Alfons på skolbänken

Nu har on-linekursen startat och Alfons jag har börjat skolan igen. Satan i gatan vad roligt och nyttigt det är! Vi har filmat ett lekpass och så här ser det ut...
Här kommer först en fråga från mig om viktförskjutning och Fannys och Thomas kommentarer:
xxx
"Har en kort fråga om viktförskjutningen bakåt. Alfons är en jäkel på att dra men särskilt rakt bakåt blir det inte… Hur får jag till det? Ska han kampa i en trång korridor eller är det inte så himla viktigt? Han börjar så bra men sen drar han åt sidan för han har väl märkt att det har effekt. Man har ju inte mycket att sätta emot när 55 kg med låg tyngdpunkt sätter igång… Ska filma det så att du ser hur det ser ut."

Fanny svarade: "Nej, jag tycker inte att det har så himla stor betydelse förutom att det är himla irriterande (jag har också en sådan), Jag försöker att hålla med två händer så att jag kan motverka cirkelrörelsen och så försöker jag att förstärka rakt bakåt. Men det är väl mest en smaksak, jag kan inte se någon större praktisk betydelse."
xxx
Min kommentar om min film: "Så, nu har jag laddat upp filmen. Se den här:http://youtu.be/aO3dKJRlxh8. Lite kommentarer från mig först… Det hörs inte så bra vad jag säger till Alfons för det blåste rätt mycket men jag säger Bra innan han släpper på väg in till mig. Det kan se ut som att han släpper, jag säger bra och slänger iväg nästa. Sen blir han väldigt störd av att grannhundarna börjar skälla där i mitten av filmen så jag väntar ut honom och sen belönar honom rätt snart efter att han själv valt att bryta sitt fokus på det och återgå till leken med mig. Leksakerna är rätt nya och hårda och jag ser på filmen att han inte tar i som han ska i dragkampen. Jag brukar släpa efter honom som en vante i vanliga fall ;-)"
Fannys svar: "Fin lek! Jag hade valt att belöna med den nya leksaken hos mig, eller bakåt (åt det håll jag vill att hunden ska springa med den första leksaken). På så sätt får jag en bra belöningsplacering och skapar en förväntan om full fart till mig när hunden kommer med något i munnen. Finns det någon speciell anledning till att du väljer att kasta den nya leksaken åt andra hållet (så att han vänder bort från dig)."
Mitt svar"Hmmm, du menar att jag istället för att kasta ut så ska jag kasta bakåt förbi min vänstra sida? Nej, har ingen speciell anledning, har bara inte tänkt. När han då springer förbi min vänstra sida på väg mot den saken jag kastat ut, ska jag då vända mig om och göra samma sak igen? Han får då långa raksträckor vilket säkert är bra för farten. När ska jag säga Bra (= släpp det du har i munnen)? Strax före mig?"

Fannys respons på det: "Japp! Det blir långa fina springsträckor. Eftersom han är duktig på att springa mot dig tycker jag att du ska variera punkten du säger ”bra” på, så att det inte blir förutsägbart. Ibland när han griper, ibland halvvägs mot dig, ibland när han är nästan framme."

Min respons: "Kanske en korkad fråga men jag måste ställa den… Om jag säger bra! när han precis gripit leksaken som jag slängt ut, då ska han ju genast släppa den för att sätta fart mot mig igen och då få nästa leksak ur min hand eller bakåt, eller hur? Då ska jag bege mig till leksaken som han släppte även om den ligger en bit iväg från mig, eller hur?"

Fannys svar: "Japp :) Ibland kan det till och med vara smart med tre leksaker :D"

Min tanke:... att jag inte tänkt på det...

Ny fråga från mig: "En kort rapportering. Jag gjorde så som du tipsade om och som jag misstänkte så släpper han inte säkert på mitt ”bra!” utan han har väl sina egna signaler (förväntad plats, min kaströrelse när min tajming är usel när jag säger bra samtidigt som jag kastar etc). Hur ska jag göra om han inte släpper på mitt ”bra”? Han fortsätter bara fram till mig med leksaken i munnen och det är i o f s bra men jag vill ju att signalen bra ska vara = släpp… Omvänt lockande med leksakerna i händerna?"

