Velourpojken Alfons

Idag var det alldeles för kallt, t o m för en velourpojke... 23 grader minus! Då är det så kallt att man inte ens kan bajsa ordentligt. Snön var så kall och det gjorde så ont i Alfons tassar att han hoppade från den ena till den andra. Apropå bajs så fyndade jag en spelmarker i bajset... hur hamnade den i Alfons mage? Tur att den kom ut och inte satte sig på tvären i tarmen. Måste vara noga med allt som ligger framme även om han inte är särskilt tjuvaktig (om man inte tänker på Lokes kattmat som ryker fortare än tanken om den står framme på golvet).

Ja, den principen har flugit all sin kos... Alfons älskar att mysa i stolar, soffor, kökssoffor, allt som är mjukt och mysigt! Han sover gärna i sängen med oss och snarkar och sparkar som vilket barn som helst. Det är vi vana vid. Får se om det är maken eller Alfons som vinner slaget om dubbelsängen. Alfons är en enda stor myspojke. Han kommer springande när man ropar på honom, lägger upp sina stora tassar i knät på en och trycker sitt mjuka ansikte mot mitt. Då smälter man...



Idag har vi hälsat på hästarna. De var jätteläskiga tyckte Alfons, men inte så läskiga att han vägrade ta godiset från min hand. Det är ett bra tecken. Vi går dit varje dag och övar och det går bättre och bättre för varje gång. Alfons är väldigt lättlärd och rolig att jobba med. Han vill så gärna göra rätt!

På annandagen fick Alfons träffa familjen Johanssons Sally för första gången. Hon är en labradorflicka på 5 månader och JUST NU är de ungefär lika stora fast Sally är nästan två månader äldre. Först var det lite avvaktande men lagom tills vi skulle åka var det full fart. Är det inte alltid så med små barn? Ena sekunden kom Alfons springande med svansen mellan benen med Sally efter sig, sen var det Sally som kom rusande med Alfons efter sig! Två svarta bedårande bebisar!

Alfons har träffat Sassa idag, en Rigdebacktik på 8 1/2 år. Hon var så där lagom ointresserad av Alfons och han fick själv ta initiativet till leken. En sån brud måste man ju bara reta lite! Sen blev det fart på tanten! Till slut kunde han t o m rusa förbi Sassa så att han hade henne mellan sig och mig. Det var ett stort steg! Hon blir en jättebra kompis till Alfons, precis som hon var till vår älskade Allis som inte finns hos oss längre. Vi hoppas på många år tillsammans i skogen.

Nu försöker jag mig på att blogga igen om vår nya familjemedlem Alfons, en cane corsovalp på 4 månader. Vi har känt varandra i snart en vecka och kärleken växer sig allt starkare och starkare för varje dag.

Julaftonen var en succé för Alfons – alla dessa snören, kartonger och papper att busa runt i. Hans egen julklapp, en gummikalkon som piper, var också en succé. Mötet med jultomten gick bra. Han brydde sig inte om att tomten hade en konstig mask för ansiktet. Nu sover han gott på soffan (ja, han får ligga i soffan) och drar stockar som får makens snarkning att blekna vid jämförelse.

Jag har hört att cane corson kan vara kräsen i maten men det gäller inte Alfons. Han äter inte maten – han glufsar i sig den på två röda! Det är alltid skönt att ha en hund som äter med god aptit. Ska försöka lägga upp lite bilder och skriva lite då och då om Alfons bravader. Kika gärna in på bloggen då och då och kommentera gärna!