Velourpojken Alfons

Här kommer en film med lite längre bakåtgående. Självkritik: Ser att han svänger ut med rumpan när han tar belöningen. Lite ofokuserad på uppgiften men när han väl bestämmer sig så sätter han fart. Svårt att få ett stopp på lekpausen – han hänger så jäkla hårt i leksaken så att det är lögn i h-vete att få loss honom från den. Tycker att jag får till bra resultat när jag kör ett par gånger med passivitet för att få honom att släppa men här blir ju bara resultatet att han backar med ännu högre fart. Suck. Sen vet jag inte hur jag tänkte när jag belönar med höger hand när han står stilla vid min sida. Tycker också att han inte är tillräckligt långt bak när jag klickar. Nyttigt att se hur det EGENTLIGEN ser ut när man tittar på filmen. Sammanfattning; Inte särskilt nöjd med Alfons fokus och placering men är väldigt nöjd med att jag i alla fall höll mig på benen och undvek flaggstången.

Håller just nu på med grunderna i fritt följ... Först ska hunden lära sig att gå vid min vänstra sida i rätt position, d v s med sitt huvud och bog vid mitt vänstra ben. För att ha koll på hur hunden går så börjar man baklänges. Alltså det inte hunden som ska gå baklänges utan jag. Jag backar alltså och får med mig hunden (förhoppningsvis), klickar när han är i rätt position och ger belöningen bakom ryggen. Det här låter väl hur lätt som helst? Låt mig berätta - det är det inte. JAG har uppenbara svårigheter i det här att gå baklänges... Först så trillade jag - till Alfons STORA förtjusning. Skit i godiset för här ligger ju matte på marken och det slår ju allt! Tjoho! Hur kan man trilla när man går baklänges tänker ni kanske? Jo, efter klicket är det meningen att man ska jogga lite lätt bakåt så att hunden får jaga belöningen. Jogga lite lätt bakåt... Ni ser framför er hur det slutar, eller? Testa själv om ni tror att det är så lätt! Det var den första fadäsen. Sen kommer nästa och den är nästan för pinsam att berätta. Jag traskar på där i mörkret och Alfons följer mig så fint så. Jag ser att han stannar upp och hinner tänka "varför stannar han?" när jag plötsligt känner hela flaggstången i ryggen. BADANG! Fan vilken tur att han och jag var ensamma där ute i mörkret. Jag har alltså över 4 000 kvm tomt att röra mig på och måste nödvändigtvis gå in i flaggstången! Det är svårt med simultanförmågan när man inte är van att gå baklänges, så är det bara. Häromkvällen filmade dottern ett litet träningspass som vi hade på altanen (det enda stället där det var ljust nog att filma). Altanen är utan räcke och ett par dm upp från marken. Det hade kunnat sluta illa men jag klarade passet med att bara nästan snubbla ner i en stol. Filmen visar lite av vad övningen går ut på även om sträckan är kort. Den visar också lite hur jag jobbar med det där att Alfons ska släppa leksaken för att få igång leken igen. Jag är jättenöjd över att Alfons fortsätter att leka trots att ambulanshelikoptern plötsligt svepte över tomten mitt i alltihopa. Får se om jag hinner filma ett pass i dagsljus i helgen... Trevlig helg go vänner!

Idag fick hundarna besök av lilla Tindra, en taxfröken på 8 månader. Tindra och Alfons har träffats förut men då var ju Tindra en liten plutt. Så här såg hon ut då...

