Velourpojken Alfons

Nu händer det inte så mycket om dagarna så jag passade på att filma Alfons med telefonen när vi var ute igår. Han har ett extremt föremålsintresse, den saken är säker! Kvaliteten är lite så där men ni får hålla till godo...

Selma löper för fullt för första gången och Alfons är vääääääldigt intresserad av henne. Hon är däremot måttligt irriterad över hans närgångna stil. Hon börjar säga ifrån på skarpen men Alfons, han bara fortsätter på sitt barnsliga sätt. Här är de så lika människobarn i tonåren. Tjejen är lite mer mogen medan pojken bara tramsar runt och fattar nada. När Alfons får till en riktig luktstund då börjar han dregla och klappra med tänderna. Då tänker jag osökt på Farbror Bosse. Ni kommer ihåg honom va? Om inte så kommer här en liten filmsnutt...

Hittade den här gamla bilden på dotterns facebooksida!

I helgen är vi barnvakt till Selma, kollegans Lagotto. Barnvakt och barnvakt förresten... Hon har börjat löpa! Alfons är helt till sig i trasorna... Han luktar på henne där bak och sen klapprar han med tänderna som en gammal gubbe med löständer. Hon är ju inte ett dugg redo så hon blir sur när han blir för närgången, i alla fall efter ett tag ;-)

Jag kan inte få nog! Min Alfons doftar det godaste du kan tänka dig! Han har en lite söt och varm doft men han luktar inte ”hund”... Han har en självrenande päls för den känns aldrig fet fast det var länge sedan han badades. Vad luktar din hund? Eller doftar den också? Mmmmmmm, nu måste jag ta mig en sniff igen...

Som ni läste i förra blogginlägget förlorade vi lilla Skrållan på ett tråkigt sätt. En ny kaninflicka, som fick heta Filifjonkan efter en figur i Mumindalen, har anlänt och det var inte helt smärtfritt att sammanfoga henne med Molly eftersom de är lika gamla. Molly försvarade sitt revir med tänder och klor och jagade stackars Filifjonkan runt runt i rastgården. Med tanke på att det kan gå hett till så kändes det viktigt att kunna övervaka flickorna och det är ju lite svårt när man är borta under dagtid. De fick därför inte vara i samma bur utan vi satte in en stor inomhusbur i rasthagen med en resebur i som bo för Filifjonkan. En av kaninerna fick vara ute åt gången i rasthagen. I helgen kändes det ohållbart och vi tog då beslutet att flytta bur och hage till en helt ny plats för dem båda. Då blev det inte alls lika viktigt för Molly att försvara reviret och det blev rätt så lugnt på en gång. För säkerhets skull satte jag in transportburen i hagen så att Filifjonkan i alla fall kunde krypa in där när natten kom. Filifjonkan hade ju lärt sig att Molly var en farlig en så hon sprang iväg så fort Molly närmade sig. Igår kväll när jag skulle titta till dem hade Filifjonkan faktiskt hoppat in i Mollys bur och satt och åt på övervåningen. Molly verkade inte bry sig alls att färskingen tog för sig på detta viset utan höll sig på nedervåningen. Jag lät dem därför vara tillsammans under natten med öppen burdörr. I morse när K gick ut för att titta till dem och ge dem mat kom hon glädjestrålande tillbaka och rapporterade att Molly slickat på Filifjonkan i ansiktet! Det verkar med andra ord lösa sig riktigt bra! Nu handlar inte den här bloggen om kaniner utan om världens bästa hundras så nog om kaninerna för denna gång! Förra veckan blev det ett kärt återseende för Alfons och Selma som inte sett varandra på ett par veckor. Selma har varit hos sin uppfödare medan matte Louise tillbringade julen i värmen. Selma börjar bli en stor dam och det var med stort intresse som Alfons luktade på henne. Han tuggade i luften efter att han luktat på henne där bak och jag tror minsann att han himlade med ögonen ;-) Nu är det full fart här igen och jag filmade vovvarna när de kivas om en benslamsa. Selma har inte en chans när Alfons sätter fart på sin karusell men man kan ju alltid försöka... Om ni tycker att det är lite klet på linsen så är det Selma som precis innan jag satte på kameran tyckte att linsen behövde en liten putsning! Med nosen!

Sitter med kalendern i näven och försöker kolla om jag kan gå på kurs/ställa ut eller något annat kul... Inte lätt! Så fort jag hittat en kurs som jag vill gå så går den ett datum jag inte kan... Antingen är det helgen före eller efter sportlovet eller så är det runt påsk då vi ska åka till Österrike. Jag blev så himla sugen på ett sökläger i Järvsö som Canis arrangerar men då börjar det dagen efter att äldsta dottern tar studenten! Inte en chans att jag hinner upp dit dagen efter en studentmottagning! Det vimlar inte direkt av personsökkurser så det var himla synd! Om nån känner till nån bra kurs - hojta! Sen börjar jag bli sugen på att ställa ut Alfons igen. Har anmält honom till en inofficiell utställning i Örebro den 20/2... Tänkte att det kan vara bra som lite uppvärmning. Kanske får vi på köpet till ett besök hos vännerna som bor just i Örebro! Beroende på hur det går där kanske det blir Lilla Stockholm i Vallentuna i slutet av maj... Då går det en utställningskurs (klickerbaserad) helgen innan... Hmmm, tål att tänkas på. Annars har vi haft lite drama här i helgen som tyvärr fick ett väldigt tråkigt slut...

