Velourpojken Alfons

Veckan som gått har vi tagit det lugnt. Ingen hundsim eftersom Alfons har ätit penicillin. Koppelrastning var veterinärens råd eftersom hans kropp behöver all kraft att läka ut den onda halsen. Vi har gjort lite roliga saker på stadspromenaderna istället. Det finns ju roliga grejor att hoppa upp på även i stan! Nu kan inte Alfons gå förbi en enda bänk utan att hoppa upp på den! Sen har vi så roliga lampor i parken utanför kontoret! De är lampor som kommer upp ur marken och de är ca 3 dm höga. Ser lite ut som såna där pallar som cirkuselefanter kliver upp på! Där tränar vi bakdelskontroll! Nu har Alfons fattat att jag vill att han kliver upp på den med framtassarna. Jag är så himla glad över att ha upptäckt klickerträning. Det är ju så lätt att kommunicera med sin hund genom klickern. Där gjorde du rätt - klick! Det tog inte många gånger att shapa upp honom på den. Kollegans Selma är ju också med på promenaderna och här ser man hur viktigt det är att vänta uuuuut sin hund. Selma verkade inte alls förstå vad hennes matte ville. Ge mig henne, sa jag. Jag måste få prova! Sagt och gjort. Jag stod med Selma mitt emot mig och klickade så fort hon råkade snudda lampan. Rätt som det var så gick hon bort från lampan och då sa hennes matte att - titta nu går hon iväg och tänker på nåt annat. Nej, vänta så jag. Vänta... Det här jag ju sett så många gånger med Alfons. De behöver fundera. Tänka, begrunda. Fatta sina beslut själv. Rätt som det var så gick hon tillbaka och skrapade med sin lilla tass på lampan. Önskar att jag kunde ha tagit ett foto av en matte med hakan nere vid backen. Selma är ju oförskämt lättlärd! Nästa gång klev hon sonika upp med framtassarna. Det blev jackpot, fyrverkerier och hurrarop! Då var vi duktiga nog och SLUTADE DÄR! Ska bli så spännande och se hur hon reagerar i morgon på promenaden... Rapport kommer. I lördags var jag och Alfons på apporteringskurs hos Eva Bodfäldt. Jag behöver väl inte nämna att det var mest Retrievervovvar men också en bedåååårande Bracco Italiano som hette Joplin. Så fin! Nån gång ska jag bara ha en sån. De rör sig om om de svävar en bit ovanför marken. Som vanligt var kursen jätteintressant och som vanligt åker man därifrån med nya lärdomar, idéer och ett söndersmulat moment ;-) Det sistnämnda menar jag inte på ett negativt sätt. Man kan inte vara för noggrann när det gäller att sätta ihop ett moment. Vi kom väl fram till att apporteringsmomentet bestod av 1. Sitta kvar 2 Springa ut till apporten på kommando 3. Gripa apporten 4. Vända tillbaka med fokus på föraren 5. Springa tillbaka utan att tugga på apporten. 6. Släppa apporten på kommando (inte förr) inne hos föraren. Jag har säkert missat nåt moment. Kan väl säga att Alfons kan 1. Sitta kvar och 2. Springa ut på kommando. Sen var det bara pannkaka av alltihopa. Han sprang tillbaka utan direkt fokus på mig - han bara larvade runt och ruskade med huvudet. Kan visserligen bero på att han fick apportera sin leksak (hur tänkte jag där?). Först och främst måste vi öva på att gripa apporten - utan att tugga - och helst hålla kvar. Vi måste öva mer på handtarget och få honom att trycka apporten mot min hand. Det här är jättesvårt! Alla delmomenten måste sitta innan man kan sätta ihop det hela till ett helt moment. Hittade en bra detaljbeskrivning av momentet i min bibel från Canis. Idag har vi bara softat och gått en promenad i regnblöt skog. Inte för att Alfons brydde sig om det blöta. Vi fick sällskap av lilla Totti med matte och först ville ju Alfons bara leka. Han slänger sig fram i lekinviter och Totti blev ju livrädd. Men vi gick som sagt en runda och sen gick vi in och fikade hemma hos Totti. Det gick hur bra som helst inomhus. Alfons är ju van vid lilla Selma och är försiktig inomhus. Totti försökte få igång Alfons men tji - den gubben gick inte. Alfons är ju en sån snäll och bra hund med andra vovvar. Så vill jag att han förblir! Nu laddar vi för en ny arbetsvecka med mycket bus på kontoret.