Velourpojken Alfons

Nu är jag suuuur! Hela blogginlägget försvann när jag skulle ladda upp det! Får försöka skriva det igen medan jag kommer ihåg vad jag skrev. På ett ungefär i alla fall... Nu har Sassa återförenats med sin flock och Alfons är ensam hund igen. Jag beundrar er alla som har fler hundar än en hund. Det är inte så att Sassa är jobbig på något sätt men hundarna blir liksom lite mer hundar när de är tillsammans. Återupptog lite träning igen. Det har varit total semester även på den fronten. Det är roligt att se att även Alfons visar förnyad energi igen. Fick tidningen Canis häromdagen och den tidningen är så himla bra. Det fanns två artiklar som fångade mitt intresse, en om hur man lär hunden kommandot LOSS och en om hur man kampar bra med hunden. Vad gäller loss så har vi fått börja om från början. Två likadana leksaker, en bakom ryggen och en som Alfons redan hänger i. Sen tar jag fram den andra och Alfons släpper mycket riktigt den första. Inget losskommando än. På något konstigt sätt blir enminutspass tio minuter långa utan att man förstår hur det gick till... och återigen så MÅSTE JAG LÄRA MIG ATT SLUTA EFTER EN LYCKAD REPETITION! Det är först när det inte funkar längre som man vaknar upp och inser att man borde ha slutat för 9 minuter sedan... Jag körde också lite apportövningar. Slängde iväg en leksak som Alfons måste avlämna (helst) i handen innan jag slänger iväg nästa. Det funkar rätt bra. Här märker man nyttan av att Alfons kan handtarget rätt bra. Det här med loss känns viktigt att Alfons verkligen kan. När ungarna leker med honom så blir han lätt exalterad och han är ju rätt tung att få på sig om han sätter den sidan till. Han måste kunna spelreglerna helt enkelt.