Alfons är ju en intensiv hund i leken och det är ju så jag vill ha honom. Men jag vill att han på kommando släpper leksaken direkt. Han är stark och älskar när jag kampar med honom. Så det blir lätt en dragkamp om leksaken och det är i sig belönande. Kom då att tänka på det en kurskamrat på belöningshelgen fick lära sig för att förmå hennes amstaff att släpa taget. Han var om möjligt ännu mer intensiv i sin lek än Alfons. Tricket är följande: Bli passiv och vid minsta tecken på att han släpper taget (i början verkligen minsta tecken) så börjar du leka igen - tokgalet mycket. Vad lär sig hunden på detta? Jo, att det enda sättet att få fortsätta att leka är att jag slutar och släpper taget. Häpp! Visst låter det enkelt? Och vet ni - det ÄR så enkelt. Jag började nu när vi lekte och tränade att göra precis så. Det tog inte många repetioner förrän han tydligt släppte. Så ska vi köra ett tag - inga ord än men sen så lägger jag på TACK som är mitt kommando för att han ska släppa leksaken. Att jag inte tänkt på det...

På onlinekursen vi går så har vi börjat med hoppstå som skall resultera i ett sjuhelvetes ställande under gång. Så här beskriver Fanny Gott momentet:

Just nu håller vi på med lite shaping, Alfons och jag. Jag ligger i soffan med klicker och oxkindsbitar och han hittar på en massa saker. Han sätter sig, backar, lägger sig, lägger sig med hakan i backen, ställer sig upp och får klick för varje grej. Sen bestämmer jag mig för vad som ska ge ett klick, och bara det. Det är himla intressant att se hur snabbt han förstår vad jag vill att han ska göra. Det som verkligen gav mig en tankeställare var att han kunde hålla på så himla länge utan att tröttna! Är det min tillbakadragna position i soffan som gör att det känns kravlöst? Hm, detta tål att tänka på... Vi ska försöka få till ett hoppstå och det är enklare sagt än gjort med en hund som har såååå mycket tyngd på framdelen! Eftersom det inte ligger för honom att lyfta på framdelen så där automatiskt får jag locka fram det med handtarget och klicka för att han lättar och kommer ner igen. Fort bort med handen... Efter det långa shapingpasset behövde Alfons rensa hjärnan och det gör han så bra på sitt sätt!

Vi går ju som ni vet on-linekurs hos Klickerklok. Jag har varit dålig på att hålla er uppdaterade om våra misslyckanden/framsteg men det har varit lite annat att tänka på under senaste tiden, typ julen och sånt. Shapinglektionen gick i alla fall ut på att lära hunden att backa. Det har jag inte övat med Alfons... Vete sjutton varför för det är ju rätt bra att en så tung hund lär sig att ha kontroll på sin kropp. Men jag tycker att vi fått till det rätt bra! Kolla här:

Nyårsaftonen avlöpte bra för hundarna. Vi stängde in dem båda i tvättstugan där vi satt på torktumlaren för att dränka ljudet av fyrverkerierna. Det fanns heller inget fönster där så de slapp bli störda över ljusexplosionerna på himlen. Jag har märkt att Alfons reagerar minst lika mycket på det som på smällarna. Han är fortfarande nervig och reagerar på minsta smäll. Trist! Läste att en hund hade dött för att den i panik sprungit ut framför en bil och blev överkörd. Man borde åtminstone lagstifta så att det bara är tillåtet att ha fyrverkerier under vissa tider under året. Kanske kan man få bort det värsta okynnessmällandet på det sättet? Vi avslutade i alla fall vårt nyår med att sända upp två vackra ljuslyktor. Den första såg vi försvinna långt upp i skyn, medan den andra tappade sitt tändblock på sin väg upp i skyn! Det flammade till och sen såg vi med skräck en brinnande klump fara ner mot skogen... Bara den inte träffade en ladugård fylld med torrt hö! Det hördes ingen brandkårssiren under natten så vi får väl hoppas att det gick bra. Om inte, så har ni inte läst det här och jag ger inga detaljer var vi exakt befann oss... ;-) Jag undrar också vad som händer med den där tunna trådställningen när lyktan brunnit klart och störtat mot marken. Varför görs de inte på ett miljövänligt sätt? Det kommer väl snart nån skräckrapport (beställd av fyrverkeribranschen) över vilda djur som dött med en ljuslykteställning virad runt kroppen. Nåväl, vackert var det i alla fall!