Velourpojken Alfons

Just nu håller vi på med lite shaping, Alfons och jag. Jag ligger i soffan med klicker och oxkindsbitar och han hittar på en massa saker. Han sätter sig, backar, lägger sig, lägger sig med hakan i backen, ställer sig upp och får klick för varje grej. Sen bestämmer jag mig för vad som ska ge ett klick, och bara det. Det är himla intressant att se hur snabbt han förstår vad jag vill att han ska göra. Det som verkligen gav mig en tankeställare var att han kunde hålla på så himla länge utan att tröttna! Är det min tillbakadragna position i soffan som gör att det känns kravlöst? Hm, detta tål att tänka på... Vi ska försöka få till ett hoppstå och det är enklare sagt än gjort med en hund som har såååå mycket tyngd på framdelen! Eftersom det inte ligger för honom att lyfta på framdelen så där automatiskt får jag locka fram det med handtarget och klicka för att han lättar och kommer ner igen. Fort bort med handen... Efter det långa shapingpasset behövde Alfons rensa hjärnan och det gör han så bra på sitt sätt!