Velourpojken Alfons

Husse sa lite ironiskt att Alfons ju verkar väldigt "glad" över sitt nya hus och att han säkert kommer att "älska" att vara i den om du ens får honom att gå in i den...

Vänta du bara, sa jag självsäkert! Jag shejpar in honom i buren på nolltid! Sagt och gjort! Ha överseende med bildkvalitén...

Jag började med att klicka för att han överhuvudtaget tittade på buren först, sedan för att han närmade sig den. Rätt snart fattade han att han måste gå in i buren för att utlösa klicket. För er som inte är så insatta i klickermetoden så vill jag betona att jag alltså INTE lockar in honom i buren med godis i handen. Det är först när han är där jag vill ha honom som klicket och sedan belöningen kommer. Det är viktigt att inte ta för stora steg i början och verkligen klicka för VARJE LITET framsteg.

Ni ser att han inte tvekar särskilt mycket längre innan han går in i buren!

Så här i början har jag taket öppet för att han ska känna sig trygg och för att jag ska kunna placera belöningen på ett bra ställe. Jag vill ju få honom ända in i buren. Nu ska vi leka lite med buren varje dag tills han känner att det är ett ställe han vill vara på. Jag kommer också att lägga till ett kommando så att han bara går ut ur buren när han fått fri-kommandot. På en timme med korta sessioner, kanske 10 minuter effektiv träning, så har Alfons lärt sig att gå in en bur som han aldrig sett förut! Det var så roligt att se hur han testade med att först sitta, sedan ligga, sedan lägga nosen tungt mot buren för att se om det var det jag ville att han skulle göra.

Det här med att Alfons lägger nosen tungt och stilla mot buren kommer från handtargetövningen som jag fått att bli mer utsträckt, alltså inte bara ett litet dutt i handen. Klickermetoden är verkligen ett fantastiskt verktyg, som ett språk vi båda talar! Jag är supernöjd med både hunden och buren!