Kusin Vitamin
Nu har syrran och Viggo kommit upp till oss eftersom det drar ihop sig till Hundmässan i helgen. Syrran ska ställa ut Viggo och jag och Alfons ska stå i rasmontern under lördag och söndag förmiddag. Kika förbi vetja! Kan erkänna att jag var lite spänd över hur det skulle gå för hundarna att samsas. Vi bor ju numera i lägenhet. I somras så rök de ihop två gånger och det var första gången som Alfons faktiskt sagt ifrån. På skarpen. Viggo blev rätt spak... Förut har det bara varit Viggo som lackat ur på Alfons. Vi försöker undvika situationer där det kan bli konkurrens om resurser. Bort med leksaker, tuggben, matskålar, mattar (ja, alltså vi). Det kan lätt bli stökigt om man gosar med den andra hunden har vi märkt. Så nu behandlar vi hundarna som luft och det funkar bäst. När syrran kom så fick Viggo vara lös medan jag hade Alfons i koppel. Det hade jag först och främst för att han har stränga order om att hålla sig stilla men också för att Alfons lätt blir för mycket. Jättelätt att hålla honom stilla. Not. Han blev faktiskt väldigt glad över att se Viggo. Hoppade och studsade som en tok runt honom. Det här brukar Viggo bli skitsur över. Han vill liksom försöka kontrollera Alfons energi. Går ju inte alls. Men nu så kissade de på varandras kiss och sen var det grönt ljus. So far so good! Har ni som kikat in här erfarenhet av att sätta ihop två hanhundar som bara ses då och då? Om det inte kommer att funka, brukar det inte märkas direkt? Dessa två gossar har ju känt varandra sedan Alfons var liten men vi ses ju inte så ofta. Syrran bor i Skåne och jag i Stockholm. Alfons är ju en cool kille och har en positiv attityd mot andra hundar och jag hoppas att han förblir sån! Äh, vi kör på! Om Alfons äter upp Viggo så finns det ju fler Lagottos på marknaden!
Avslutar Luciainlägget med en bild på finaste stjärngossen i stada!