Thomas svarar: "Tips for å lære hunden å spytte ut föremål i farta på belønningssignal:

- Jobb mer med en leksak i hver hånd. Se til at du har den nye leksaken bakom ryggen mens du leker, si ”ja” før du tar fram den nye leksaken og blir aktiv med denne. Målsetningen er at hunden slipper refleksmessig på ”ja” og titter etter den nye.

- Noen hunder er mer glad i å bære enn andre. Da kan det fungere bedre med å kaste leksak nr 2 bakover i begynnelsen. Som du selv er inne på, pass på timingen. Først ”ja” (armen stille mens du sier ”ja”), så kast 1/2 sek senere.

- Er det fortsatt vanskelig, så hadde jeg kjørt med en litt tråkigere leksak, og belønnet med en som har høyere verdi.

Tenk på at vi jobber mest med hundens forventning her, ikke så mye med kriterier. Vi står ikke og venter til hunden slipper, men det er lek og full fart hele veien. Men for å få rett forventning på vårt belønningssignal, er det viktig at signalet ”ja” kommer før vi beveger på armen.

Tips for å lære hunden å spytte ut föremål i farta på belønningssignal:

- Jobb mer med en leksak i hver hånd. Se til at du har den nye leksaken bakom ryggen mens du leker, si ”ja” før du tar fram den nye leksaken og blir aktiv med denne. Målsetningen er at hunden slipper refleksmessig på ”ja” og titter etter den nye.

- Noen hunder er mer glad i å bære enn andre. Da kan det fungere bedre med å kaste leksak nr 2 bakover i begynnelsen. Som du selv er inne på, pass på timingen. Først ”ja” (armen stille mens du sier ”ja”), så kast 1/2 sek senere.

- Er det fortsatt vanskelig, så hadde jeg kjørt med en litt tråkigere leksak, og belønnet med en som har høyere verdi.

Tenk på at vi jobber mest med hundens forventning her, ikke så mye med kriterier. Vi står ikke og venter til hunden slipper, men det er lek og full fart hele veien. Men for å få rett forventning på vårt belønningssignal, er det viktig at signalet ”ja” kommer før vi beveger på armen."

Min aha-upplevelse: "Att säga Ja innan jag tar fram den andra leksaken bakom ryggen var ett himla bra tips… Ut igen… :-)"

Börjar ni fatta vilket sabla bra upplägg det är på den här kursen? :-) De kan säga t ex att 1.07 in i filmen så gör du nåt... eller då ska du tänka på... Man kan se sig själv utifrån och ta till sig instruktioner på ett annat sätt när man ser sig på film än när man ser sig själv inifrån.


Trånande Alfons

Selma löper just nu och Alfons vill så gärna... Bara lite...
Suck...

Snart så...

Jag ser fram emot en dag hemma i morgon med dagsljus! Då ska vi filma en leksession och lägga upp den på onlinekursen som jag går. Har kollat in några filmer från de övriga deltagarna och det är så lärorikt att se dem och sen se Fanny och Thomas kommentarer. Jag tror att jag även lägger upp min film här med de kommentarer jag får. Om ni vill se det vill säga...!


Suck och stön...

Nu har Selma börjat löpa... Alfons går och klapprar med tänderna som en gammal gubbe med lösgom och Selma fräser som en ilsken katt när hon får hans tunga framben slängt på ryggen av honom. Såna raggningsknep har han ingen framgång med. Nu får han stanna hemma om det går för det blir himla jobbigt att ha en trånsjuk Alfons på jobbet... Idag fick han lov att följa med eftersom det var hundkurs på kvällen. Hundkursen ja... Det är mörkt och svart där vi håller till och går väl så där. Nu bara måste jag få upp lampan i trädgården för det blir inte mycket träning av mellan gångerna. Vi har fått fart på början till ställande under gång. Jag går baklänges med Alfons gåendes mot mig. Jag säger STÅ och då stannar Alfons för nu är han beredd på att en leksak slängs längs hans sida. Det börjar sitta riktigt bra. Nästa steg blir att jag börjar vända mig så sakteliga. Sen körde vi lite apportbock. Han plockar upp den och börjar springa mot mig och när jag säger BRA ska han släppa - inte förr! Funkar så där... Fotgåendet gick rätt bra. Han hade dock lite för hög förväntan på leksak så han brakade iväg framför mig. Fick honom lite lugnare och då kunde han gå riktigt många steg. Vi var bara två på kursen idag och det var bra men Alfons blir rätt stirrig när det är för få hundar. Han reagerar på varje ljud och det åker stora långtradare förbi hela tiden. Industriområden... SUCK! Sen är det så med Alfons att han bara stänger av när det är ca 10 minuter kvar på kursen. Jag säger åt honom att ligga men han stirrar bara rakt framför sig. Han har checkat ut helt enkelt. Instruktör Lotta lade på minnet att nästa gång ska vi inleda med platsliggning - när han är lite på bettet. Vi testar och ser... Sen har onlinekursen hos Klickerklok startat. Jag har inte lagt upp någon film än men det kommer. Jag tror verkligen på det där konceptet för man kan träna i sin egen takt och gå tillbaka och läsa vad instruktören sa nu igen... Jag är verkligen trögtänkt när jag tränar hund så det här passar mig och Alfons perfekt!

