Velourpojken Alfons

Så är ser en tå utan klo ut... Aj, aj, aj vad ont det ser ut att göra. Det går i alla fall åt rätt håll och som tur är så är inte Alfons överdrivet intresserad av att slicka på tassen. Vi håller honom under uppsikt hela tiden men på natten får han ha tratten på sig. Tillfället gör tjuven liksom... Idag fick Alfons vara ute med oss i trädgården och han blev genast på gott humör. På kvällen så tog han sig en liten racerrunda runt i trädgården och var bara så där överlycklig igen. Vi kämpar vidare med den läskiga vägen också. Han är inte så förtjust i den så vi övar lite åt gången. Jag ska skaffa en tub med något riktigt smaskens att ha i fickan, typ leverpastejmjukost eller något annat riktigt hundsmaskigt. Kommer på mig själv med att slarva med innehållet i belöningarna. Ju större störning, desto mer oemotståndligt måste godiset vara. Vem vill ha en torr levergodisbit när det finns annat som hägrar. Ska också börja göra vissa leksaker unika för just träning. Måste komma på vad Alfons går mest igång på... Man inser mer och mer att det här med hundträning i princip enbart handlar om hundtränaren. Om jag tränar på rätt sätt så lär sig Alfons utan problem. Hundar tänker inte så himla mycket utan följer sin ibland märkliga logik, men det är alltid logiskt - på hundars vis. Vi människor däremot krånglar gärna till det. Man säger fel kommando vid fel tidpunkt och förstärker fel beteende. Timing är allt. Puh...