Velourpojken Alfons

Selma löper för fullt för första gången och Alfons är vääääääldigt intresserad av henne. Hon är däremot måttligt irriterad över hans närgångna stil. Hon börjar säga ifrån på skarpen men Alfons, han bara fortsätter på sitt barnsliga sätt. Här är de så lika människobarn i tonåren. Tjejen är lite mer mogen medan pojken bara tramsar runt och fattar nada. När Alfons får till en riktig luktstund då börjar han dregla och klappra med tänderna. Då tänker jag osökt på Farbror Bosse. Ni kommer ihåg honom va? Om inte så kommer här en liten filmsnutt...