En skön helg!
Idag är det Mors Dag och jag är mamma till dessa två godingar! Dessutom är jag mamma till två lite större godingar! Stor rikedom med andra ord! Fick just en handplockad bukett av minstingen som doftade ljuvligt. I helgen har vi varit och hälsat på vännen Malin som har jaktlabben Sally. De var rätt lika i storleken för ett tag sen men jag behöver väl inte nämna hur mycket större Alfons var nu... Han är så intensiv när han leker. Stor och tung är han och han vill så gärna leka med andra hundar. Ingen bra kombo... De blir förbannade på honom - med rätta! Jag är mest orolig för att han av oaktsamhet ska skada någon annan hund typ bryta nacken eller ryggen av dem när han vräker sig på dem. Jag vet inte hur mycket man kan tillåta. Jag går emellan och bryter när jag märker att den andra hunden ger signaler om att Alfons måste ge sig men som han inte lyssnar på. Man känner verkligen att det bästa är att leka med någon av samma viktklass. Han blev dessutom riktigt dålig i magen under natten. Jag fick en födelsedagspresent av näst äldsta dotterns pojkvän och vet ni - han prickade så rätt! Jag fick en Kong för vattenlekar, hundbajspåsar och ett tuggben. Ni förstår att jag gillar den här grabben! Han har klurat ut att vägen till mitt hjärta går genom Alfons! Ok, jag fick också tre chokladkakor av märket Lindt och det höjde betyget också. Benet som Alfons satte i sig på två röda gjorde dessvärre att han blev ordentligt dålig i magen i natt. Han väckte mig vid 5-tiden för att han behövde ut. Så höll det på hela morgonen. Att jag aldrig lär mig!
Här ser ni Alfons öva bakdelskontroll. Jag har på två träningspass shejpat upp honom på badrumspallen så nu fattar han att han ska upp med sina framtassar på den. Nu har jag börjat klicka för varje rörelse med baktassarna. Under kursen förra helgen började jag få Alfons att förstå att först efter att han hämtat den mindre roliga grejen som jag kastat ut så får han den saken/godiset som han hellre vill ha. Det är helt otroligt vad han lär sig fort! Han blev lite i gasen här under ett träningspass och körde hela repertoaren! Han sprang och hämtade grejen, sprang bort till pallen och satte tassarna på den och rejsade sen bort till mig. Hade han kunnat prata så hade han sagt: Är du nöjd nu då, matte? Känner att jag måste höja hans sinnesstämning när det är träningsdags. Han blir lätt seg och loj annars och kan t o m gå och lägga sig mitt i alltihop! Får tänka på att busa upp honom rejält inför träningspassen. Fick förresten mail från Carro som var instruktör på Klickerklokkursen jag var på. Jag har frågat henne om hon skulle kunna tänka sig att coacha mig och det ville hon gärna. Jag ger upp alla försök till brukshundskurser av förklarliga skäl och tänker ta lite privatlektioner med jämna mellanrum. Tack förresten för er respons på bloggen vänner! En till kurs har jag anmält mig till: Kantarellsök! Den kursen håller Carina Persson i (Bodfäldt Education). Ska bli himla kul! Avslutar dagens inlägg med en fin bild på Alfons som sitter i knät på lillmatte Karla. Han är nog liiiiite tung...
Jamen jag vet!
