Velourpojken Alfons

Varför har man hund egentligen? Ja, inte är det bara för att man ska få sina öron grundligt rengjorda i alla fall. De här bilderna som min vän Eva D tagit på oss två gör mig så glad! Tack! De summerar på ett sånt bra sätt vad det handlar om. Närhet, glädje, bus och absolut tillit.

Alfons är en mycket speciell pojke. Vi är tillsammans dygnet runt och börjar nästan kunna läsa varandras tankar. Idag gick vi på en härlig skogspromenad som inkluderade ett litet gyttjebad till Alfons stora glädje. När vi kommer hem så tänker jag att nu måste nog Alfons ändå duschas av och döm av min förvåning när han travar genom hela huset rakt in i badrummet och ställer sig i duschen (nåja, nästan i alla fall). Jag har aldrig badat honom förut. Han har en helt otrolig päls, blank och fin och helt utan flottig känsla, men gyttjan måste bort. Han var väl inte helt pigg på att kliva hela vägen in i duschen men det gick till slut. Nu luktar han ljuvligt, som den velourpojke han är.