Mannen meddelade att Alfons tappat bort en boll i snön under promenaden idag. De hade letat men inte hittat den trots att mannen såg var den landade. Okej, vi har typ en halvmeter snö och det gör inte saken lättare att Alfons i bland gräver runt i snön så bollen far all världens väg. Han beskrev på ett ungefär var den försvann så jag tog på mig snöskorna och klev iväg med Alfons i hasorna. När vi kom fram till stället så sa jag bara SÖK BOLLEN till Alfons. Han vädrade lite i luften, sniffade lite till vänster och lite till höger... Och sen gick han rakt fram till en snödriva, började gräva och voilà! Behöver jag säga att det var en mäkta stolt hund som bar tillbaka bollen hem!

Nu är vi tillbaka på hemmaplan igen. Borta bra men hemma bäst! Det är så skönt att vara ledig och ha tid att smyga in lite träningspass här och där i leken. Vi övar som sagt handtarget för fullt och jobbar på att Alfons ska ta det lilla lugna i leken. Mannen tog några bilder på vårt arbete. Bollen ligger som extern belöning vid sidan.

Många ettor är det idag den första dagen på året! Vi klarade av nyårsafton rätt så bra. Vi valde att fira nyår ute på landet där vi kunde ha fyrverkerier på avstånd och därmed få någorlunda kontroll över smällarna för att inte spä på rädslan för detta. Alfons visade att han blev berörd men inte direkt rädd. Han började råskälla när det började skjutas raketer som lyste upp himlen. Jag hade musik på rätt så högt för att dränka det värsta ljudet men han reagerade ändå. Jag fick tag i en tub med messmör och det tog han villigt emot vilket jag tolkade som att han inte var panikslagen på något sätt. En hund äter som sagt inte om den är alltför stressad och rädd. Idag har vi mest slappat. Vi var ute och tog en tur på sjön på skidor och Alfons gillar att springa bredvid, efter och lite framför. Passar på att öva på kommandot Framåt när jag åker på hans bakhasor med skidspetsarna ;-) Han är ju som sagt inte killen som springer alltför långt från sin matte men det har ni väl förstått vid det här laget. Vi övar lite då och då på hemläxan, handtarget, när det passar. Han lär sig snabbt. Har lagt in en liten film här som visar lilla Anna, 5 år, som övar så duktigt med Alfons! Själv övar jag på att han ska lära sig att invänta varsågod innan han tar leksaken. Jag visar fram båda händerna, den ena en tom handflata och den andra håller i leksaken. Han ska dutta med nosen på den handen som INTE håller i leksaken, sedan ta leksaken först när jag säger VARSÅGOD. Vi är på steg 1, dutta med nosen på rätt hand och inte slänga sig över leksaken. Det är ett framsteg! Han fattade inte alls vad jag menade först. Han slängde sig direkt på leksaken och ägnade inte ens en blick på den tomma handen. Snabbt som attan måste man ta bort båda händerna när han gör fel. För att inte göra det för svårt måste man vara snabb i början och ge honom ett varsågod så fort han bara kastar ett öga på den tomma handen. Ett tag där innan polletten ramlade ner så visade Alfons sin frustration över att inte förstå genom att bara kasta sig rakt fram över mig. Han ställde sig på bakbenen och höll på fälla mig. Det visar att man inte får göra det för svårt för hunden utan ta det stegvis och belöna VARJE steg i rätt riktning hur litet det än är! Det är verkligen svårt med tajmingen men gick till slut! Jag har t o m lyckats sluta säga BRA när han gjorde rätt även om det var skitsvårt det också! Det är ju VARSÅGOD jag ska säga och inget annat! Ni anar inte hur många gånger jag av ren reflex sa BRAAAA för att avsluta med djävlaskitdetvarjuvarsågodjagskasäga! Att dutta i handen och INVÄNTA ett varsågod är desto svårare och där är vi just nu... Målet är alltså att Alfons ska hålla sin nos i min tomma hand oavsett hur mycket jag frestar honom med den dinglande leksaken i andra handen! Vi lekte också byta leksak vilket går ut på att jag har två likadana bollar på snöre. Jag slänger iväg den ena varpå Alfons springer och hämtar den. Jag håller ut en tom hand och när Alfons trycker bollen i den så slänger jag iväg den andra bollen. Han tappar ibland bollen på väg in och trycker en tom nos i handen på mig men är duktig på att komma på sig själv att det var ju bollen jag ville ha i handen. Det är så roligt att träna med en hund som vågar ta initiativ och som provar sig fram. På nyårsafton spelade vi Eisstock (en österrikisk variant av curling) på isen och vad tror ni att Alfons gjorde när vi placerade ut pjäserna som ni ser på bilden nedan?