Övningsobjektet Alfons
Idag bloggar jag för Alfons ligger helt utslagen i soffan bredvid mig. I helgen har jag lånat ut honom till en instruktörsutbildning. De skulle gå igenom valpmomenten och behövde riktiga valpar att öva på. Det var ju inte så mycket för själva övningarna som jag lånade ut Alfons, utan för att träna honom i att vara i olika miljöer och låta andra främmande människor hantera honom. Det gick jättebra. Det momentet som han verkligen behöver öva på är nog passivitet. Det började ju bra...
Sen blev det lite långtråkigt tyckte Alfons och då kunde det se ut så här...
Eller så här...
Eller så här...
De gick även igenom det här med att ha hunden på ett bord och det var ju någonting som Alfons aldrig gjort förut. Jag kan säga att kursledaren var rätt röd i ansiktet av ansträngning när hon kånkade upp Alfons på bordet. Det gick bra det också och det är ju en bra övning inför veterinärbesöket.
Sen fick eleverna i uppgift att trä på en tröja på hunden för att öva den i att acceptera att något träs över huvudet och att man tar i deras tassar och ben. Jag tänkte för mig själv att det skulle bli intressant att se eftersom Alfons inte är överförtjust i sin vinterjacka. Han går och lägger sig i sin korg så fort jag tar i den. Men även det momentet gick bra.
Det var en trött hund som åkte hemåt efter kursen. Vi hann med en liten lekstund i snön med kompisen Sassa så att han fick ur sig all sin överskottsenergi. Nu sover han gott på golvet!
Sen blev det lite långtråkigt tyckte Alfons och då kunde det se ut så här...
Eller så här...
Eller så här...
De gick även igenom det här med att ha hunden på ett bord och det var ju någonting som Alfons aldrig gjort förut. Jag kan säga att kursledaren var rätt röd i ansiktet av ansträngning när hon kånkade upp Alfons på bordet. Det gick bra det också och det är ju en bra övning inför veterinärbesöket.
Sen fick eleverna i uppgift att trä på en tröja på hunden för att öva den i att acceptera att något träs över huvudet och att man tar i deras tassar och ben. Jag tänkte för mig själv att det skulle bli intressant att se eftersom Alfons inte är överförtjust i sin vinterjacka. Han går och lägger sig i sin korg så fort jag tar i den. Men även det momentet gick bra.
Det var en trött hund som åkte hemåt efter kursen. Vi hann med en liten lekstund i snön med kompisen Sassa så att han fick ur sig all sin överskottsenergi. Nu sover han gott på golvet!
Jag ska bli storebror!
I fredags berättade matte att jag ska bli storebror! Ja, alltså inte på riktigt men nästan! Jag ska få en alldeles egen lillasyster att ta hand om på jobbet för mattes kollega Louise ska skaffa en Lagottoflicka! Hon är just nu pytteliten, bara knappt en vecka gammal så det dröjer hela 7 veckor tills vi får träffas första gången. Då ska jag visa henne allt jag kan och alla skrymslen och vrår på kontoret. Jag ska t o m erbjuda henne en sängplats i min korg och jag lovar att hålla "händerna på täcket". Ja, än så länge förstår jag inte bättre men matte säger att jag snart kommer att börja lyfta på ena bakbenet när jag kissar! Vad är det för trams? Vem vill frivilligt vingla på tre ben när man faktiskt fått fyra? Jag ska nog visa henne! I helgen ska förresten matte låna ut mig till en instruktörskurs. Då får de nåt att bita i för jag kan faktiskt hitta på hyss lite då och då! Jag lämnar en fullständig rapport om det senare.
Galet mycket snö!
Idag fick jag följa med lillmatte Karla som skulle gå och möta sin kompis Maja. Det var inte någon som gått stigen innan oss så vi höll på att försvinna i all snö. Tur att jag hade min snygga jacka på mig så jag slapp bli kall om magen (och snoppen). Man måste ju vara lite rädd om resurserna... Annars har jag lekt med matte, min andra lillmatte och hennes pojkvän. Jag här himla duktig på att springa och hämta grejer som de slänger iväg. Men det är rätt så otacksamt arbete för så fort jag lämnar av grejen som jag hämtat så SLÄNGER DE IVÄG DEN IGEN! Asså nästa gång får de springa och hämta den själv! Jag får ta ett snack med dem om det.
