Velourpojken Alfons

Nyårsaftonen avlöpte bra för hundarna. Vi stängde in dem båda i tvättstugan där vi satt på torktumlaren för att dränka ljudet av fyrverkerierna. Det fanns heller inget fönster där så de slapp bli störda över ljusexplosionerna på himlen. Jag har märkt att Alfons reagerar minst lika mycket på det som på smällarna. Han är fortfarande nervig och reagerar på minsta smäll. Trist! Läste att en hund hade dött för att den i panik sprungit ut framför en bil och blev överkörd. Man borde åtminstone lagstifta så att det bara är tillåtet att ha fyrverkerier under vissa tider under året. Kanske kan man få bort det värsta okynnessmällandet på det sättet? Vi avslutade i alla fall vårt nyår med att sända upp två vackra ljuslyktor. Den första såg vi försvinna långt upp i skyn, medan den andra tappade sitt tändblock på sin väg upp i skyn! Det flammade till och sen såg vi med skräck en brinnande klump fara ner mot skogen... Bara den inte träffade en ladugård fylld med torrt hö! Det hördes ingen brandkårssiren under natten så vi får väl hoppas att det gick bra. Om inte, så har ni inte läst det här och jag ger inga detaljer var vi exakt befann oss... ;-) Jag undrar också vad som händer med den där tunna trådställningen när lyktan brunnit klart och störtat mot marken. Varför görs de inte på ett miljövänligt sätt? Det kommer väl snart nån skräckrapport (beställd av fyrverkeribranschen) över vilda djur som dött med en ljuslykteställning virad runt kroppen. Nåväl, vackert var det i alla fall!

Jag är så aptrött på det här eviga mörkret. Jag har passat på att träna lite innan jag åker till jobbet för annars är det precis tvärmörkt. Jag hoppas på att svärfar och mannen får upp min lampa i helgen och att snön kommer snart! Vi tränar och står i men det är svårt. Deppar ihop när jag ser de andras filmer för deras hundar är så rappa, så sugna på godis, så sugna på att leka. Det är ju hur lätt som helst att få en högmotiverad hund att fatta galoppen (säger jag som måste få skylla på nåt). Skaffa en molossertyp och kom sen och snacka om att hundträning är lätt! Suck... Ja, ja, nu ska jag inte beklaga mig mer. Det positiva är att Alfons faktiskt börjar förstå det här med externbelöning. Ska se om jag får upp en film snart på det. I helgen väntar annars julkaksbak med kära syster yster och Hundmässan i helgen! Alfons och jag står i RACC:s monter på söndag förmiddag så kom förbi och säg hej vetja! Och sen håller vi tummarna för att Viggo kniper det sista certet för nu är det nära... CHAMPAGNEN LIGGER PÅ KYLNING - hör ni det? Och ja just ja... Selma skall ranta runt i ringen också. Stay tuned för det kommer mera...

Nu har on-linekursen startat och Alfons jag har börjat skolan igen. Satan i gatan vad roligt och nyttigt det är! Vi har filmat ett lekpass och så här ser det ut...

Selma löper just nu och Alfons vill så gärna... Bara lite...

Nu har Selma börjat löpa... Alfons går och klapprar med tänderna som en gammal gubbe med lösgom och Selma fräser som en ilsken katt när hon får hans tunga framben slängt på ryggen av honom. Såna raggningsknep har han ingen framgång med. Nu får han stanna hemma om det går för det blir himla jobbigt att ha en trånsjuk Alfons på jobbet... Idag fick han lov att följa med eftersom det var hundkurs på kvällen. Hundkursen ja... Det är mörkt och svart där vi håller till och går väl så där. Nu bara måste jag få upp lampan i trädgården för det blir inte mycket träning av mellan gångerna. Vi har fått fart på början till ställande under gång. Jag går baklänges med Alfons gåendes mot mig. Jag säger STÅ och då stannar Alfons för nu är han beredd på att en leksak slängs längs hans sida. Det börjar sitta riktigt bra. Nästa steg blir att jag börjar vända mig så sakteliga. Sen körde vi lite apportbock. Han plockar upp den och börjar springa mot mig och när jag säger BRA ska han släppa - inte förr! Funkar så där... Fotgåendet gick rätt bra. Han hade dock lite för hög förväntan på leksak så han brakade iväg framför mig. Fick honom lite lugnare och då kunde han gå riktigt många steg. Vi var bara två på kursen idag och det var bra men Alfons blir rätt stirrig när det är för få hundar. Han reagerar på varje ljud och det åker stora långtradare förbi hela tiden. Industriområden... SUCK! Sen är det så med Alfons att han bara stänger av när det är ca 10 minuter kvar på kursen. Jag säger åt honom att ligga men han stirrar bara rakt framför sig. Han har checkat ut helt enkelt. Instruktör Lotta lade på minnet att nästa gång ska vi inleda med platsliggning - när han är lite på bettet. Vi testar och ser... Sen har onlinekursen hos Klickerklok startat. Jag har inte lagt upp någon film än men det kommer. Jag tror verkligen på det där konceptet för man kan träna i sin egen takt och gå tillbaka och läsa vad instruktören sa nu igen... Jag är verkligen trögtänkt när jag tränar hund så det här passar mig och Alfons perfekt!

