Velourpojken Alfons

Gott Nytt År önskar vi alla som följer Alfons liv och leverne här på bloggen. Nyårsaftonen gick utmärkt ur smällarperspektiv. Alfons snarkade högt här i soffan så han överröstade nog alla smällare själv. Han rörde inte en fena. Idag har vi varit ute i skogen och det är en ny okänd värld som öppnar sig för honom. Han viker inte av långt från oss utan är oss i hasorna hela tiden. Han går fint fot vid sidan, men inte för att han kan utan för att han inte vågar annat ;-) Jag passar på att öva på kommandot Fot och berömma honom. Han är väldigt observant på alla nya ljud och om någon människa är i antågande. Han är dock helt tyst, och det är skönt att han inte börjar skälla. Han är överhuvudtaget en väldigt tyst hund. Den enda som får honom att verkligen få igång svadan är vår katt Loke. Alfons blir helt galen av att inte kunna leka med honom på hundvis. Han gör sig till på alla vis, ligger med rumpan i vädret, hoppar jämfota bredvid Loke, och till slut kan han inte hålla sig - en stor tass läggs på Loke! Det får till resultat att Loke gör detsamma - med alla klorna utspärrade! Inte kul för Alfons! Han lär sig nog att låta Loke vara så småningom...