Det tar sig!
Alfons börjar känna sig lite bättre till mods nu. Han är fortfarande motvillig till att gå ut när vi gått ut genom porten och har väldigt bråttom hem. Men det går som sagt bättre för var dag. Han leker inomhus med sin älg som nu har blivit av med hornen. Idag gick vi en promenad längs vattnet bort mot Finnboda varv. De hade låga bänkar som Alfons hoppade upp på. Han hoppade t o m mellan bänkarna för de stod tillräckligt nära varandra. Han är ju van att göra så på stenar och får då godis av mig. Idag hade jag glömt att fylla förrådet i fickan. Trots uteblivet godis började dreglet rinna på honom. Snacka om betingad reflex! Vi njöt av vackert väder och vacker vy! Jag tog några bilder på Alfons i solen. En annan sak som jag säkert får anledning att återkomma till; vår granne på bottenvåningen är vansinnigt rädd för hundar. Hon är så rädd att hon bett oss stanna utanför med Alfons och vänta tills hon kommit in i sin lägenhet om vi ska in samtidigt i huset. Stackars människa! Det hjälper ju inte att man försäkrar att hunden snäll. Har man hundfobi så har man... Men jag vet folk som blivit av med det genom att gå i terapi. Så om man vill så går det.
ett tips! min cane bodde i gbg tidigare och vart ganska lätt stressad i stadsmiljön. jag kom på att hon blev lugnare om jag lugnade ner mig och hon fick nosa mycket mer! blir så lätt att man går på och går i ganska rask fart när man är i stan, men för hunden är det nog ganska viktigt att få nosa lite också (som dom ju gör på landet när dom är lösa) :)