De var dags för höstens rasträff idag! Hela 16 vovvar med hussar och mattar dök upp i Hellasgården utanför Nacka. Vi gick först en promenad för att värma upp hundarna inför stafetten som vi hade planerat!

Förra veckan var Alfons på sin första blodtappning så det passar ju bra med ett inlägg på blodstemat så här i Halloweentider! Alfons har nämligen blivit blodgivare! Det gick hur bra som helst. Det började bra när djurskötaren kom ut och hämtade Alfons, med näven full av köttbullar! Här är det bäst att hänga på tänkte Alfons.

Varför ska det vara så svårt med hundträning? Eller snarare matteträning... Jag försöker verkligen planera passet men så blir det pannkaka av alltihop. Alfons gör inte som jag tänkte och det fanns inte med i planen. Och så fortsätter man på det lilla som fungerar. Det slutar med en hund och en matte som kliar sig i huvudet... Jag behöver en enkel övning. Hjälp mig! Jag ser verkligen fram emot distanskursen som jag anmält mig och Alfons till.

I helgen var Alfons och jag på kurs hos Hundid utanför Norrtälje. Belöningshelg var namnet på kursen. Så kul det var! Just nu håller jag på att processa allt jag lärt mig för att kunna omvandla teori till praktik. För det första:

Nu rivstartar vi hösten med att gå kurser till höger och vänster, jag och Alfons! Så kul, särskilt när man äger den bästa hunden i stada (och landa för den delen också). Okej, han är inte den snabbaste och mest lättmotiverade men vet ni, det är inte hans matte heller... Eller jo, förresten. Jag är rätt snabb men inte särskilt noggrann, uthållig eller vältajmad. Jag tror faktiskt att Alfons är helt perfekt för mig nu när jag verkligen ska försöka lära mig det här med lydnad för han går väldigt sakta till väga. Förresten - lydnad... Gillar inte det ordet. Det handlar ju inte om att han bara ska göra som jag säger (även om det vore fett skönt). Det är ju samspelet vi vill åt! Ikväll har vi varit hos Lotta Linusson i Västerhaninge (eller vad gyttret heter där nere längs 73:an) på grundkurs i lydnad. Målet är att kunna genomföra lydnadsettan (inte ens namnet är jag säker på). Det är alltså ett program som skall kunna genomföras med hunden och det är inte så fasligt många moment. Men alla som tränar hund vet i hur många atomer man kan plocka isär ett moment. För att sedan sätta ihop allt igen... Okej, det här är vad vi ska lära oss. Hopp över hinder, ställande under gång, läggande under gång, inkallning, platsliggning och apportering. Har säkert glömt nåt moment... Jo, linföring. Ni vet, hunden ska stirra på sin ägare SAMTIDIGT som den ska gå rakt framåt. Vi är på momentet titta på matte (för i h-vete). Att sedan kunna gå en sträcka på det sättet känns oöverkomligt.Idag gick vi igenom momentet hopp över hinder. Måste köpa ett hinder. Alfons hade aldrig sett ett hinder förut men hoppade faktiskt över. Jag var livrädd att kopplet skulle trassla in sig och dra omkull hindret för om det hade hänt så hade vi kunnat vinka goodbye till det momentet. För alltid. Han gillar nämligen inte grejer som låter. Men som sagt - vi fixade det. Nu ska vi öva hemma så att han förstår att han INTE får springa bredvid hindret även om det verkar vara det smartaste att göra. Jag kommer att skriva upp lite saker här som jag måste tänka på så att jag inte glömmer bort vad Lotta sa till mig. Note to self: Sätt hunden framför hindret, när hunden är på väg mot hindret och inte kan ångra sig, beröm/klicka och släng leksak PÅ MIN VÄNSTRA SIDA bakåt. VIFTA INTE MED VÄNSTERHANDEN OCH SÄG BRA FÖRST INNAN BELÖNINGEN