Här kommer en snygg bild på mig ute i snöovädret. Visst är jag söt?
Kolla in vad mycket snö vi har!
Här är huset som jag bor i. Matte och husse säger att under det här vita så finns en stor gräsmatta men än så har jag inte sett nåt sånt. Undrar om de försöker lura mig?
Hundkurs idag igen
Idag var matte och husse iväg på hundkurs igen, utan mig. Jag kanske smittar fortfarande så jag fick vara hemma. Nästa helg ska matte låna ut mig till en instruktörskurs i alla fall så då kanske jag kan lära mig nåt nytt. Matte har i alla fall spelat in när hon och jag övar "handtarget". Det går ut på att jag ska buffa min nos i mattes hand när hon sätter ut den. När jag har gjort det så får jag godis ur den andra. Det är som en godismaskin liksom!
Här hittar ni den filmen: http://www.youtube.com/watch?v=DelnSm-gaYE
Visst är jag duktig!
Är bara så glad...
...i min velourpojke! Ibland överväldigas man av såna härliga känslor när man får en slick eller bara en liten nöjd suck när han lägger sin nos i mitt knä. Ville bara säga det.
Träningsläger
Den här veckan övar vi på allt vi (läs matte) har lärt oss på kursen! Jag blev ju sjuk som ni hörde i senaste blogginlägget, men nu mår jag bra igen. Jag hade bara den där äckliga hostan i två dagar, och knappt det.Tydligen smittar det bara under den första veckan så den går som tur är snabbt över. Matte fick ställa in ringövningen som vi skulle på i morgon och lika glad för det är jag. Ranta runt i ringen och stå stilla - inte min grej. Verkar i alla fall inte som att Örebroutställningen om två helger är i farozonen och det är matte glad över. Själv vet jag inte vad jag tycker. Vi ska i alla fall hälsa på kompisar till matte och husse i Örebro och de har två såna där små flickor som jag bara ääääääälskar. Idag kom förresten en bebis till mattes jobb. Han plockades ut ur en sån där overall som jag tycker ser så läskig ut och först så morrade jag men det brydde inte sig den där lilla typen om. Då upptäckte jag att det ju bara var en liten människa och då slickade jag honom i ansiktet och viftade på svansen. Så var det med det. Sen har ju matte börjat med nåt himla konstigt. Jag får ingen mat i matskålen längre! Nu får jag liksom jobba för maten! Det är ju himla orättvist! Hon vill att jag ska hoppa och sätta min nos i hennes ena hand och då kommer det liksom godis ur den andra. Eller förresten - godis och godis - det är ju MIN MAT jag får på det viset! Okej då, lite kul är det allt. Ibland slänger matte ut maten rätt på golvet när jag dunkar nosen i hennes hand och det är ju lite svårt att hitta alla kulorna. De rullar ju åt alla håll och kanter! Men jag har ju en näsa för det där om jag säger så... Inte en kula går min nos förbi. Idag på lunchen när jag och matte gick min stadsrunda så var jag med om nåt läskigt. Det var en typ som gick bakom oss och han var helt hårig upptill! Jag kunde ju inte bara släppa honom med blicken ifall han tänkte gå till angrepp, så jag gick och tittade bakåt hela tiden och snubblade på mattes hälar. Då stannade matte och lät den där typen passera och då var han så snäll och fällde ner sin pälskapuschong för han såg att jag blev rädd. Han var ju en helt vanlig människa! Tänk vad jag lär mig varje dag!
Kennelhosta...
...har Alfons med största säkerhet drabbats av. Eftersom han nu är sjukskriven får jag blogga istället. Det började med att han höll på och harklade sig när vi precis var på väg in på hundkursen med Eva Bodfäldt. Jag trodde först att han satt något i halsen eller att han dragit för mycket i kopplet när han ivrigt ville fram till andra hundar på kursen. De som varit med om kennelhosta kände dock igen symptomen på en gång. När jag berättade att vi varit på hundutställning förra helgen så var det inte mycket att tveka på. Kennelhosta är det. F-n också. Det är ju oerhört smittsamt så jag undrar hur många hundar det blir på kursen nästa lördag... Pinsamt! Vi hann ju vara med nån timme på kursen, sen fick Alfons åka hem. Han är visserligen vaccinerad mot kennelhosta men de kan få det ändå, men i lindrigare form. Som tur var kunde Micke åka hem med honom så att jag kunde vara kvar på kursen. Någon utställning i Örebro lär det inte bli, eftersom man inte får delta i utställningar förrän en månad passerat efter att de varit sjuka. Fasiken också...
