Velourpojken Alfons

Har hittat en ny favvis! Geléhallon! Ett ben funkar givetvis det också...

Testar att lägga upp bilderna ett och ett. Skitblogg...

I morse skulle jag på ett möte på hemmaplan kl 10 så jag passade på att gå ut i skogen på morgonen med Alfons. Lyckan var total när han träffade på grannhundarna Smilla, Frosty och Fanny där ute i skogen. Jag önskar dock att Fanny kunde ha vett att säga till torpeden Alfons lite på skarpen ibland. Han är som en bulldozer när han stormar fram i skogen. Lilla Fanny, som är en liten (men tjock) Labradortik lägger sig på rygg när hon tycker att han blir för mycket. De hittade i alla fall en skojig gren som de kampade med. Jag får lägga upp bilderna i ett separat inlägg för helt plötsligt går det inte att ladda upp bilder när jag mobilbloggar.

Igår åkte jag och Alfons på en liten utflykt. Hemmaskogarna kan ibland kännas tjatiga. Vi åkte till Siggesta gård för där har de en inhägnad hundgård. Tyvärr var det ingen hundkompis där utan Alfons satt bara vid min sida och tittade ut över hundgården. Vi gick en faktiskt väldigt fin vandringsled runt gården även om det var ganska geggigt på sina håll. Vi kommer gärna tillbaka och hoppas att det finns nån vovve att lattja med nästa gång. Eller hur, Alfons?

Nu är Alfons som vanligt i magen igen. Dagen efter veterinärbesöket blev bajset blodblandat men eftersom Alfons verkade pigg och åt och drack som vanligt så avvaktade vi. Det måste ha varit något vasst som gjorde lite ont på sin väg ut för nu är allt som vanligt igen. Och inte låter Alfons pinnarna vara... Kollegan kom tillbaka från påsklov och som vanligt bröt en galen nosairumpanfest ut när vovvarna sågs igen! Nu har också äldsta lillmatte återkommit från en 5 månader lång utomlandsvistelse i Alperna och det gillade Alfons starkt. När jag frågade henne vad saknat mest under tiden hon varit borta var svaret "Alfons"! Det är väl bara att tugga i sig som mamma att man blir brädad av hunden...

Vi har haft härliga dagar uppe i Dalarna. Skogen är oändligt stor och man har den oftast helt för sig själv. Oftast, skriver jag, för häromdagen så stötte vi på en Lagottopojke som heter Elvis där med sin matte. Det visade sig vara en av Liza Peters valpar! Liza är en kompis till min syster. Liten värld. Alfons har haft pinnfest hela påsken och jag misstänker att det blev för mycket av det goda. Han ville plötsligt inte äta, började plötsligt grina illa med hela ansiktet och saliven rann ur munnen på honom. Jag misstänkte att det kanske kunde sitta nån pinne på fel ställe i munnen. Jag åkte in med Alfons och han fick en lugnande spruta så att veterinären kunde titta honom i halsen ordentligt. Hon hittade ingenting... Idag har Alfons varit lös i magen och det var t o m lite blodblandat. Veterinären tyckte att så länge han äter och dricker och bajsar som han ska så avvaktar vi. Han kan vara lös i magen för att han fick torrfoder istället för färskfoder. Det gjorde ju inte saken bättre... Idag har han inte haft något anfall (ser ut som han fått in nåt otroligt äckligt i munnen) och det är ju bra. Lägger in en bild på den pinntokiga skogshuggaren!