KOMMER. Jag har nån konstig ovana att säga bra samtidigt som jag slänger belöningen. Det gör att Alfons får ett fokus på min hand så om jag av misstag viftar till med handen kommer han att förvänta sig att en leksak kommer flygande bakåt. På tävling är det inte så bra... Särskilt inte om jag ville att han skall komma in och sätta sig i utgångsställning (sitta på min vänstra sida, inte snett, inte för långt bakåt, utan perfekt vid min sida). Apropå ingångar - om han sätter sig snett så får jag INTE gå ett par steg framåt för att göra det möjligt för honom att rätta sig. Jag måste gå fram och kalla in honom på nytt så att han får göra HELA ingången igen. Är faktiskt lite stolt över att han har trots sin storlek bra fart på ändalykten! Tror att det är våra övningar på lamporna på lunchpromenaden som ger resultat. Han vet liksom hur man steppar i sidled med bakbenen. Sen övade vi inkallningar. Alfons är normalt stabil på att sitta kvar och vänta på min signal men nu blev han lite lätt i baken först. Han tyckte nog att det var lite läskigt att bli lämnad på en plats som han inte känner till. Måste tänka på att inte vänta så länge med belöningen så att den kommer först när han saktar in. Måste belöna redan efter 3-4 meter när farten är som bäst. Sist övade vi på stopp som är början till ställande under gång. Backa bakåt med hunden framför mig (nån meter mellan bara) och säga STOPP och SAMTIDIGT slänga leksak vid sidan (inte över) honom. Alternera mellan höger och vänster sida. Förväntan ska ligga åt sidan/bakåt). Alfons är riktigt bra på att stanna när han går framför mig. Jag har varit noga med att inte belöna att han fortsätter gå ett par steg utan vill att han verkligen stannar i steget. Det här ligger för honom eftersom han då får vänta in mig. Ställande under gång blir att han skall bli kvar och jag ska fortsätta gå. Det blir en liten utmaning för mammagrisen att kunna bli lämnad. Får också tänka på kroppsspråket när jag slänger belöningen (vara tävlingsmässig). Nästa vecka blir det inte någon kurs för då ska Lotta tävla för lydnadslandslaget i Danmark. Olika falla ödets lotter... Till helgen bär det av till Norrtälje för att gå en tvådagarskurs i belöning hos Carro på Hundid. Ska bli sjukt kul för är det nåt som Alfons är bra på så är det att leka! Sist men inte minst - vi har anmält oss till en distansgrundkurs i lydnad hos Fanny Gott på Klickerklok. Spännande upplägg med hemläxor och filmning av träning! Det är ju ändå så att man tränar i korta pass och det passar utmärkt att få göra lite lite varje dag. Kollegan vet inte än att det blir hon som får hålla i kameran för om det ska gå att filma så får det nog allt ske i dagsljus - även om mörker säkert är att föredra ;-)

Åkte på jordens förkylning häromdagen så Sofieroplanerna gick om intet. Jag brukar inte ställa in det som jag anmält mig till men nu gick det inte. Köra själv ända ner till Skåne när man nyser och snörvlar - nej, det går fetbort. Jag fick ställa in helt enkelt. Vi kommer igen nästa år i stället. Nu håller jag alla tummar och tassar för att Viggo, systers Lagotto, kniper sitt sista cert i morgon! Hösten har kommit och det inbjuder till fina promenader i skogen. Jag tog med mig kameran och knäppte lite bilder på gullgossen (så ovanligt)...

Visst är de söta! Den där gamla skinnlappen är väääääldigt populär emellanåt...

När Alfons röjer loss så är det bäst att man står med lite svikt i knäna... Jäklars, vilken klump som kommer farande! Sassa säger som tur är ifrån när hon tycker att han blir för mycket...