Äntligen!

Nu funkar det att blogga från telefonen igen! Fast jag kanske inte ska ropa hej förrän inlägget publicerats. Kan ni läsa det här så har jag lyckats! Vi ska ju bli stadsbor i augusti och packning är det enda vi sysslar med här hemma just nu. Min systers Lagotto Viggo har varit här på besök. De kom i onsdags och åkte precis. Det gick rätt så bra med vovvarna. De är ju trots allt två hanhundar och Viggo är rätt så känslig för konkurrens om vi säger så... När de kom så sprang han runt och hälsade på oss morrandes för att hålla Alfons på avstånd. Alfons höll sig som vanligt i bakgrunden och sa ingenting. Viggo la av med morrandet rätt snabbt för han märkte ju snart att Alfons inte var farlig. I fredags lämnade vi hundarna ensamma hemma och det hade gått bra men det blev för mycket stoj när vi kom hem i allihop på kvällen. Viggo fick nog och gjorde ett utfall mot Alfons i hallen när vi alla stod där och hälsade på dem. Alfons var inte sen att markera tillbaka med ett jättevrål! Oj, vad vi blev snopna! Vi särade snabbt på dem och de fick sova i separata rum. På morgonen fick de träffas igen ute i trädgården utan att vi gjorde nån sak av det. Både undvek varandras blick och verkade ha slutit fred. De viftade i alla fall på svansen när de såg varandra. Igår så sprang Viggo ner mot Alfons säng och Alfons låg bredvid den på golvet. Jävlar vad arg Alfons blev! Han bara flög upp och ställde sig bredbent i sin säng och vrålade åt Viggo att dra åt skogen. Han behövde inte säga det mer än en gång, ha ha. Viggo tvärvände och dröp upp i köket och ställde sig under köksbordet. Han blev rätt spak. Tror inte att han förväntade sig att Alfons skulle ta sig ton. Det har ju hittills varit Viggo som styrt och ställt men Alfons har vuxit också mentalt. Han tar liksom inte vilken skit som helst längre. Han är absolut inte dum och anfaller någon utan han markerar bara. Eftersom vi båda har mentalt stabila hundar som reagerar på ett sunt sätt så är det inget att bekymra sig om. Vi tänker oss dock för och undviker att skapa konkurrenssituationer i onödan. De är ju ändå hundar och måste få reagera på sitt sätt... Man lär sig hela tiden nya saker kring hundarnas sätt att kommunicera. Intressant att se hur de undviker att provocera varandra och hur den andra förstår vinken. På bilden ser ni hur Viggo ligger och gnager på ett ben och hur Alfons håller sig på behörigt avstånd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0