Velourpojken Alfons

Nyårsaftonen avlöpte bra för hundarna. Vi stängde in dem båda i tvättstugan där vi satt på torktumlaren för att dränka ljudet av fyrverkerierna. Det fanns heller inget fönster där så de slapp bli störda över ljusexplosionerna på himlen. Jag har märkt att Alfons reagerar minst lika mycket på det som på smällarna. Han är fortfarande nervig och reagerar på minsta smäll. Trist! Läste att en hund hade dött för att den i panik sprungit ut framför en bil och blev överkörd. Man borde åtminstone lagstifta så att det bara är tillåtet att ha fyrverkerier under vissa tider under året. Kanske kan man få bort det värsta okynnessmällandet på det sättet? Vi avslutade i alla fall vårt nyår med att sända upp två vackra ljuslyktor. Den första såg vi försvinna långt upp i skyn, medan den andra tappade sitt tändblock på sin väg upp i skyn! Det flammade till och sen såg vi med skräck en brinnande klump fara ner mot skogen... Bara den inte träffade en ladugård fylld med torrt hö! Det hördes ingen brandkårssiren under natten så vi får väl hoppas att det gick bra. Om inte, så har ni inte läst det här och jag ger inga detaljer var vi exakt befann oss... ;-) Jag undrar också vad som händer med den där tunna trådställningen när lyktan brunnit klart och störtat mot marken. Varför görs de inte på ett miljövänligt sätt? Det kommer väl snart nån skräckrapport (beställd av fyrverkeribranschen) över vilda djur som dött med en ljuslykteställning virad runt kroppen. Nåväl, vackert var det i alla fall!