Jag fick genomföra övningarna på kursen med Evas hund Zakk, en 14 månader gammal jaktlabrador. Han kunde ju allt redan så det var ju ett bra tillfälle för mig att öva på själva övningen, om ni förstår vad jag menar. Allt handlar ju om timing för att förstärka rätt beteende hos hunden och det är ju lättare sagt än gjort. Oj, så roliga grejer vi övade på och det är helt otroligt hur fort hundar lär sig. Jag och Alfons får ägna kommande veckor åt aktiveringsövningar av den lugnare sorten eftersom Alfons ska ta det lugnt men vi har redan idag övat. Eva Bodfäldt gjorde oss uppmärksamma på att vi utan vidare skänker bort den mest optimala inlärningssituationen till hundarna det som de mest av allt vill ha här i världen (nåja, i alla fall Alfons), d v s deras mat! Helt utan motprestation i princip. Ja, Alfons får i o f s sitta och ta ögonkontakt med mig innan han får sitt varsågod, men det satt ju som en smäck efter typ 3 ggr så nu går det på rutin för honom. Ingen direkt ansträngning med andra ord. Så idag fick Alfons jobba lite för maten. Jag tog med hans ranson ut och så låtsades jag hitta mat ute i naturen! Ni förstår att jag blev superintressant att följa! Sicken matte jag har som kan hitta mat ute i naturen! Så fort han ätit upp kulorna som låg på marken så hade jag redan gått iväg till nästa ställe och då när han kom rusande så ropade jag "ALFONS HIT!" På så sätt hoppas jag att han lär sig vad han ska göra när jag ropar kommandot, d v s komma till mig i full karriär och att man belönas rikligt när han kommer fram till mig. På köpet fick jag en stunds aktivering för honom och jag tror att han tyckte det var lika kul som jag. Man får himla mycket nya infallsvinklar när man går på kurs och det är verkligen utvecklande för ens hundägande! Rekommenderas starkt!
Höll på att glömma att rapportera senaste invägningen. Alfons väger nu 32,4 kg mina vänner!
Kolla in Eva Bodfäldts blogg där Alfons är med på bild!
Biobränsle...
Jag såg på tv-reklam häromkvällen hur några gubbar hämtar kobajs för att göra bränsle av och då fick jag en idé! Kanske matte och husse kan använda mitt bajs till att elda med? För att få lite mer krut i bajset så gnagde jag i mig lite av en vedklabb men det skulle jag inte ha gjort... Jag blev himla konstig i magen och kräktes upp lite flisor på lillmattes matta. Då sprang hon upp och väckte husse och matte mitt i natten och det var ju inte så bra... Matte var rätt sur på mig när hon släppte ut mig och det förstår jag, klockan var typ kvart i fem på morgonen. Sen gick jag och la mig i soffan en stund innan det var dags igen. Då fick husse offra sig. Han var inte gladare han... Det kom bara lite skum ur magen på mig men det hamnade på yllefilten. Inte bra. Jag hade lite ont i magen på morgonen men det gick över efter ett tag. Nu på kvällen lyckades jag i alla fall klämma ut en bajskorv med flis i men inte stoppade matte in den i brasan inte... Hon slängde bästa bränslet i soptunnan! Å jag som kämpade så med att få ut det. Otack är verkligen världens lön.
Jag glömde bort att berätta att jag träffade en himla trevlig tjej i helgen. Hon heter Linn och hon verkligen äääääälskar såna som mig! Hundar alltså. Hon blev så kär i mig så hon skippade ett kalas på lördagen bara för att följa med mig på utställningen. Jag charmade henne rätt rejält tror jag. Vad är ballonger, tårta och lekar mot en dag med mig?
Sen träffade Linn kusin Viggo och då var jag helt plötsligt inte lika poppis längre... Tur att lillmatte Karla älskar mig mest av alla hundar! Jag får väl tillägga att det här kortet är taget INNAN jag drog iväg från ringen med Karla i släptåg. Hon var inte lika glad efteråt....