Är nyss hemkommen från lydnadskursen på brukshundsklubben. Alfons är trött och det är jag med. Idag var det skit med träningen. Jag lirar inte med brukshundsklubben, så kan man nog sammanfatta det hela. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Vi skulle avsluta passet med platsliggning. Alfons var inte koncentrerad på mig och lyssnade inte på mitt kommando "Ligg". "Picka honom i huvudet", säger då instruktören. "Så att han tittar på dig". Nej, jag pickar inte min hund i huvudet! Det är nog det mest obehagliga en hund kan utsättas för, säger jag. Om han inte har fokus på mig så menar jag att felet ligger på en annan nivå. Kontakten brister. Jag vill vänta ut honom tills han tar kontakt och då ge honom kommandot. Jag märker att instruktörerna tycker att jag är bra bäng i huvudet, men det sk-ter jag i. Jag blir stressad över att han inte gör som jag säger. Du måste öva ordförståelse säger då instruktören. Jamen jag vet men inte f-n gör jag det på brukshundsklubben. Då avstår jag hellre. Jag vill inte tjata sönder orden utan vi får backa i träningen och få flyt i det. Sen skulle vi testa budbärning mellan oss. Vi har inte gjort det alls innan så Alfons stack iväg till instruktören, tog en repa runt henne och sen tillbaka till mig. Med världens fart! Han fattade inte vad det handlade om alls, men jag är supernöjd med att jag kunde sända ut honom till någon han inte känner så bra. Han är inte alls reserverad utan är glad och positiv. Jag får i alla fall vara nöjd med att leken var på topp idag. Han var så taggad och höll på att slita omkull mig i all iver. Det är bra bökigt att leka med hund i koppel... Sen en intressant detalj. På brukshundsklubbens övningsfält finns också ett skjutfält och där pangades det rejält, allt medan vi tränade alldeles intill. Alfons brydde sig inte det minsta, vilket var skönt, men vilken idé.... att ha ett skjutfält på ett hundträningsfält... Undrar hur kommunen tänkte där?
Meningen med att ha hund...
Varför har man hund egentligen? Ja, inte är det bara för att man ska få sina öron grundligt rengjorda i alla fall. De här bilderna som min vän Eva D tagit på oss två gör mig så glad! Tack! De summerar på ett sånt bra sätt vad det handlar om. Närhet, glädje, bus och absolut tillit.
Alfons är en mycket speciell pojke. Vi är tillsammans dygnet runt och börjar nästan kunna läsa varandras tankar. Idag gick vi på en härlig skogspromenad som inkluderade ett litet gyttjebad till Alfons stora glädje. När vi kommer hem så tänker jag att nu måste nog Alfons ändå duschas av och döm av min förvåning när han travar genom hela huset rakt in i badrummet och ställer sig i duschen (nåja, nästan i alla fall). Jag har aldrig badat honom förut. Han har en helt otrolig päls, blank och fin och helt utan flottig känsla, men gyttjan måste bort. Han var väl inte helt pigg på att kliva hela vägen in i duschen men det gick till slut. Nu luktar han ljuvligt, som den velourpojke han är.
Klickerklok!
Nu är Alfons och jag hemkomna från Fjugesta utanför Örebro där vi tillbringat helgen på kurs hos Klickerklok. Vi har gått grundkurs för tävlingshunden (det låter snajdigt va!). Här på bilden förklarar instruktören Thomas Stokke ett moment han just ska visa med sin jaktcocker Pogue. Man blir imponerad av all kunskap instruktörerna besitter och den förmåga de har att bryta ner alla moment in i minsta detalj. Man har bara möjlighet att ta in en viss del av allt men det räcker gott och väl till. För min och Alfons del blir det nog att träna på släppa leksaken på kommando, påbörja inlärning av fritt följ, burlekar och avlämning av apporten. Här måste göras planer för man inser att det är grunden till framgång. Man famlar annars i totalt kaos och det blir ju inte lätt för hunden att veta vart vi är på väg. Så det första jag måste göra är att lära mig göra en plan för varje moment. Det var en blandning av hundar och erfarenhet hos ägarna och det är alltid kul att göra nya bekantskaper. Världen är bra liten ändå. På kursen träffade jag Katja med pudeln Nike och Åsa med nakenhunden Zelda. Katja med mamma var på Eva Bodfäldts föreläsning förra veckan och förra helgen slukade jag Åsas bok Zelda och meningen med att ha hund. Och så hamnar vi på samma kurs på landet utanför Örebro! Om ni inte har läst boken - gör det! Jag kan avslöja att det finns Cane Corsoinslag i den...
Här övar Zelda på bakdelskontroll!
Här leker Zelda burlekar med matte Åsa. Med hjälp av klicker shejpade vi hundarna till att gå in i buren och sedan vänta på frisignal innan de fick komma ut. Det gick otroligt snabbt för hundarna att förstå eftersom vi hela tiden bekräftade det som var rätt med hjälp av klickern. Det är ju rätt döfött att säga "Gå in i buren" till en hund som inte pratar svenska. Först får vi dem att utföra beteendet och sen så sätter vi kommandot på beteendet. Klick, klick så är det fixat i ett nafs (eller hur...)! Nu ska jag lära Alfons att hänga tvätt och sätta på potatisen. Sen får jag inte glömma att gratulera kusin Viggo!