16 Cane Corsovovvar på ett och samma ställe!

De var dags för höstens rasträff idag! Hela 16 vovvar med hussar och mattar dök upp i Hellasgården utanför Nacka. Vi gick först en promenad för att värma upp hundarna inför stafetten som vi hade planerat!
Det var en imponerande syn och två tanter som mötte oss uttryckte sin beundran för våra snygga hundar!
Efter promenaden så var det dags för stafetten som jag och Bella ordnade. Vi tänkte ut ett par saker som kan vara svårt att göra när man har en Cane Corso i näven... En sak är till exempel att springa med en sked med en potatis på samtidigt som du i samma hand har en skuttande Corso...
Här är det Pia Hamberg med Strega som gör ett imponerande lopp!
Värre var det med Alfons fokus... Han skulle bara få tag i potatisen! Hela tiden!
Här en annan stilstudie... Man kan ju också flyga fram!
Nästa gren var att springa fram till en leksak och sedan få hunden att fånga lyra. Det var ju inte så där himla enkelt... Den grenen tog valparna hem lätt!
Sen var det dags för bowling. Hunden skulle på valfritt sätt välta 3 flaskor som var fyllda med vatten i botten. Alfons petade omkull sista flaskan med framtassen som om han inte gjort annat i sitt liv! Strike matte!
Sista grenen var att springa med en fotboll som hunden INTE fick ta. Det var ju så där lagom lätt... Här är det Scala som satsar på godiset in matte Sandies hand. Det var en smart teknik! Fast det ser ju ut som att hon ger sin hund en rak höger (vänster)... ;-)
Efter stafetten - som fick avgöras genom utslagstävling i lyror - fikade vi i skogskanten. Det var en himla trevlig dag och det som är så roligt är att vi blir fler och fler varje gång! Nu dröjer det nog till vårkanten innan det blir dags igen. Avslutar med en bild på hela gänget! Tack Pia Hamberg för alla fina bilder som jag fick låna av dig!

Blodet droppar, blodet droppar...

Förra veckan var Alfons på sin första blodtappning så det passar ju bra med ett inlägg på blodstemat så här i Halloweentider! Alfons har nämligen blivit blodgivare! Det gick hur bra som helst. Det började bra när djurskötaren kom ut och hämtade Alfons, med näven full av köttbullar! Här är det bäst att hänga på tänkte Alfons.
Köttbullar är gott! Först togs ett blodprov i ena frambenet och det tyckte Alfons var lite läskigt, i alla fall när rakapparaten sattes igång. Blodprovet analyserades och sen fick Alfons klartecken. Förra gången vi var där så lämnade Alfons blod som analyserades lite mer ingående. Det tog någon vecka eller två innan jag fick beskedet att allt såg fint ut och att han var godkänd som blodgivare. Det är ju alltid skönt att få en hälsokoll på vovven med jämna mellanrum. Det är ju inte alla hundar som kan vara blodgivare. Man måste väga över 27 kg, inte vara importerad och inte heller vara en hund som reser utomlands. Sen måste man vara lugn typ för att stå ut med att bli tappad på blod. Alfons uppfyllde alla kriterier. Det här var alltså första gången som det skulle tappas blod på riktigt.
Här kollar Alfons att djurskötaren håller rätt på alla sladdar!
Titta vad duktig jag var! En hel påse blod bidde det! Vad gör man inte för lite köttbullar? Som tack för insatsen får Alfons även gratis vaccinering, gratis fästinghalsband och gratis blodanalys en gång om året. Dessutom får man hundmat från Eukanuba, Hills eller nåt tredje märke som jag inte kommer ihåg namnet på. Nu äter ju Alfons Vom og Hundemat så maten är ju inte nåt som vi släpar hem. Nu gör vi inte det här för att få gratis grejer utan för att göra en insats för hundar som akut behöver blod under en operation. Tack Linda för tipset! Om det är någon annan som är nyfiken på detta så är det bara att kontakta ditt djursjukhus. Det gjorde jag och de blev jätteglada!

