Velourpojken Alfons

Har precis kommit hem från kvällens ringträning. Det går framåt vill jag ändå säga... Ibland springer Alfons väldigt bra i ringen - men rätt som det är så kan han bara inte låta bli att kasta sig framåt och över en stackars Jack Russell eller en pytteliten dvärgpudel! Det är så med valpar och även om han är stor så är han ändå så liiiiten inombords. Man får inte glömma bort det! Nu på söndag är det ju dags igen för utställning - Lilla Stockholm. Vi ska FÖRST IN I RINGEN av alla Cane Corsos! Huvaligen! En bra sak är att - om han går vidare till konkurrensen vill säga - så finns det inte någon hund som springer före honom och drar. Han kanske kan hålla sig lite bättre i skinnet i så fall men som ni vet - skinnet är stort på Alfons ;-) Jag håller på att utveckla en stor överarmsmuskel på vänster armen - det är i alla fall säkert. Håll tummarna för att jag inte gör bort honom totalt i ringen på söndag! Oavsett hur det går är han och förblir han min bästaste velourpojke!

Igår höll jag helt på att tappa tron på att våren snart är här... Det snöade Lovikkavantar hela dagen! Bläh och fy vad trött jag är på lappmöglet! I lördags hade vi dock en härlig vårdag med sol och värme. Jag skottade fram en av utestolarna till Alfons stora förtjusning. Han försökte fånga varje snöklump som kom seglande. Sen höll han på att få dåndimpen när en del av snön på gästhuset rasade av. Oj, vilken utskällning snön fick. Sen kom nästa ras och så nästa och sen gav han sig. På fredagskvällen höll även jag få hjärtinfarkt när snön från taket på stora huset rasade. Det dånet som raset medförde gick inte av för hackor. Alfons låg och sov vid mina fötter och på en millisekund så stormade han upp med raggen rest över hela kroppen och råskällde. Ja, han såg ut som en nyfluffad pudel! För ett ögonblick trodde jag att dånet hörde till filmen jag tittade på. Usch vad hjärtat dunkade. Idag skulle vi egentligen ha träffat träningskompisarna men jag har en sjuk liten dotter att ta hand om. På onsdag ska vi på ringträning igen. Vi tränar "stå" med hjälp av klicker och det fungerar bra som allt annat man tränar på hemma i vardagsrummet... Vi laddar om nu för en inofficiell utställning på lördag och sen väntar allvaret i påsk när "Lilla Stockholm" går av stapeln på mässan. Jag vet att Alfons är överbyggd så vi ser detta som träning och åter träning. Sen när han är stor och vackrast i världen så är det bra att ha den här miljöträningen med sig i bagaget. Sen måste jag passa på att gratulera kusin Viggo som det gick bra för på utställningen i Malmö. Han kommer nog att bli en riktig champinjon vad det lider. Att syrran skulle bli så biten av utställningar, det trodde jag nog aldrig! Jag kan se oss två kuska land och rike runt med Alfons och Viggo och beta av utställning efter utställning - sicken syn! Nä, nu är det dags för Alfons att äta mat = träningsdags...

Nu har jag slitit datorn ur Alfons tassar och skriver lite istället. Igår var Alfons och jag på ringträning. Vi fick massor av nyttiga utställningstips. Gäller bara att komma ihåg allt! Alfons fick låna en boll på snöre som lite "uppåttjack" och det gjorde susen - lite väl mycket kanske. Av den bollen var intet kvar när vi var klara med den om vi säger så... Tur att den var billig. Vi måste öva massor så att han följer mig när vi springer runt. Det blir lätt för mycket gas och sen vill han ut till alla andra hundar som befinner sig på HÖGER sida om mig. Det innebär att jag rätt som det är har en nästan 40 kg tung stoppkloss framför mina ben så där lite plötsligt! Ja, ni kan alla se synen framför er - om det vill sig riktigt illa. Ja, senaste viktnoteringen är 39 kg! Det slutar nog på över 60 pannor när vi är klara med tillväxtfasen för pappa Emir väger 59 kg. Jag kan försäkra er om att Alfons är en hund som är värd sin vikt i guld! Myspojken!

Jag har börjat köra lite mer med klicker nu och det är så roligt att se framstegen som Alfons gör. I söndags började jag med en targetplatta. Det är en musplatta som jag lägger på golvet och när Alfons kliver på den så klickar jag och ger godis. Det tog inte många gånger innan han förstod vad som utlöste klicket. En targetplatta använder man sen för att utbilda hunden vidare så det finns inget egenvärde i sig att hunden kan trampa på en platta för att få godis. Alfons tycker att det är väldigt roligt. Han får faktiskt väldigt sällan mat på vanligt sätt i matskålen. Det är ju inget konstigt för en hund att få jobba lite för maten och det gör också att Alfons äter sin mat på 10 minuter istället för 10 sekunder. Han glufsar i sig maten på nolltid annars. Han är ju också supermotiverad att göra det jag vill att han ska göra när belöningen är MAT och han är en HUNGRIG hund! Ibland kör vi geniövningen. Då står jag tyst med klickern och så får Alfons hitta på en massa saker själv. Han lägger sig - KLICK - han sätter sig - KLICK - han ställer sig upp - KLICK - han trampar på targetmattan - KLICK - han tittar på mig - KLICK. Det här ger en väldigt aktiv hund istället för någon som bara väntar på ett kommando och han hittar själv på en massa saker. Det är lite som en "bränns det?" lek för rätt som det är så väljer jag ett beteende som jag belönar medan jag ignorerar andra. Han kommer på rätt snart att det bara är "stå" jag belönar eller nåt annat för stunden. Skitkul! Om någon vill veta mer så kan jag rekommendera ett besök på www.canis.se där man kan anmäla sig till en gratis e-postkurs i klicker. Jag är just nu på lektion 3...

På måndag ska vi träffa hundgänget igen. Jag skrev nog inte om förra träffen... Vi är ett gäng hundägare som träffades på Nacka Brukshundsklubb en kväll förra veckan och det var förutom Alfons även cane corson Adam och cockerspanielflickan Tuss.  Vi tränade lite hundmöten och sen på slutet fick de busa med varandra. Till en början var Adam väldigt intensiv men Alfons är inte den som är den. Jag tror att Adam bara testade vad Alfons gick för till en början. Sen lekte de jättebra med varandra. Tuss tyckte mest att de stora grabbarna var JÄTTEJOBBIGA! Det ger sig nog med tiden. Nu är vi hjärtligt trötta på snön... Den är stenhård och jättehal. Bläh!