Idag blev han 2:a bästa Lagottohane på utställningen i Hässleholm, endast slagen av en äkta champion (och trean var också champion). Nu håller vi tummarna att det går vägen på Lagottoklubbens specialutställning i helgen som kommer!
Alfons på kurs!
I helgen är vi på kurs i Fjugesta hos http://www.klickerklok.se/. En av dagens övningar var burlekar. Alfons har aldrig varit i närheten av en bur och rädd som han är för skramlande saker så trodde jag att han ALDRIG skulle sätta sin fot i en gallerbur. Återigen så förvånar Alfons mig! Det tog inte många repetioner innan han förstod att cheeseballs ramlade ner från himlen om han gick och satte sig i buren. Han fattade också direkt att det var först när jag sa "fri" som han fick gå ut ur buren. Han är så duktig min lilla velourpojke! Det är all sköns vovvar med på kursen men ingen så stor som Alfons. Han är bara så cool min pojke... Jag kan lämna honom i bilen med öppen baklucka länge länge länge och han säger inte ett knyst. Jag kan binda honom i ett träd och gå därifrån och han säger inte ett knyst. Han är duktig på att fokusera på mig och bryr sig inte nämnvärt om allt som händer runt omkring honom. Det går en massa får i hagarna runt om men Alfons noterar det bara, sen är det vardagsmat (alltså inte bildligt talat). Han är överhuvudtaget mer fokuserad på att träna ju mer han har omkring sig. Har fått en massa bra tips idag på hur vi ska leka bra kamplekar och få stadga i olika moment. Alfons var helt slut när vi kom hem från dagens övningar. Han var på väg att få lite fnatt en stund på kvällen så då gick vi och lade oss. Alfons snusar på golvet och jag bloggar om dagen. Det är schysst arbetsfördelning det... Nattinatt!
En dag på jobbet
Många undrar om vi får något gjort på jobbet med två bebisar runt fötterna. Svaret är... jo, det får vi! Så här kan det se ut...
Här har Selma tagit sin lilla förmiddagslur! Hon besitter verkligen konsten att fullständigt slappna av!
Här passar Selma på att testa Alfons säng! Den är stor.
Annars ägnar sig Selma åt sin favoritsysselsättning - nafsa på Alfons pungkulor...
På lunchen går vi en promenad och det är mycket som ska undersökas...
Ibland måste man sätta sig en stund och klia lite grann...
Å ibland måste Selma bara rida en sväng på Alfons huvud ;-)
Ja, ungefär så här ser en dag på djuristkontoret ut! Välkomna!
Skåne!
Nu är vi i Skåne, i Nyhamnsläge närmare bestämt, och hälsar på syster med familj! Här ser ni oss på stranden med våra italienska beachboys! Vi körde vidare på det italienska temat på kvällen och åt härlig pasta med gott vin! Det går rätt bra med vovvarna. Viggo är drygt året gammal och blir lite väl trött på Alfons pojkfasoner ibland. Alfons är ju så intensiv och tung så det blir ju bara mos av stackars Viggo. Man märker hur mycket lättare det går med jämnstora hundar av samma typ. Igår gick vi en härlig långpromenad längs banvallen bort mot Mölle och hundarna fick gå lösa med spårlina släpande efter. Alfons är jätteduktig på att komma till mig när jag blåser i visselpipan, t o m när han busar med Viggo! På kvällen busade de en stund i trädgården och det gick rätt bra till en början. Här har de fått tag i en strumpa som båda bara måste ha!
På kvällen gick vi ner till stranden en stund och lät hundarna rejsa runt i sanden! Det älskade Alfons verkligen...
Här hittade Alfons en jättestor träbit som bara han orkade bära i munnen!
En gammal upptrasslad tamp är bättre att fajtas om!
En liten bit fick Viggo loss! Vi får vara glada att hundarna missade det ruttna sälskrovet... Det hade luktat gott i munnen på vovvarna...
