra handen. 3 x 3 gånger.
2. Lägg kantarellen på marken. Säg "Sök kantarell" eller vad man nu vill använda för sökkommando. När hunden nosar på svampen så klickar man och belönar. Belöna en bit upp från marken eftersom man inte vill att belöningsförväntan ska vara nere vid marken. 3 x 2 gånger.
3. Sätt hunden och låt den se när du lägger ut 3-4 kantareller ett par meter från hunden. Säg "Sök kantarell" och klicka och belöna när hunden nosar på svampen. Plocka upp svampen som hunden hittar.
4. Som p 3 men gå iväg från området någon minut. Släpp sedan på hunden att leta.
5. Gå till ett område där kantrareller växer, gå fram och låtsas lägga ner svamp och säg sökkommandot. När hunden nosar och hittar den "vilda" svampen, belöna rikligt! De här svamparna har jag ju inte rört så de har inte min doft = lite svårare.
6. Parallellt med p 5 så återgår man till på 2 men belönar först när hunden satt sig ner. Målet är att hunden sedan skall markera genom att sätta sig när den hittar kantarell. Till en början kör man p 5 och p 2 parallellt men kopplar sedan ihop det när hunden är riktigt säker på båda momenten.
Alfons är helt slut nu och sover djupt. I morgon ska han få vila och sen ska vi öva på p 6, att sätta sig när den hittar kantarell. Vi har fått med oss övningssvampar så att vi har lite att träna på. Nästa kurstillfälle är om en vecka. Riktigt kul kurs är det och Carina tyckte att Alfons sökte riktigt bra för att vara så ung. Han söker och söker men missar ibland vad han söker efter. Det viktiga är dock att han inte ger upp fort. Duktiga pojken! Vid samlingen märktes dock att han bara är 1 år. Likt en förstagluttare med myror i baken hade han lite svårt att sitta still. Han ålade runt och betedde sig allmänt barnsligt - precis som man ska när man bara är 1 år!
Ringrostig!
Alfons är ringrostig i ordets rätta bemärkelse. Idag begav vi oss till Hundudden på Djurgården för lite ringträning. Vilket vackert ställe! Det var Sofie Lönn som höll i träningen och det var två timmars genomkörare. Fick massor av bra tips om hur jag ska visa Alfons på bästa sätt. Till en början var han som en hoppande heffaklump. Så tokig och glad om vartannat. Det är inte lätt att hålla i snöret när han helt plötsligt får för sig att han ska leka med hunden bredvid. Han bara kastar sig framåt och jag kan nästan inte hålla honom. Det är svårt att bli arg på honom för han menar inget illa. Han är bara så full av energi och glädje liksom. Jag var himla dåligt förberedd med för långt koppel och för lite/dåligt godis. Det får bli Mamma Scan till nästa gång...
Så här såg han ut när vi tränade hemma för ett par dagar sedan - som en hösäck för att inte tala om bakbensvinkeln... Pälsen glänser fint i alla fall...
Sekunden efter tog Alfons kopplet i egna "tänder" och blev helt skogstokig. Slyngelåldern är här för att stanna ett tag är jag rädd för...
På jobbet har Alfons och Selma väldigt roligt. De fightas om samma benslamsa, tuggar lite på den och släpper den framför varanda för att sedan blixtsnabbt sno tillbaka den. Såna retstickor de är! I bland kampar de om en tross och där behöver Alfons bara backa lite grann för att Selma ska flyga all världens väg. Måste ta ett kort på det för det ser för roligt ut. Alfons kör också med snygga tacklingar. Han slänger ut rumpan mot Selma så att hon flyger -rätt in i kaklet! Det är dock aldrig något gruff utan de har verkligen roligt med varandra, trots olika storlek.
