Velourpojken Alfons

I morse fick Alfons vara med om en ny grej. I vår familj så firar vi alltid födelsedagsbarnet med en sång och brutal väckning av hund. Allis var expert på uppgiften och visste precis vad som väntade när hela familjen samlades utanför någons rum på morgonen. Hon blev så taggad! Alfons klarade den uppgiften med bravur! Han visste precis hur han skulle göra - tog ett skutt upp i lillmatte Andreas säng och överöste henne med pussar och slick i hela ansiktet. Sen är man definitivt vaken om man inte var det förut... Skönt att traditionen kan leva vidare med Alfons hjälp!

Det bästa med presenter är papperet! Efter ett tag satt Alfons och tuggade och tuggade och tuggade på något och jag var helt säker på att det var lite pappersrester. När lillmatte Karla grävde ut objektet ur munnen på honom så hittade hon sitt gamla jordgubbstuggummi! Jag tror att Alfons tyckte det var väldigt gott, fruktkille som han är.

Snön faller i en aldrig sinande ström och det är härligt! När vi nu ändå ska genomlida januari och februari så gör jag det hellre i vit omgivning än i en grå slaskig! Det bästa med att det hela tiden faller ny snö är att Alfons kissfläckar på vår gång till huset täcks över. Han går inte långt utanför dörren innan det är dags att släppa fram skvalet och till slut blir hela ingången till huset pissgul. Alfons växer så att det knakar. Han har blivit så hög! Det syns kanske lite på bilden. Häromdagen höll jag på att bli av med hunden igen! Det var en klient som absolut skulle ta med Alfons hem, ha ha. Hon blev helt betuttad i honom och fotade honom och hon spelade t o m in hans snarkningar. Alfons bestämde sig dock i sista sekund att stanna hos mig och det var jag glad över. Jag har anmält honom till två utställningar till nu. I slutet av februari bär det av till Örebro och i mitten av mars är det dags för Sollentuna. Bäst att anmäla tänkte jag för det fall Alfons får alldeles för nedslående kritik i Sätila. Näh, det kommer inte att hända för han är bäst, snyggast och vackrast ändå. Att han har hörntänder som hänger lite löst får man liksom på köpet! Näddu Alfons, nu är det dags att åka till jobbet! Vakna då...

Idag har vi haft en riktig rysardag... Alfons och jag var på väg hem från vår promenad och han fick gå lös genom skogen. Han går vanligtvis så nära mina ben att han kliver på mina hälar titt som tätt så det är aldrig några problem. När vi närmade oss slutet av stigen så stannade han plötsligt och jag knallade vidare ett par meter. Jag vände mig om och då kom han rusande fram till mig, precis som jag förväntat mig. Han fick lite godis och beröm. Jag gick vidare men då stannade Alfons kvar och denna gång gjorde han en helomvändning och sprang tillbaka samma väg vi kommit på. Jag tänkte för mig själv att "han kommer väl så småningom när han ser att jag inte följer efter"... Jag väntade en minut, jag väntade två... sen tyckte jag att det verkade lite konstigt att han inte kom nån gång. Jag vände då och gick tillbaka för att se var han tagit vägen någonstans. Han var spårlöst borta, putsväck, försvunnen... Jag ropade efter honom men han syntes ingenstans. Jag ringde hem och bad Micke komma och hjälpa mig att leta och för att se om Alfons sprungit hem. Nej, ingen hund syntes hemma. Då var väl klockan runt 14 på eftermiddagen. Vi letade och letade, pulsade runt i snön, ropade efter honom, visslade - men ingen Alfons. Det började skymma och fler och fler deltog i letandet. Var kunde han ha tagit vägen. Polisen underrättade jag på en gång för det är ju dit folk ringer om de hittat en hund. Det tog säkert en kvart att bli framkopplad till någon som kunde ta emot en anmälan. En namnbricka med hans namn och mitt telefonnummer beställde jag i förra veckan men den hade jag inte fått än, TYPISKT! Batteriet i min mobil höll på att ta slut och så fort den ringde så tänkte jag att någon hittat honom. Men nej, det var folk som ville veta hur det gick för oss, hade vi hittat honom, eller att de också var ute och letade. Jag höll på att gå upp i atomer... Hem och byta till en telefon med fungerande batteri, byta skor, ta en macka, bryta ihop en stund, trösta lillmatte Karla som även hon var i upplösningstillstånd. "Mamma, säg att det här är en mardröm och att jag vaknar snart!" Tyvärr gumman, Alfons är borta och vi vet inte var han är! Snart var hela grannskapet engagerat i letandet efter honom. Två jägare med jakthundar kallades in för att se om de kunde få upp något spår på honom. Det var helt fantastiskt att se hur människor ställer upp när något sånt här händer! Tankarna virvlar hela tiden.... Hur länge klarar han kylan? Ligger han och trycker någonstans? Har någon tagit hand om honom men inte ringt polisen? Eller har någon ringt polisen och de har inte hunnit ringa mig? Bara han inte springer ut på stora vägen! Rätt var det var så hittade Micke och Karla färska tasspår i snön och när jägaren konstaterat att det inte var hans hund som gjort dem så följde de spåren upp till en tillbommad sommarstuga och där under husgrunden satt Alfons! Klockan var nästan 21 på kvällen så Alfons hade varit ute i 7 timmar på egen hand. En sån lycka! Jag vet inte om det var vi eller Alfons som var lyckligast just då! Stort pusskalas utbröt och Alfons var så lycklig över att ha blivit funnen. Nu ligger världens tröttaste hund nöjd i soffan bredvid mig! Slutet gott - allting gott!

