Velourpojken Alfons

Igår tog vi en tur i Nackareservatet och motionsspåren var fina gångstråk. Cyklar var förbjudna där så då var det "bara" löpare som sprang förbi oss hela tiden. Alfons bryr sig inte längre. Det är ju tur att man inte har en hund som går igång på folk som springer eller cyklar som far förbi. Min hund som jag hade som liten (en Cavalier) jagade bilar som en galning och det höll på att sluta i katastrof mer än en gång. På den tiden hade jag ingen aning om att man kunde träna bort sånt. Det var på den tiden man lärde hunden att sitta genom att trycka ner hundens rumpa. Skönt att utvecklingen gått framåt... Vi var ute en rätt lång stund och upplevde två saker -ett fantastiskt hundmöte och ett mindre trevligt hundmöte. Det fantastiska mötet handlade om en tjej som kom joggandes emot oss med sin lösa Jack Russell i släptåg (nä, man får inte ha lösa hundar där). När hon får syn på mig viker hon av från spåret, springer upp i skogen och börjar tokleka med sin hund, fortsätter förbi mig på det sättet och springer ut på spåret igen! Hennes hund måste ju bara älska att möta andra hundar! :-) Det mindre trevliga ägde rum strax innan vi var hemma. När jag passerade en innergård ser några leka med en lös Ridgeback. Hunden får givetvis syn på Alfons. Jag hinner ropa "Du har koll på din hund va?" men hunden springer rakt ut mot oss, genom buskarna som ramade in lekplatsen. Näe, hon hade inte koll på sin hund. Det var tur att 1) det var en tik och 2) Alfons är en hygglig kille. Han gillar dock inte hundar som kommer rusandes sådär från ingenstans och trycker upp sin nos i hans sköte. Han försökte komma undan men jag hade ju honom i koppel. De försökte ropa på sin hund men då lackade jag ur och sa till dem att bara ta bort sin jävla hund från min. Jag tror dessvärre att hunden inte tillhörde den vuxne personen i sällskapet utan det var en väldigt ung tjej som var ute med den. Jag har mött dem förut, fast då tror jag att tjejens mamma var med. Tjejen kan inte ha varit mer än 12 år gammal. Oansvarigt, med tanke på hundens storlek och snabbhet! Jag hann ropa till henne att hon hade tur den här gången eftersom Alfons är en tolerant hund. Hoppas att hon (och framförallt hennes mamma) lärde sig en läxa. Trist slut på en skön promenad. Tog ett par bilder i alla fall. Alfons såg lite konfunderad ut över en grej som man ska köra mountainbike över. Såg inte ut som spångarna han är van att traska över...

Känner mer och mer igen min velourpojke! Nu hämtar han sin leksak och busar med den själv. Verkar må väldigt bra hemma i lägenheten. Och du som kommenterade på mitt förra inlägg - du har så rätt så! Jag känner faktiskt igen Alfons behov av att titta länge på saker innan han kunde släppa dem sen hans valptid. Ska tänka på att ge honom tid att betrakta saker tills han är klar.

Alfons börjar känna sig lite bättre till mods nu. Han är fortfarande motvillig till att gå ut när vi gått ut genom porten och har väldigt bråttom hem. Men det går som sagt bättre för var dag. Han leker inomhus med sin älg som nu har blivit av med hornen. Idag gick vi en promenad längs vattnet bort mot Finnboda varv. De hade låga bänkar som Alfons hoppade upp på. Han hoppade t o m mellan bänkarna för de stod tillräckligt nära varandra. Han är ju van att göra så på stenar och får då godis av mig. Idag hade jag glömt att fylla förrådet i fickan. Trots uteblivet godis började dreglet rinna på honom. Snacka om betingad reflex! Vi njöt av vackert väder och vacker vy! Jag tog några bilder på Alfons i solen. En annan sak som jag säkert får anledning att återkomma till; vår granne på bottenvåningen är vansinnigt rädd för hundar. Hon är så rädd att hon bett oss stanna utanför med Alfons och vänta tills hon kommit in i sin lägenhet om vi ska in samtidigt i huset. Stackars människa! Det hjälper ju inte att man försäkrar att hunden snäll. Har man hundfobi så har man... Men jag vet folk som blivit av med det genom att gå i terapi. Så om man vill så går det.

I helgen åkte vi upp till Vika i Dalarna och det var gött tyckte Alfons. Om han hade kunnat prata hade han skrikit Yiiiha när han satte iväg i skogen! Oj, så han njöt! Han var ute precis hela helgen. Ville inte gå in. Han är en riktig lantlolla, min pälskling! Han sprängde som en galning genom varenda vattenpöl! Skogen är härlig!

Alfons haltar inte längre men jag tror jag vet vad som spökar. Han är säkert lite öm av att byta underlag och han har troligtvis börjat slicka på sin trampdyna så till den milda grad att han blivit irriterad i den. Kan också vara stressrelaterat... Han fick ett DAP-halsband på sig och sicken skillnad det blev! Nu är han sig själv igen! Han reagerar inte så kraftigt på ljud heller. Skönt att få ordning på det. Nu lämnar han sina spår efter sig som vanligt igen... Har förresten fått jordens bästa tips från Enzos matte Kattarina! Babyservetter tar bort intorkat dregel hur lätt som helst!