Debut!
Här ser ni mig i full aktion i utställningsringen! Jag sprang så fort att kameran inte hann med! Hur gick det då? Nja, låt mig säga så här - jag fick ganska bra kritik av domaren:
"Maskulin välutvecklad hane med rejält huvud. Bra hals, välvinklad fram & bak. Skjuter upp ryggen i rörelse. Skulle önska torrare ögonkanter." Jag gillade det där med "maskulin och välutvecklad" och jag hade bra vinklar. Att bakstället är lite högre får jag skylla på maten. Jag växer lite här och där liksom. Få se om framdelen växt ikapp till nästa utställning i Örebro. Annars säger matte att hon bygger på framtassarna med nån platådoja och det ska jag väl få att funka? Blir kanske lite stolpig gång av det, men då kanske jag inte skjuter upp ryggen så mycket. Vi får öva, matten och jag. Det där med att domaren önskade sig torrare ögonkanter, det förstår jag. Inte ett öga var torrt när jag sprang där i ringen. Jag är ju så förbenat vacker! Nu har matte förklarat för mig att domaren snackade om mina hängande ögon. Ämen vad då! Det kallas ju hundögon när man har så där lite ledsna ögon! Och jag är ju hund! Det vet ju vem som helst att tjejer älskar killar med hundögon!
Sen var det ju en annan kul sak med utställningen. Jag fick träffa mina första mattor, nej mattar menar jag. Vi stod i kön till veterinärbesiktningen när det gick förbi en dam och jag sniffade till! Det där var en doft jag kände igen! Åh, vad glad jag blev när jag upptäckte att det var Siv som gick förbi. Hon var den första människan som jag kom i kontakt med som nyfödd. Hon berättade att jag fick plats i hennes hand när jag var nyfödd, så liten har jag varit! Det var himla kul att träffa Anne-Lee också. Det är hos henne som pappa Emir bor. Och sen fick jag träffa min bror Quintus och min syster Titchi. Här ser ni en bild på mig och Quintus med våra mattar. Okej, om jag nu måste berätta det så vann han över mig på utställningen, men vi lär träffas igen och då ni... Syrran Titchi slog oss båda så där fick vi så vi teg båda två. Jag lät henne vinna faktiskt, precis som jag alltid gjort. Både hon och jag vet att jag är bäst.
Sen träffade jag kusin Viggo för första gången. Han var ju en skön typ! Det gick liiiite bättre för honom på utställningen... Han blev BIR i valpklassen och det var en hel del Lagottos som han vann över. Men han är faktiskt en riktig snygg kille, det kan t o m jag se. Hans päls är liksom som en ryamatta och tjejer gillar ju att falla mjukt. Men med kort päls syns musklerna mycket bättre så jag kanske ändå får lite brudar på det sättet.
Vi kunde ju inte komma hem utan rosett så den fixade lillmatte Karla åt mig. Det var sjysst tycker jag. Hon ställde upp med mig i klassen Barn med hund, men i hennes fall blev det liksom Hund med barn. Vi hade inte övat så där jättemycket, inte alls faktiskt. Så rätt var det var så dök det upp en tant med kamera i ringen när vi sprang runt och då ville jag hellre dra där ifrån till kusin Viggo som satt utanför ringen. Jag är ju rätt stark och det hade jag glömt när jag kom på att jag ville därifrån. Karla for efter mig som en vante och då blev hon lite ledsen. Det ska jag inte göra om, min älsklingsmatte! Hon verkar i alla inte ha blivit avskräckt för nu har hon redan börjat tjata om nästa utställning. Jag lovar att skärpa till mig och inte dra iväg så där om vi ställer upp igen!
Sen bara måste jag berätta om resan ner! Jag har åkt tvärbana, tunnelbana och tåg på en och samma dag! Snacka om socialträning på hög nivå! Det gick jättebra. Tågvagnen hade heltäckningsmatta och hål under sätena så där stoppade jag in hela mig. Killen mittemot var hygglig och höll undan sina fötter litegrann så jag fick plats. Här ser ni!
Nu slaggar jag skönt i soffan medan matte sköter skrivandet. Jag är himla bra på att delegera om jag får säga det själv! Vi hörs snart igen! Och du, kommentera gärna, det är så roligt när jag får lite svar liksom...