Idag knackade grannen Anette på med sina två Goldenvovvar, Smilla 6 år och Frosty 4 år. Det har dröjt innan vi har kunnat träffats eftersom de har haft rävskabb. Nu var de äntligen friskförklarade och undrade om Alfons ville komma ut och leka. Vi gick en promenad först så att de kunde bekanta sig i lite lugn och ro. Frosty är en otroligt varsam lekkamrat och det passade Alfons perfekt. De lekte riktigt bra efter en stund. Smilla, som är en stillsam tik, tyckte nog att de var bra jobbiga efter ett tag. Hon behövde bara lyfta lite på överläppen för att Alfons skulle fatta vinken ;-) Han höll sig på behörigt avstånd. Det är så roligt med lite äldre tikar. De tycker att det där stojandet är lite för mycket och markerar det väldigt tydligt. Vår Allis var likadan. Lekandet ska liksom ske på deras villkor. Vi fick en härlig promenad i en vit sagoskog där t o m träden är vita. Töväder är på gång och då försvinner tyvärr den vackra Narniaskogen... Hade tyvärr inte kameran med denna gång... Snart kommer lite fler bilder på vår myspojke!

Idag på eftermiddagen så började Alfons krafsa på ytterdörren på jobbet och jag begrep inte vad han höll på  med. Sen sprang han till bakdörren och gnydde. Då förstod jag! Han ville ut och kissa! Visst var det duktigt!

Skaffade en finurlig apps till min Iphone, en slags väckarklocka som väcker en när man sover som lättast. Därigenom ska man känna sig pigg när man vaknar. Telefonen känner av ens rörelser och registrerar det i en graf. Så här såg min senaste natt ut...

Idag när vi var ute och promenerade så var det bra mycket mildare än förut. Bara -4 grader! Alfons har lite svårt att slappna av när vi är ute och går. Han går djupt koncenterad vid min sida hela tiden och inte ens godis får honom på andra tankar. Vi får nöta och nöta på detta promenerande tills han fattar att han är helt trygg med mig. Idag var det dags för vägning igen och vågen visar 24,3 kg. Han ligger på samma mängd mat hela tiden så det är ingen övergödning det handlar om he he... Han är jätteduktig och sover själv i... ja, soffan... Jag vet! Vi ska ta tag i det vilket år som helst... I morgon är det dags för jobbet igen och allt går tillbaka till det normala igen. Alfons blir snart varse att det är så här livet framöver kommer att te sig...

Idag fick Alfons följa med mig på jobbet för första gången. Det gick jättebra! Han sov som en stock hela förmiddagen och snarkade så högt så att rumsgrannen undrade vad som stod på... Vi tog en tur runt kvarteret på lunchen och i stan händer det mycket hela tiden. Är det inte traktorer, barnvagnar eller bilar så är det plan på inflygning mot Bromma. Alfons är en cool grabb dock och fnyser bara lite lätt åt det hela. Grannen tittade in på eftermiddagen och konstaterade förvånat att hunden blivit SÅ STOR över julen! Jamen visst har han! sa jag och orkade inte dra hela historien om att hunden är utbytt mot en annan... Det låter så... ja vad ska jag säga... lättvindigt? Det ska gudarna veta att det inte var. Har plöjt igenom båda böckerna av Cesar Milan (Mannen som talar med hundar). Herregud vad lätt och svårt det är med hundar och det har inte minst vårt äventyr med Elvis visat. Nu har vi i alla fall lyckats hitta VÅR hund och vi är så lyckliga för det - hela familjen! Alfons är en sån hund som man blir varm i hjärtat av att umgås med. Vi har tagit in Allis gamla Biabädd nu och Alfons har sovit själv i hallen i den de senaste två nätterna. Allis vakar väl över honom på nätterna och gör honom lugn kan jag tänka för vi hör inte ett ljud från honom (ja, förutom snarkningarna).

Gott Nytt År önskar vi alla som följer Alfons liv och leverne här på bloggen. Nyårsaftonen gick utmärkt ur smällarperspektiv. Alfons snarkade högt här i soffan så han överröstade nog alla smällare själv. Han rörde inte en fena. Idag har vi varit ute i skogen och det är en ny okänd värld som öppnar sig för honom. Han viker inte av långt från oss utan är oss i hasorna hela tiden. Han går fint fot vid sidan, men inte för att han kan utan för att han inte vågar annat ;-) Jag passar på att öva på kommandot Fot och berömma honom. Han är väldigt observant på alla nya ljud och om någon människa är i antågande. Han är dock helt tyst, och det är skönt att han inte börjar skälla. Han är överhuvudtaget en väldigt tyst hund. Den enda som får honom att verkligen få igång svadan är vår katt Loke. Alfons blir helt galen av att inte kunna leka med honom på hundvis. Han gör sig till på alla vis, ligger med rumpan i vädret, hoppar jämfota bredvid Loke, och till slut kan han inte hålla sig - en stor tass läggs på Loke! Det får till resultat att Loke gör detsamma - med alla klorna utspärrade! Inte kul för Alfons! Han lär sig nog att låta Loke vara så småningom...