En olycka kommer sällan ensam...
Jahapp, då har man debuterat på Lilla Stockholm... Jag satte ribban direkt genom att dregla ner domaren så att han fick hämta hushållsrullen och torka av sig... Sen gick det väl rätt så bra. Matte sprang åt rätt håll och med mig på rätt sida. Det där med "stå" känns överreklamerat så jag trippade runt lite hit och dit. Varför stå när man kan gå? Domaren, som var från Italien "gubevars", sa så här om mig (mattes kommentarer inom parantes):
"In size for age. Good type. Right head proportions. Too light eyes (det blir färgade linser nästa gång). Right rectangular body, should have a straighter topline (Alfons går under smeknamnet Quasimodo hemma). Good carriage of tail (hur svårt kan det vara på en skala?). Enough compact feet (jasså minsann, den här gången dög fötterna). Enough strong rear. Right coat and colour (jamen det var väl tur). Parallell enough in movement."
Det var bara jag som ställdes ut i valpklass så jag blev etta igen! Men jag fick inte något HP p g a min puckel på ryggen. Matte försökte muta domaren genom att så där av en händelse tappa en tjuga på golvet men ringsekreteraren förstörde alltihop genom att springa efter matte med den. Nu säger matte att hon ska lägga mig i sträckbänken! Är det en bra sak? Sen åkte vi hem från utställningen. Ja just ja, det var ju det där med olyckor... Om ni nu måste få veta så la jag en rejäl hög på golvet på vägen ut! Tur att matte är så väldresserad att hon snabbt plockade upp den. Ville ju inte orsaka en tredje olycka om nån råkade halka i sk-ten!
Kommentarer
Trackback
