Mer bilder från Dalom
Jag lovade ju att återkomma snart till er igen och se på tusan! Jag håller vad jag lovar! Det är en sån njutning att gå i skogen vid svärfars ställe utanför Vika. Inte en människa och bara välskött härlig skog. Första dagen var jag och Alfons själva. Passade på att fotografera lite under promenaden...
En bedårande skogsstjärna!
En annan bedårande skogsstjärna!
Promenaden som vi går i skogen tar oss förbi Fornäs Udd, ett gravområde som ligger naturskönt vid sjön Runns strand. Man kan riktigt se för sitt inre hur folk kom roendes över sjön med sina döda i skenet av facklor. Det här var väldigt längesedan (1500 f Kr - 1100 e Kr). Klicka på länken ovan för mer information och bilder från området.
Godis, matte! Godis!
Kolla mig!
Det gäller att inte stå kvar på samma ställe för länge... Skogsmyrorna kan vara för jä...iga! Alfons drog järnet i blåbärsriset för att bli av med de bitska rackarna...
Precis innan vi är hemma så passerar vi hästhagar med vackra Haflingerhästar. Här hälsar de nyfikna hingstpojkarna i ena hagen på oss när vi passerar.
Efter den långa promenaden var både jag och Alfons helt slut. Det var nog en bra strategi att trötta ut Velourpojken innan Viggo gjorde entré.
Fredspipa!
Ni som följt Velourpojkens blogg vet att jag och min käraste syster haft ett litet delikat problem med våra hundpojkar. Ni som inte vet vad jag pratar om eller har glömt kan läsa mer här.
Ser ni? Två hundar. Två lösa hundar! Två lösa hundar som inte bråkar! Alfons har mognat en hel del och förstår numera att en svart bjässe som kommer dundrandes inte alltid uppskattas. Viggo har förstått att Alfons må vara en svart bjässe men han är inte farlig för det! Jag och min syster har varit uppe själva hos vår pappa och vi tog med oss våra hundar. Tänkte nog båda för oss själva... "hur ska detta gå?". Kommer vi nånsin att kunna ha våra hundar lösa ihop? Jag har aldrig betvivlat Alfons godhet. Han menar verkligen inget illa. Han gillar visserligen att busa loss ordentligt men har alltid varit lyhörd för vad den andra hunden tycker och säger. Med Viggo så har det varit lite annorlunda eftersom Alfons inte verkar ha tagit hans tillsägelser på allvar och situationen har trappats upp för varje gång.
Ni ser! Två hundar som fixar att gå sida vid sida utan att det ballar ur.
Okej, även solen har sina fläckar ;-) Alfons kunde bara inte hålla sig i skinnet heeeeela tiden...
Men som sagt - slutet gott, allting gott! Återkommer strax med ett nytt inlägg med lite mer bilder men nu är jag trötter efter en tågresa med en inte helt nöjd Alfons. Fortsättning följer...
Tiden rinner iväg...
Nu var det glest med blogginlägg men det verkar vara en vanlig åkomma även bland andra bloggare. Det är en intensiv period så här mellan hägg och syren... Vad har hänt sedan sist? Inte mycket. Har haft det väldigt mycket på jobbet och tyvärr så blir Alfons lidande. Hinner liksom inte med riktigt. Maken har varit bortrest i två veckor och då gör man bara det som absolut måste göras. Allt annat lade jag på is. Jag och yngsta dottern tog härliga kvällspromenader med Alfons i skogen i alla fall med bra samtal om allt mellan himmel och jord som rör sig i en tioårings huvud. Alfons blev på show-offhumör och skuttade upp på stenar till höger och vänster - bara för att han kan liksom! I helgen var det dels Cane Corsoträff på Årstafältet för CC-lovers i Stockholmsområdet. Några bilder på Alfons kommer här. Han blev så sugen på lilla Enzo som inte backade för en stor gosse som Alfons. Resten av bilderna från träffen hittar ni genom att klicka på den här länken.
