Velourpojken Alfons

Fanken vad segt det har varit på bloggfronten på sistone. Det är väl årstiden... Vi har haft härliga dagar i Vika igen med långa skogspromenader. Utforskade skogen lite mer för att kunna hitta en ny sträckning av vår runda som innebär att vi slipper gå förbi ett hus där det flyttat in en schäfer. Låter det märkligt? Inte alls. Jag törs inte gå förbi med Alfons utan att veta säkert att hunden är under kontroll. Hunden ligger ofta lös på tomten, staketet är så lågt att han troligtvis kan kliva över det utan problem och grinden är alltid öppen. Vete fanken hur jag ska bära mig åt om jag går själv med Alfons, vilket jag oftast gör. Ska jag binda fast Alfons och gå fram och reka innan jag törs passera? Det är ett otyg det där. Måste nog gå dit eller stanna med bilen när jag ser att hunden är ute och prata lite med ägaren. Det kanske visar sig vara en väluppfostrad snäll sak? Håller er underrättade om hur det fortlöper. Apropå opålitliga hundar, min vän D berättade att han nu skulle sända in bilder på sin vad till försäkringsbolaget. Jag såg ut som ett frågetecken för han hade glömt att berätta för mig att han blev biten av en schäfer de mött under en promenad i augusti förra året. Ett par gick med hunden, de möttes och hälsade kort och PANG så satt schäferns käftar runt hans vad när de hade passerat. Min vän hann aldrig fatta vad som hände. Hunden blev förhoppningsvis avlivad efter den incidenten. Undrar vad som hände i hundens huvud där... Ska som omväxling berätta om ett annat hundmöte som jag och Alfons upplevde på midsommarafton. Vi gick för att plocka blommor och såg en barnfamilj med en mindre hund lite längre fram på vägen. När vi närmade oss så kommenderade familjen ner sin hund i diket och där satt den medan vi passerade! "WOW! Imponerande!" fick jag ur mig. Tänk så trevligt om fler kunde lära sin hund sånt? Jag förväntade mig att se hunden hänga i kopplet och go bananas men ack så jag bedrog mig! Mer sånt vill vi se! Annars har det skett framsteg vill jag lova på badfronten!