Lyd!
Det är svårt att förstärka att inte springa fram och skälla, snarare vill man kanske få styrsel på beteendet. Skalla, ja, rusa fram mot staketet, nej. Jag kan tyckla att pendeln svängt för långt när man plötsligt inte anser sig ha rätt att säga nej när hunden behöver bromsa sig. Ett fungerande "nej" hindrar ju inte ett man arbetar med belöning och positiv förstärkning i träningen och i vardagen för övrigt... Kanske skulle man formulera om relationen från "ledare" till "Mänsklig kulturtolk" - det är ju en bitvis svårbegriplig miljö vi vill att våra hundar ska fungera i.
Inte springa fram och skälla på främlingar som dyker upp oväntat?????
Nöjd är jag inte med detta att han rusar fram och skäller. Det är mer att jag funderar över hur jag kan stävja det (och därmed jobba mot hans instinkt som i hans fall är väldigt stark). Jag måste var med och fånga hans skvaller och agera INNAN han kommer på att han ska springa fram. I de fall jag hinner med så kommer han av sig och det belönar jag rikligt. Jag menade att när det är försent (som det var i detta fallet) så håller jag inte på och gastar - det får motsatt effekt. Även om staketet är uppe så tillåter jag inte ens att han springer fram. Det blir ju förstärkande eftersom han säkert tror att folk fortsätter att gå för att han skäller, inte för att de ändå var på väg förbi. Så logiskt funkar ju hundar. Öva, öva och arrangera situationer - det blir uppgiften för oss.
Je det kan inte vara lätt för hundarna att begripa vad vi håller på med. Min gamla hund brukade vägra att följa med hem när vi hade gått till grannarna med något av barnen som bjudits över för att leka. Han satte sig bestämt och tittade omväxlande på mig och mot huset där barnet befann sig.
¨Men märker du inte att ungen har kommit bort? Jag vet dessutom var han är. Vi kan ju inte gå utan honom."
Det tog en evighet att lirka igång honom (han var som sagt stor) och han blängde sedan missnöjt på mig hela vägen.
Apropos instinkter...