Velourpojken Alfons

Många ettor är det idag den första dagen på året! Vi klarade av nyårsafton rätt så bra. Vi valde att fira nyår ute på landet där vi kunde ha fyrverkerier på avstånd och därmed få någorlunda kontroll över smällarna för att inte spä på rädslan för detta. Alfons visade att han blev berörd men inte direkt rädd. Han började råskälla när det började skjutas raketer som lyste upp himlen. Jag hade musik på rätt så högt för att dränka det värsta ljudet men han reagerade ändå. Jag fick tag i en tub med messmör och det tog han villigt emot vilket jag tolkade som att han inte var panikslagen på något sätt. En hund äter som sagt inte om den är alltför stressad och rädd. Idag har vi mest slappat. Vi var ute och tog en tur på sjön på skidor och Alfons gillar att springa bredvid, efter och lite framför. Passar på att öva på kommandot Framåt när jag åker på hans bakhasor med skidspetsarna ;-) Han är ju som sagt inte killen som springer alltför långt från sin matte men det har ni väl förstått vid det här laget. Vi övar lite då och då på hemläxan, handtarget, när det passar. Han lär sig snabbt. Har lagt in en liten film här som visar lilla Anna, 5 år, som övar så duktigt med Alfons! Själv övar jag på att han ska lära sig att invänta varsågod innan han tar leksaken. Jag visar fram båda händerna, den ena en tom handflata och den andra håller i leksaken. Han ska dutta med nosen på den handen som INTE håller i leksaken, sedan ta leksaken först när jag säger VARSÅGOD. Vi är på steg 1, dutta med nosen på rätt hand och inte slänga sig över leksaken. Det är ett framsteg! Han fattade inte alls vad jag menade först. Han slängde sig direkt på leksaken och ägnade inte ens en blick på den tomma handen. Snabbt som attan måste man ta bort båda händerna när han gör fel. För att inte göra det för svårt måste man vara snabb i början och ge honom ett varsågod så fort han bara kastar ett öga på den tomma handen. Ett tag där innan polletten ramlade ner så visade Alfons sin frustration över att inte förstå genom att bara kasta sig rakt fram över mig. Han ställde sig på bakbenen och höll på fälla mig. Det visar att man inte får göra det för svårt för hunden utan ta det stegvis och belöna VARJE steg i rätt riktning hur litet det än är! Det är verkligen svårt med tajmingen men gick till slut! Jag har t o m lyckats sluta säga BRA när han gjorde rätt även om det var skitsvårt det också! Det är ju VARSÅGOD jag ska säga och inget annat! Ni anar inte hur många gånger jag av ren reflex sa BRAAAA för att avsluta med djävlaskitdetvarjuvarsågodjagskasäga! Att dutta i handen och INVÄNTA ett varsågod är desto svårare och där är vi just nu... Målet är alltså att Alfons ska hålla sin nos i min tomma hand oavsett hur mycket jag frestar honom med den dinglande leksaken i andra handen! Vi lekte också byta leksak vilket går ut på att jag har två likadana bollar på snöre. Jag slänger iväg den ena varpå Alfons springer och hämtar den. Jag håller ut en tom hand och när Alfons trycker bollen i den så slänger jag iväg den andra bollen. Han tappar ibland bollen på väg in och trycker en tom nos i handen på mig men är duktig på att komma på sig själv att det var ju bollen jag ville ha i handen. Det är så roligt att träna med en hund som vågar ta initiativ och som provar sig fram. På nyårsafton spelade vi Eisstock (en österrikisk variant av curling) på isen och vad tror ni att Alfons gjorde när vi placerade ut pjäserna som ni ser på bilden nedan?