Velourpojken Alfons

...betyder tråkigt väder på dalmål och det är det idag! Bläh helt enkelt. Igår tog vi - trots regnet - en härligt lång skogspromenad tillsammans med grannhunden Sassa. Jag köpte en spårlina igår och den fick Alfons ha släpande efter sig under hela promenaden. Han är lite skeptisk till att ha saker släpande efter sig efter flexikoppeläventyret men det gick bra. Han brydde sig inte efter ett tag. Jag vill ju att han vänjer sig vid det eftersom han under vintrarna ska få dra pulka. En skenande hund med en pulka efter sig tänker jag inte vara med om! Det är ju lite udda att ha lina på en hund för det fall den blir rädd och vill springa bort/hem. Jag har tidigare alltid haft det när hunden VILL dra en repa på egen hand ;-). Under promenaden så dök det plötsligt upp en hund som sprang ut från sin gård när vi kom gåendes på vägen. Sassa, som är en Ridgeback, reagerade omedelbart, sprang fram och började råskälla. Alfons, däremot, han sprang bakåt och blev lite rädd över situationen men tydde sig på en gång till mig. Hade han kunnat, så hade han hoppat upp i famnen på mig tror jag! Det går fort över när han reagerar så där och det känns bra. Det är ju helt okej att reagera, men det är inte ok att hunden blir kvar i rädslan. Överhuvudtaget så släpper Alfons saker och ting efter rätt kort tid och det är jag nöjd med. Han håller inte på och "jiddrar" utan accepterar och går vidare. Vi hann också med en liten badstund på vägen hem. Han gick ut i vattnet ända tills magen tog i och hämtade en gren som jag slängde i. Det blir nog bra med badandet till sommaren. Nu väntar en ny men kort jobbvecka. På onsdag kväll ska jag och kollegan på en föreläsning med Eva Bodfäldt om skvaller och inkallning. Ska bli intressant. Torsdagens lektion på Brukshundsklubben kommer att handla om att lägga spår och prova på det lite grann. Det blir bra med en trött hund för på eftermiddagen bär det av mot Skåne och söstra mi! Då får Alfons och Viggo bekanta sig lite mer med varandra.