MH betyder Mattes Hund - bara så att ni vet!

Varning för låååååångt blogginlägg!
I helgen var Alfons och jag nere i Nossebro och var med om en mentalbeskrivning som anordnats av Alfons uppfödare Anne-Lee från In Futuro och Susanne från Active Corso. Vi var ett gäng Cane Corsohundar där och hösten visade sig från sin bästa sida. Solen bröt t o m igenom ett tag efter lunch. Med på bilderna i inlägget är Luna (halvsyster till Alfons, samma pappa Emir), Malva (Active Corso Struffoli) och Pondus (Active Corso Cannoli). Jag går igenom testet från början till slut och visar samtidigt lite bilder på reaktioner som hundar kan visa upp. Mentalbeskrivningen gjordes av tre "goa gubbar" och några figuranter. Det var en jättetrevlig dag helt enkelt på en jättefin bana!
Först så lästes chipet av på varje hund så att det var rätt individ som testades. Vissa (läs Luna) var VÄLDIGT förtjusta i just det momentet... Och så säger man att Cane Corso är reserverade mot främmande människor...
När identifikationen var klar så gick ekipaget in på en äng där testledaren stod tillsammans med oss åskådare. Hund + ägare gick runt åskådarna ett varv för att se hur hunden reagerade på oss och sedan gick ekipaget fram till testledaren. Där tog han ägaren i hand och hälsade på hunden. Här prövas det hur tillgänglig hunden är.
Luna och matte hälsar här på testledaren och även här visar Luna hur "reserverad" hon är ;-) Testledaren hade nåt intressant i bakfickan tror jag...
Här är det Malvas tur. Hon är en lite coolare flicka...
Här är jag på väg fram med Alfons...
Efter hälsningen tog testledaren med sig hunden för att gå iväg. Här är det Luna som går iväg från sin matte. Alla hundarna gick tveksamt med...
När Alfons insåg att jag inte följde med tog det tvärstopp!
Det var med stor glädje som hundarna återförenades med sina mattar!
Här är det Pondus som knappt kan bärga sig! MAAAAATTTEEEE!
Efter det här momentet visiterades hunden.
Här blir Luna hanterad.
Det här gick finfint för Alfons. Han är van sedan utställningar att bli klämd på kronjuvelerna.
Sen var det lite lek med testledaren och hunden. Kul, tyckte hundarna!
Här lattjar Luna.
Malva leker med sin matte.
Undrar vem som tyckte att det här momentet var roligast? Alfons eller testledaren...?
Efter det var det jaktlusten som skulle prövas... Generellt kan sägas att Cane Corson är en väldigt tekniskt lagd hundras som ägnade hjulen som linan löpte i väldigt mycket uppmärksamhet. Alfons stod kvar på startlinjen och undrade vad i friden det var som ringlade iväg där borta i gräset. Inte värt att ödsla någon energi på... Han kollade in hjulen mer noggrant i stället.
Pondus däremot, han fick t o m fatt i "kattskinnet"! Därefter var det dags för aktivitetstestet. Klarade hunden av att koppla av eller var den uppe i varv och förväntade sig nya lekar? I tre minuter skall föraren stå passiv och så får hunden göra vad den vill.
Luna tyckte att skogsgallring var en meningsfull syssla medan matte stod och "latade" sig...
Min "Ferdinand" satte sig tungt på min fot och njöt av stillheten under "korkeken".
Sen var det dags att möta Lilla My ute i skogen. Hon var ett blått spöke som slog nåt hårt i marken och så flaxade hon upp och ner under sin poncho, typ som en skadeskjuten fågel.
Skumt, tyckte Luna och även de andra hundarna. Det var nog ingen som sprang fram och lekte med henne.
Alfons gick fram en bit för att kika men sen var det stopp.
