Pensionat Barnvik

Nu har den nya gästen flyttat in! Sassa är en 9-årig Ridgebacktjej och var vår Allis bästa kompis. Nu är det Alfons tur att ta över henne. Det var lite pipigt när matte med familj åkte men det gick över efter en stund. Lite får man deppa när man är en liten hund...
Alfons var glad som en lärka över att få en sån läcker brud på besök. Vi kan väl säga att Sassa inte tyckte att det var lika kul att få en överglad ostyrig koloss över sig så hon sa till på skarpen! Ett par gånger till och med! Så nu vet Alfons var skåpet ska stå... Han fogade sig utan knot. Det är värre med Loke, vår katt. Sassa tycker att katter skall jagas, gärna upp i närmaste träd. Loke är dock smart så han håller sig på sin kant. Vi har fått lov att plocka fram kompostgaller och grindar för att ordna fri lejd för honom. Han har sin kattlucka och kan gå ostört in till köket utan att riskera livet.
Annars har vi mest tagit det lugnt idag. Måste ju vänja sig vid att ha två hundar... Fick sällskap av mannen på kvällspromenaden så den gick utan problem. Hade en liten incident med två bassets som mejade ner kompostgallret som deras matte trodde skulle hålla (eller hur!) och så sprang (nåja, vaggade) de ut på vägen. Mannen, som gick med Alfons gjorde sig stor som ett hus och gick emot dem och det gjorde susen. De backade direkt och matten fick en chans att fånga in sina hundar. Det är obehagligt när hundar kommer ut så där utan att deras ägare har kontroll på dem. Jag vet att det är lätt hänt men det är inte ok! Ibland är det vilda djur som korsar vår väg på promenaderna. Härom kvällen när jag och Sassas matte gick med hundarna såg vi plötsligt ett konstigt djur som sprang ner från ett träd. Det såg ut som en ekorre i kroppen men som en katt i huvudet. Det var en skogsmård som vi hade sett. Strax därefter kom en stor grävling vaggandes på vägen. Påminner om sådana där hundar som jag har så svårt för - Welsh Corgies. Vad är det för en kompromiss? Korta ben, lång kropp, stort huvud, får inte riktigt ihop anatomin.
Här ligger hundarna trötta efter promenaden. I Sassas korg ligger en munkorg som hon måste ha på sig när jag inte har koll på henne. Hon har slickat upp ett sår på svansen och klarar inte av att ha tratt på huvudet. Hennes matte säger att hon står helt apatisk i timmar om hon får en sån på sig. Då fungerar munkorg bättre. Man får verkligen ha koll. Jag slumrade till i stolen ute i trädgården och vips så var hon där med sin tunga. Nu har hon fått munkorgen på sig för natten och Alfons verkar inte bry sig om att hon har den på sig. Tänkte först att de skulle ha "skilda sovrum" om Sassa känner sig stressad av att ha munkorgen på sig med Alfons i samma rum men det verkar gå finfint. Vi får väl se om jag säger detsamma i morgon när natten är avklarad... Vore så skönt om båda kunde sova nere i hallen. Vi har äntligen tagit oss samman och låtit Alfons flytta ut ur vårt sovrum. Han vill ju så gärna sova nära oss men det blir ju så förbenat med hundhår och dregel precis överallt. När han skakar sig så blir det dregel ända upp på tapeten! Det är så märkligt, men Alfons verkar nästan färga av sig! Det blir svarta fläckar på lakanet när han har dragit av sig sitt dregel. Jag lovar! Han kanske inte är svart egentligen utan bara infärgad ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0