Promenad i "skogen"

Igår tog vi en tur i Nackareservatet och motionsspåren var fina gångstråk. Cyklar var förbjudna där så då var det "bara" löpare som sprang förbi oss hela tiden. Alfons bryr sig inte längre. Det är ju tur att man inte har en hund som går igång på folk som springer eller cyklar som far förbi. Min hund som jag hade som liten (en Cavalier) jagade bilar som en galning och det höll på att sluta i katastrof mer än en gång. På den tiden hade jag ingen aning om att man kunde träna bort sånt. Det var på den tiden man lärde hunden att sitta genom att trycka ner hundens rumpa. Skönt att utvecklingen gått framåt... Vi var ute en rätt lång stund och upplevde två saker -ett fantastiskt hundmöte och ett mindre trevligt hundmöte. Det fantastiska mötet handlade om en tjej som kom joggandes emot oss med sin lösa Jack Russell i släptåg (nä, man får inte ha lösa hundar där). När hon får syn på mig viker hon av från spåret, springer upp i skogen och börjar tokleka med sin hund, fortsätter förbi mig på det sättet och springer ut på spåret igen! Hennes hund måste ju bara älska att möta andra hundar! :-) Det mindre trevliga ägde rum strax innan vi var hemma. När jag passerade en innergård ser några leka med en lös Ridgeback. Hunden får givetvis syn på Alfons. Jag hinner ropa "Du har koll på din hund va?" men hunden springer rakt ut mot oss, genom buskarna som ramade in lekplatsen. Näe, hon hade inte koll på sin hund. Det var tur att 1) det var en tik och 2) Alfons är en hygglig kille. Han gillar dock inte hundar som kommer rusandes sådär från ingenstans och trycker upp sin nos i hans sköte. Han försökte komma undan men jag hade ju honom i koppel. De försökte ropa på sin hund men då lackade jag ur och sa till dem att bara ta bort sin jävla hund från min. Jag tror dessvärre att hunden inte tillhörde den vuxne personen i sällskapet utan det var en väldigt ung tjej som var ute med den. Jag har mött dem förut, fast då tror jag att tjejens mamma var med. Tjejen kan inte ha varit mer än 12 år gammal. Oansvarigt, med tanke på hundens storlek och snabbhet! Jag hann ropa till henne att hon hade tur den här gången eftersom Alfons är en tolerant hund. Hoppas att hon (och framförallt hennes mamma) lärde sig en läxa. Trist slut på en skön promenad. Tog ett par bilder i alla fall. Alfons såg lite konfunderad ut över en grej som man ska köra mountainbike över. Såg inte ut som spångarna han är van att traska över...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0