Velourpojken Alfons

Natten gick utmärkt. Alfons föredrog att ligga nedanför vår trappa upp till sovrummet och Sassa lade sig i sin korg, lite dämpad av munkorgen. Tidigt i morse släppte mannen ut båda hundarna för att de skulle få kissa och jag hör bara ett vrål från honom: FAN, JÄVLA SKIT! HIT SASSA! Jag hinner se ett ljusbrunt streck som till färgen liknar Sassa men det var ett rådjur som irrat sig in i vår trädgård. Och efter sprang Sassa minst lika fort. Att hon ens hann uppfatta att det var ett rådjur! Nu är ju nästan hela trädgården omgärdad av fårstängsel/staket så rådjuret blev inträngd i ett hörn utan möjlighet att ta sig därifrån. För Sassa var det ju bara jakten som var rolig så efter att hon trängt upp rådjuret i ett hörn sprang hon (nästan) lika fort tillbaka in igen, till mannens lättnad och förvåning. Rådjuret sprang ut fortare än kvickt. Alfons då...? Ja, han stod stel som en staty utanför dörren och bara betraktade spektaklet. Det var nog för tidigt på morgonen för hans smak. Han tyckte nog också att det blev lite otäckt med en husse som blev så där upprörd. Alfons är lite känslig för sånt. Inga höjda röster för hans del om han kan välja. Jag önskar att jag hade haft kameran med sen när jag var ute med dem efter frukost. Alfons gjorde verkligen ALLT för att få igång lite lek med Sassa. Alfons gjorde en lekinvit hit och en lekinvit dit. Han hämtade benknotor som han slängde omkring sig. Allt medan Sassa stod där stilla - drottninglik liksom. Hade hon kunnat låtsasgäspa hade hon gjort det och blängt på Alfons med en disträ ointresserad blick. Alfons gav upp till slut. Nu öser regnet ner och hundarna ligger och sover middag. Så här skönt måste dagisfröknar tycka att det är när det är dags för barnens vila ;-)