Här var det en lite större gosse som Alfons fick busa med. Det hade varit kul att låta dem busa utan koppel men det gick inte här tyvärr. Det inte varje dag han får möta lekkompisar av samma sort och som leker på samma sätt. Det var kul att se så många fina hundar och trevliga mattar och hussar på ett och samma ställe. Ny träff blir det till hösten. Missa den inte om du har en Cane Corso eller bara är nyfiken på rasen.
Idag har det varit födelsedagskalas för mig här hemma. Fick ett objektiv som jag längtat efter och här följer ett par bilder som jag tog på Alfons med det.
Finaste gubben!
Kvällspromenaden...
Nu börjar äntligen kylan släppa taget igen och till helgen skall det bli runt 20 grader! Härligt! Tog en härlig kvällspromenad med Alfons och gick längs en liten insjö som via ett litet sund hänger ihop med en annan insjö. Helt plötsligt hördes ett "PLUMS", precis om om en människa släppt en stor tung sten i sjön. Men jag såg inte en själ längs sjön. Då såg jag plötsligt vad det var som orsakat plumset...
En rädd liten skit
Nu är vi tillbaka igen med nya bloggkrafter. Alfons blev så glad över att se oss igen när vi kom för att hämta honom. Han gick med våra händer i sin mun länge och väl, så där som han gör när han är riktigt glad! Han har haft det toppen hos Selma med familj. Det var ju första gången som Selmas matte/kollegan tog hand om Alfons under riktigt lång tid så vi pratade lite om det här med raser och vad man föredrar. Vi älskar verkligen varandras hundar men vi är samtidigt toknöjda över vårt eget val. Selma är kvick och snabb, alltid på! Lättlärd som bara den! Alfons är eftertänksam, stor och mer explosiv. Med honom kan man koppla av emellan åt. Det är aldrig nåt tok som händer trots att man inte har uppsikt. Med Selma är det liiiite annorlunda... Nu är man visserligen mer på tå när det gäller någon annans hund, men hon hittar verkligen på grejer, ger sig ut på egna små äventyr. Det är alltid superkoll som gäller! Nej, egen hund är bäst men lite lånehund då och då livar upp mellan varven. Alfons må vara en stor kille men stursk är han inte! Jag har skrivit om det här ett par gånger tidigare men idag så log vi brett, hussen och jag. När vi är ute i trädgården ligger Alfons gärna och spejar på altanen även om vi är en bit ute i trädgården. Han är verkligen inte något plåster i det läget. Men helt plötsligt så sprang Alfons ner till hussen som höll på med båten och ville inte lämna honom. Konstigt tyckte hussen. Tills han fick se vad som hänt med parasollet som i vanliga fall sitter i sin fot på altanen...
Alfons måste nästan ha bajsat på sig när parasollet lyfte och seglade iväg, ha ha ha... Alfons älskar verkligen att vara i ett sammanhang. Idag gick vi Norrlandsrundan* med Sassa och hennes matte och det blev så tydligt hur annorlunda Alfons blir när vi har sällskap på promenaden. När vi går själva så går han aldrig längre än 2 meter från mig. Nu drog han rakt ut i myrmarken och sprang så där galet i vattnet, runt runt. Det är precis som om han kan koppla av när andra är med. Slipper hålla koll liksom. Nu tycker inte jag att hans försiktighet är något problem, tvärtom. Han är så behaglig att ha med sig. Inga dumma utfall och konstigheter. I den mån han gör "utfall" så är inget annat än lekinviter. Han slänger sig ner på frambenen och viftar allt vad han kan med svansen. Han har aldrig sagt så mycket som ett morr till en annan hund. Kanske rasotypisk, vad vet jag. Han passar mig perfekt, det är en sak som är säker!
*) Norrlandsrundan är en härlig skogspromenad som bl a går längs en myr. Där växer låga tallar och björkar och det ser precis ut som att vi skulle vara i Norrland och inte i Stockholms skärgård.