Spårkurs
I torsdags hade vi introduktion i spår på Brukshundsklubben. Det var en strålande härlig förmiddag, trots att väderprognosen siade om ösregn. Alfons var på topphumör och både husse och lillmatte var med den här gången eftersom det var en helgdag. Jag kan väl tycka att det hade varit bra med ett upplägg där "fynden" i spåret hade förekommit väldigt ofta för en hund som inte förstått uppgiften. Alfons förstod inte riktigt varför han skulle gå där med nosen i backen mer än någon meter.
Med lite hjälp på traven så hittade Alfons först den ena skatten - en bit brandslang som vi kampade med en stund - och till slut sin älskade snuttefilt som han fick med sig från sin mamma.
Det här med spårning är något som vi definitivt ska testa igen, men då går vi en kurs där upplägget är pedagogiskt och bra. Vi avslutade med en himla rolig övning. Instruktören höll i Alfons när jag gick ut på fältet och lade ut en leksak. Jag jonglerade och fixade med leksaken så att Alfons verkligen blev taggad. Sen gick jag tillbaka till honom och sen släppte jag ut honom för att söka rätt på leksaken. Han sprang som en tok, hittade brandslangen och kom i jordens fart mot mig igen med den i munnen. Det här kommer vi att leka många gånger hemma i trädgården! Snart kommer bilder och rapport från Skåne och härliga bokskogar! Håll utkik!
Trökväder...
...betyder tråkigt väder på dalmål och det är det idag! Bläh helt enkelt. Igår tog vi - trots regnet - en härligt lång skogspromenad tillsammans med grannhunden Sassa. Jag köpte en spårlina igår och den fick Alfons ha släpande efter sig under hela promenaden. Han är lite skeptisk till att ha saker släpande efter sig efter flexikoppeläventyret men det gick bra. Han brydde sig inte efter ett tag. Jag vill ju att han vänjer sig vid det eftersom han under vintrarna ska få dra pulka. En skenande hund med en pulka efter sig tänker jag inte vara med om! Det är ju lite udda att ha lina på en hund för det fall den blir rädd och vill springa bort/hem. Jag har tidigare alltid haft det när hunden VILL dra en repa på egen hand ;-). Under promenaden så dök det plötsligt upp en hund som sprang ut från sin gård när vi kom gåendes på vägen. Sassa, som är en Ridgeback, reagerade omedelbart, sprang fram och började råskälla. Alfons, däremot, han sprang bakåt och blev lite rädd över situationen men tydde sig på en gång till mig. Hade han kunnat, så hade han hoppat upp i famnen på mig tror jag! Det går fort över när han reagerar så där och det känns bra. Det är ju helt okej att reagera, men det är inte ok att hunden blir kvar i rädslan. Överhuvudtaget så släpper Alfons saker och ting efter rätt kort tid och det är jag nöjd med. Han håller inte på och "jiddrar" utan accepterar och går vidare. Vi hann också med en liten badstund på vägen hem. Han gick ut i vattnet ända tills magen tog i och hämtade en gren som jag slängde i. Det blir nog bra med badandet till sommaren. Nu väntar en ny men kort jobbvecka. På onsdag kväll ska jag och kollegan på en föreläsning med Eva Bodfäldt om skvaller och inkallning. Ska bli intressant. Torsdagens lektion på Brukshundsklubben kommer att handla om att lägga spår och prova på det lite grann. Det blir bra med en trött hund för på eftermiddagen bär det av mot Skåne och söstra mi! Då får Alfons och Viggo bekanta sig lite mer med varandra.
Djuristbyrån...
