Velourpojken Alfons

Idag har vi varit ute på långpromenad i vårsolen. För ett par veckor sedan kastade lillmatte bort en av Alfons älsklingsbollar i snön. Han hittade inte den och inte vi heller. Jag tror att jag skickat ut honom ett par gånger för att söka rätt på den utan resultat. När vi gick förbi idag tänkte jag att vi gör ett till försök, men lite tveksam var jag. Ville ju inte att han skulle misslyckas ännu en gång. Äh, vad sjutton - sök bollen Alfons! Han gick ut i snön och hittade ett ställe på en gång som fångade hans intresse. Han började gräva frenetiskt med framtassarna och VOILA!

Här är det nåt...

Jag är säker!

Ha, det visste jag väl!

Hur fasiken får jag loss bollen som är fastfrusen där i snön...?

Tada! Nu är den loss!

Den är såååå rolig att leka med!

Här posar min lilla stekare! Jag sa "kommer husse?" och då sträckte velourpojken lite på sig och fick lite attityd! Vi gick vidare till ett härligt område där de rensat bort all sly. Stora ytor att busa runt på! Filmade Alfons när vi tränade lite apportering. Övningen går ut på att han ska komma in med den ena bollen för att jag ska slänga den andra bollen. Han släpper här bollen och fortsätter in till mig utan boll. Det tar ett par sekunder innan han fattar vad han saknar... Han ska sen inte släppa bollen när jag börjar vifta med den andra utan vänta på Varsågod! Timingen är så sjukt svår att hålla koll på! Ni märker i filmen att när jag beslutar mig för att säga Varsågod! - då har Alfons redan släppt bollen. Fanken också! Det är svårt att träna och filma samtidigt!