Kusinbesök

Alfons har sedan i torsdags haft besök av kusin Viggo. Det har gått rätt så bra, men det blir då och då lite sura miner från Viggos sida. Jag vet inte om ni kommer ihåg, men i somras när vi var nere i Skåne så var det samma visa. När Alfons blir för uppspelt gör lekinviter blir Viggo rädd och går till attack. Han flyger helt enkelt på Alfons. Normalt är Alfons väldigt uppmärksam på sådana här markeringar från andra hundar men vi tror att han genomskådar Viggo. Han verkar förstå att Viggo bara är rädd och att han inte är farlig för Alfons. Han ger alltså blanka f-n i Viggo när han går till attack och fortsätter bara att leka. Samtidigt är Viggo inte rädd för Alfons i vanliga fall. Han söker gärna upp Alfons och ute på promenader så går de bredvid varanda utan några som helst problem. Det är bara när Alfons får sina lekryck som detta inträffar. Vi har inte låtit dem hållas utan gått emellan. Kanske ska vi låta dem vara? Viggo är ju inte farlig för Alfons och Alfons har hittills aldrig visat tillstymmelse till att svara med ilska eller ens irritation... Det man är rädd för är väl att Alfons av misstag kan göra illa Viggo. Han är ju en flugviktare jämfört med Alfons. Inomhus går det utan problem eftersom Alfons inte busar som han brukar när han är utomhus. Under kvällen hände dock något. Rätt som det var flög Viggo på Alfons men ingen såg vad som hände. Alfons sprang iväg och sökte skydd hos lillmatte och stank riktigt fruktansvärt. Alfons blev helt enkelt sk-trädd för Viggo! Jag visste faktiskt inte att hundar tömmer sina analsäckar när de blir skrämda. Första gången jag blev varse detta var häromdagen när min kollegan berättade att en hund utanför kontoret hade rusat fram mot vår glasdörr och råskällt varpå Alfons gjorde detsamma. Sedan stank han som en bäver berättade hon. Intressant upptäckt... Även katten Loke har haft det tufft. Viggo jagar honom så fort han visar sig så han har legat uppe i vårt sovrum och tryckt mest hela tiden. När han lämnar sovrummet är han på helspänn! Det där galna hunden kan ju komma farande när som helst ju! Igår kväll när Loke satt och åt i köket kom Viggo i hundraåtti och jag ser i ögonvrån hur Loke hoppar upp på köksbänken. När jag vände mig om var Loke helt försvunnen! Han var som uppslukad av jorden! Sen ser jag hur hans svans hänger ner från fläktskåpet som vi har över spisen. Det är ett hålrum bredvid köksskåpet som fläkten sitter i och där hade Loke klättat upp! Han måste ha spärrat ut alla fyra benen för att hålla sig kvar! Katter är otroliga djur.
Här spanar Loke från fönsterbrädan för att se om kusten är klar...
Det har ju formligen vräkt ner snö de senaste dagarna. Vi har haft härliga skogspromenader i skogen med hundarna. Vi har inte dem lösa samtidigt utan de får vara lösa en i taget. Ibland kan Alfons inte låta bli utan sätter av mot Viggo men då behöver jag bara vissla på honom så tvärvänder han och springer tillbaka till mig. Han är en otroligt lyhörd hund och så rolig att vara ute i skogen med.
När det är sånt här snöväder är jag himla glad över att ha en korthårig hund! Viggo fick riktiga pjäxor av all snö och kunde till slut inte gå!
Viggo försvann i snön, så djup är den!
Här crawlar Viggo i snön!
Våra spår sedan dagen innan hade helt snöat igen men det var ingen match för en hund med sån bra näsa som Viggo! Han tog täten och det var bara att följa efter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0