Pondus var nog den som vågade mest.
Här han vågat sig ända fram!
Sen var det dags för att möta Ove Rall i skogen... Snacka om olika reaktioner på hundarna! Här kommer några "aktionbilder" ha, ha, ha!
Luna har inget fel på sin reaktionsförmåga, det är en sak som är säker!
Luna löste det på ett bra sätt, hon gick själv fram till Ove.
Här blir Malva rejält överraskad!
Glöm att jag tänker hälsa på Ove!
Här ser ni Alfons "take a hike". Herregud säger jag bara... Jag skulle ju hålla fokus på Ove så jag såg inte vad som hände bakom mig. De berättade att Alfons flydde en bra bit bakåt men bara för att genast återvända till mig. Jag kände bara att han ställde sig bakom mig igen.
Här har Alfons återvänt till mig och står och stirrar på Ove. Starkt gjort grabben, för jag är säker på att hans hjärta bultade hårt!
Här är Pondus reaktion på Ove.
Vet hut, Ove! Dyka upp så där från tomma intet!
Pondus variant var ju innovativ!
Sen var det dags för kastrullocken. Malva klarade det med ett imponerande lugn.
Alvons gick tveksamt fram för att titta på vad det var som skränade så förfärligt!
Sen var det dags för spökena!
Ur tälten skred två spöken fram. Lite läskigt kändes det även för oss människor... Lite Klu Klux Klan över det hela...
Luna var klart tveksam till det där som närmade sig...
Försvinn dumma spöke, försvinn, för du finns inte!
Malva gillade inte heller spökena!
Kom inte nära!
Asså matte, törs du gå fram? Då hänger jag på också!
Matte, jag kollar det här spöket om du kollar det där! Pondus är inte den som bangar i första taget!
Här ska ni nu få se Alfons reaktion på spökena... När bilder säger mer än 1000 ord!
"Jag ställer mig här matte, så att jag ser bra!"
"Förresten - jag ser rätt bra här bakifrån också..."
"Jag tror faktiskt att jag sätter mig ner ett tag", ser Alfons ut att tänka... Inte ett skall, inte ett rest hårsstrå såvitt jag kunde se.
Matte, han är helt ofarlig så du kan komma fram!
Sen var det dags för skotten...
Först lekte vi ett tag och då small det.
Va fan va det där, matte? Glöm att jag tänker leka vidare när det smäller så där i skogen... Det blev inget mer skott. Han blev berörd och det räckte.
Sen var det dags för utvärdering. Här klappar testledaren om Alfons - som ser helt färdig ut (men det var inte så farligt)!
"Du har en hund som litar på dig till 100 % och som är helt utan aggressioner" blev testledarens kommentar om Alfons. Det är säkert många Cane Corsomänniskor som vill ha mer hard core hundar men Alfons kynne passar mig perfekt! Han är precis som jag vill ha honom, min egen Ferdinand!

Totalförvirring...

Varför ska det vara så svårt med hundträning? Eller snarare matteträning... Jag försöker verkligen planera passet men så blir det pannkaka av alltihop. Alfons gör inte som jag tänkte och det fanns inte med i planen. Och så fortsätter man på det lilla som fungerar. Det slutar med en hund och en matte som kliar sig i huvudet... Jag behöver en enkel övning. Hjälp mig! Jag ser verkligen fram emot distanskursen som jag anmält mig och Alfons till.
"Öööhhh... Vad menar du, matte?"
"Bäst jag sitter här på min dyna och väntar tills den där menschan bestämt sig för vad hon vill..."
"Äh, jag drar till de andra hundarna" (fast det gjorde han inte här...)
I morgon bär det av neråt Örebro där vi ska övernatta. Tidigt på lördagsmorgonen går färden till Nossebro där MH går av stapeln. Ska bli kul att träffa andra Corsomänniskor (och hundar) där! Rapport följer...

RSS 2.0