Ja, då har vi klarat första veckan med 2 (!) bebisar på jobbet! Det har gått jättebra! Selma är ju en helt fantastisk liten Lagottoflicka och är hur cool som helst. Alfons stortrivs med sällskap på jobbet. Selma är ju liten fortfarande så hon sover väldigt mycket. Hon är nöjd och börjar inte gapa så fort matte Louise går ut från rummet. Vi har ju glasväggar på jobbet och det är ju himla finurligt har vi märkt (om vi bortser från alla pussavtryck på rutorna). Vovvarna ser oss hela tiden men behöver ju för den skull inte vara med. Ibland blir det en lekstund men Alfons är ju såååå mycket stööööörre så man får ta det försiktigt. Han menar inget illa men han väger ju bra mycket mer än Selma och det räcker med en illa placerad tass på hennes lilla kropp för att det ska göra ont. De får busa lite men vi sätter stopp när det går överstyr. Selma gillar bollar och mest av allt gillar hon Alfons "bollar" där bak! Han tycker nog att det är lite obehagligt när hon sätter sina små pirayatänder i helgedomen... Idag filmade vi älsklingarna och så här ser det ut på Djuristkontoret numera: http://www.youtube.com/watch?v=-I6yOAfQyLQ. Här leker Selma med Alfons svans: http://www.youtube.com/watch?v=iRwWlx_UPhc Ni förstår att vi inte får mycket gjort på dagarna...
När Selma blev en Slema...
Idag möttes Alfons och lilla Selma för första gången! Selma är en tuff liten brud så efter ett tag så närmade hon sig Alfons för att smaka lite på honom. Han var så taggad och om inte vi höll i honom för allt vad tygen höll så hade han rejsat runt och totalt mosat Selma under sin tyngd. Han är ju så glad i andra hundar men ack så tung och oförsiktig med sina tunga tassar.
Selma tyckte nog att Alfons smakade rätt bra.
Sen bara måste Selma testa att klättra lite på Alfons också! Hon var rätt så kletig i pälsen efter att Alfons undersökt henne både här och där... Hon heter numera Slema! I morgon ska vi vara på kontoret alla fyra och det mina vänner - det blir en prövning för oss alla. Rapport följer...
Officiellt vår!
Första maj är det idag och nu har vi över ett halvår med härligt väder att se fram emot. Igår hälsade jag på kollegans lilla Selma och sicken liten goding hon var! Så härligt framåt, påhittig och söt! Här ser ni en film på henne när hon upptäckte skateboarden! http://www.youtube.com/watch?v=PGdfdlEfX5E Kollegan fick en artikel av mig från ett nummer av Canis och handlade om social träning - i korthet "Vad din valp ska ha hunnit vara med om innan 12 veckors ålder". Lätt panik infann sig - hur f-n ska detta hinnas med? Hur ska vi hinna träffa en rullstol, en grävskopa, en brevbärare osv. Det förekom t o m förslag om att låta olika familjemedlemmar klä ut sig och spela olika individer för att lyckas med detta uppdrag. Ja, ja, tänkte jag för mig själv. Ni kommer att ha hunnit med så otroligt mycket mer! Saken är ju den att alla de där olika händelserna, personerna, konstiga grejer som man aldrig tror förekommer i ens närhet gör det VARJE DAG! Skillnaden är att man inte lägger märke till dem. När man sen får hem valpen så ser man helt plötsligt allt genom valpens ögon. Oj, en fjäril, en kolbit, en boll, en sko. Allt är och blir ett äventyr! Jag skrattar lite för mig själv och är helt lugn för att Selma kommer att vara den mest belevade och erfarna 12 veckors valp som vi någonsin skådat! Skateboard stod inte med på listan så där ligger de på plus!
Annars har inte mycket hänt här på hundfronten. Alfons var rätt färdig efter torsdagens skogstur och efterföljande brukshundskväll. Jag var hemma med honom igår på Valborgsmässoafton med en helt obefintlig röst. Det var årets första förkylning som kom samtidigt med våren. Håller förresten på att läsa en helt fantastisk hundbok som heter When Pigs Fly (Training Success With Impossible Dogs) av Jane Killion. Jag beställde den från www.amazon.com för 150 spänn och den är värd varenda krona. Boken baseras på klickerträning men hon har ett helt oslagbart sätt att förklara hur hunden tänker och hur man lyckas nå dit man vill även om man inte äger en Border Collie. Hon har ett hus fullt av Bull Terriers och har hon lyckats få ordning på dem så borde hon sitta på lösningen tänkte jag. Köp den!
Höll på att glömma - kusin Viggo röntgade sina höfter i måndags och han har A-höfter! Så roligt! Han är ju en fantastiskt vacker Lagottopojke med ett supertrevligt lynne. Nu kan syrran tillåta sig att ha lite avelsplaner för honom!
