Velourpojken Alfons

Ser ni? Två hundar. Två lösa hundar! Två lösa hundar som inte bråkar! Alfons har mognat en hel del och förstår numera att en svart bjässe som kommer dundrandes inte alltid uppskattas. Viggo har förstått att Alfons må vara en svart bjässe men han är inte farlig för det! Jag och min syster har varit uppe själva hos vår pappa och vi tog med oss våra hundar. Tänkte nog båda för oss själva... "hur ska detta gå?". Kommer vi nånsin att kunna ha våra hundar lösa ihop? Jag har aldrig betvivlat Alfons godhet. Han menar verkligen inget illa. Han gillar visserligen att busa loss ordentligt men har alltid varit lyhörd för vad den andra hunden tycker och säger. Med Viggo så har det varit lite annorlunda eftersom Alfons inte verkar ha tagit hans tillsägelser på allvar och situationen har trappats upp för varje gång.

Ni ser! Två hundar som fixar att gå sida vid sida utan att det ballar ur.

Okej, även solen har sina fläckar ;-) Alfons kunde bara inte hålla sig i skinnet heeeeela tiden...

Men som sagt - slutet gott, allting gott! Återkommer strax med ett nytt inlägg med lite mer bilder men nu är jag trötter efter en tågresa med en inte helt nöjd Alfons. Fortsättning följer...