Vi kunde ju inte komma hem utan rosett så den fixade lillmatte Karla åt mig. Det var sjysst tycker jag. Hon ställde upp med mig i klassen Barn med hund, men i hennes fall blev det liksom Hund med barn. Vi hade inte övat så där jättemycket, inte alls faktiskt. Så rätt var det var så dök det upp en tant med kamera i ringen när vi sprang runt och då ville jag hellre dra där ifrån till kusin Viggo som satt utanför ringen. Jag är ju rätt stark och det hade jag glömt när jag kom på att jag ville därifrån. Karla for efter mig som en vante och då blev hon lite ledsen. Det ska jag inte göra om, min älsklingsmatte! Hon verkar i alla inte ha blivit avskräckt för nu har hon redan börjat tjata om nästa utställning. Jag lovar att skärpa till mig och inte dra iväg så där om vi ställer upp igen!
Sen bara måste jag berätta om resan ner! Jag har åkt tvärbana, tunnelbana och tåg på en och samma dag! Snacka om socialträning på hög nivå! Det gick jättebra. Tågvagnen hade heltäckningsmatta och hål under sätena så där stoppade jag in hela mig. Killen mittemot var hygglig och höll undan sina fötter litegrann så jag fick plats. Här ser ni!
Nu slaggar jag skönt i soffan medan matte sköter skrivandet. Jag är himla bra på att delegera om jag får säga det själv! Vi hörs snart igen! Och du, kommentera gärna, det är så roligt när jag får lite svar liksom...
Dan före dan...
Matte orkar inte...
... blogga så då får jag rycka in i stället! Som ni ser så har jag så förbenat stora tassar och tangenterna är så förbenat små! Matte har lovat att renskriva mina inlägg så att de går att läsa i alla fall och det ska ni vara glada för. Det är som att skriva på en skrivmaskin med Lovikkavantar på! Ja, ni har förstått att det är jag som är Alfons. Jag är en skitsnygg pojke om jag får säga det själv. På lördag har matte sagt att vi ska åka till ett ställe för att få papper på den saken. Hon har förvarnat mig om att det kommer att vara andra hundar där, men vad bryr jag mig om det? Hon säger ju att jag är
snyggast! Jag kommer i alla fall att få träffa syrran Tizi och det ska bli skoj! Hoppas att hon känner igen mig! Jag har ju blivit lite större sen sist. Sen har matte sagt att jag ska få åka tåg också. Det har jag aldrig gjort förut. Jag har fått lova henne att inte kissa på mig och det tror jag att jag kan lova. Annars gör jag väl bara som jag gör på jobbet - jag krafsar lite på dörren bara och så släpper matte ut mig. Eller? Idag blev jag utslängd från konferensrummet! Matte hade ett möte med några människor jag aldrig sett förut och jag ville ju bara jaga min svans lite grann... Okej, det gick lite väl fort där under bordet efter ett tag men så himla känslig behöver hon väl inte vara? Då gick jag och surade i min nya säng som jag fick idag. Den var svart och mjuk och alldeles för stor. Matte var i alla fall inte sur så himla länge för sen fick jag leka skattjakt. Det är jag skitbra på. Matte slänger ut en massa godisar över hela kontoret och sen släpper hon ut mig ur rummet så att jag får leta rätt på alla. Och jag hittar ALLA!
Kolla in mina snygga dubbelhörntänder förresten! Dom där långa smågaddarna håller på att ramla ur munnen på mig. Det knastrar till lite konstigt ibland när jag äter men då spottar jag bara ut mjölkisarna. Lillmatte Karla håller på att tjata om att nån tandfe ska komma och ge mig pengar för tänderna men sånt bryr jag mig inte om. Ge mig bara ett märgben så är jag nöjd, eller varför inte en apelsinklyfta?
Igår busade jag med min nya kompis Frosty. Det ser ut att vara ett mer passande namn på mig, eller hur? Han hade hittat nåt under snön och då blev jag så klart jättenyfiken!
Kan det vara en sork han har hittat? Han ville inte berätta det för mig...
Han blev skitsur när jag frågade och det var liksom inte läge att tala om för honom att han har rätt taskig andedräkt. Jag säger det en annan gång tror jag... Vi hörs snart igen bara jag kan få matte att slå på datorn åt mig.
