Nu är Alfons som vanligt i magen igen. Dagen efter veterinärbesöket blev bajset blodblandat men eftersom Alfons verkade pigg och åt och drack som vanligt så avvaktade vi. Det måste ha varit något vasst som gjorde lite ont på sin väg ut för nu är allt som vanligt igen. Och inte låter Alfons pinnarna vara... Kollegan kom tillbaka från påsklov och som vanligt bröt en galen nosairumpanfest ut när vovvarna sågs igen! Nu har också äldsta lillmatte återkommit från en 5 månader lång utomlandsvistelse i Alperna och det gillade Alfons starkt. När jag frågade henne vad saknat mest under tiden hon varit borta var svaret "Alfons"! Det är väl bara att tugga i sig som mamma att man blir brädad av hunden...
Vi har haft härliga dagar uppe i Dalarna. Skogen är oändligt stor och man har den oftast helt för sig själv. Oftast, skriver jag, för häromdagen så stötte vi på en Lagottopojke som heter Elvis där med sin matte. Det visade sig vara en av Liza Peters valpar! Liza är en kompis till min syster. Liten värld. Alfons har haft pinnfest hela påsken och jag misstänker att det blev för mycket av det goda. Han ville plötsligt inte äta, började plötsligt grina illa med hela ansiktet och saliven rann ur munnen på honom. Jag misstänkte att det kanske kunde sitta nån pinne på fel ställe i munnen. Jag åkte in med Alfons och han fick en lugnande spruta så att veterinären kunde titta honom i halsen ordentligt. Hon hittade ingenting... Idag har Alfons varit lös i magen och det var t o m lite blodblandat. Veterinären tyckte att så länge han äter och dricker och bajsar som han ska så avvaktar vi. Han kan vara lös i magen för att han fick torrfoder istället för färskfoder. Det gjorde ju inte saken bättre... Idag har han inte haft något anfall (ser ut som han fått in nåt otroligt äckligt i munnen) och det är ju bra. Lägger in en bild på den pinntokiga skogshuggaren!
Det har varit/är en intensiv period nu på våren så jag har bara inte hunnit uppdatera bloggen. Fy skäms på mig! Alfons mår bra, har bara fått noskvalster så nu står både han och Selma på behandling. Det kliar i nosen på honom men i övrigt har vi inte märkt av det så mycket. Selma däremot, hon fnyser, nyser och håller på. Nu hoppas vi att vi får bort skräpet ur nosarna på dem. Hoppas att ni inte ger upp och slutar läsa bloggen... Lovar att bättra mig! Snart!
I måndags åkte vi långfärdsskridskor, Alfons och jag! Han skötte sig superbt! Förra året inledde han turen med att bajsa på isen... Nu travade han på som om han hade äkta velour under tassarna! Titta här ska ni få se!
Idag tog jag med mig Alfons ut i skidspåret! Så bra han skötte sig! Han höll sig fint på sidan och sprang som han inte gjort annat. Jag råkade ramla och då blev Alfons helt tossig! Folk skrattade gott! Det här gör vi om, gubben!
Som ni vet har jag gått Klickerkloks onlinekurs i nästan två månader. Hur har det gått då, undrar ni säkert! Vad har vi lärt oss? Jo, Alfons har lärt sig backa och göra ett hoppstå! Sen har vi lärt oss att Rom inte byggdes på en dag... Han är ju så rolig, den här doggen jag har. Inte världens mest kvicktänkta jycke men när det väl sitter, då sitter det för alltid. Vi är framme vid den sista lektionen som handlar om signalkontroll. Alfons ska utföra något på kommando, inte annars. Svårt det här... Han utför beteendet men han väntar inte tills jag säger kommandot. Just nu backar han för fulla muggar och lägger in ett hoppstå lite här och var utan att invänta kommandot. Han ser ut som en groda! Han blir jättefrustrerad när han inte förstår vad jag vill och börjar bröla som en tjur. Jag måste därför belöna själva väntandet också. Fortsättning följer... Vem har sagt att det är lätt att träna hund? Sammantaget kan jag varmt rekommendera kursen för den ger en så många verktyg att jobba vidare med. Gå den bara under en ljus årstid för när jag har tid att träna är det tvärmörkt ute och helt omöjligt att filma.
Idag så gav Alfons blod för andra gången i sitt liv. Det gick jättebra! Han låg stilla och slöt faktiskt ögonen ett tag (eller så kanske han tuppade av?). Som lön fick han massor av köttbullar, en reflexväst (den största de hade!) och en påse mat till katten Loke därhemma. Alfons äter ju färskfoder så det går ju inte åt nåt torrfoder... En vikt tog jag också; 56,7 kg! Jag märker att han blir stadigare genom att halsbandet sitter trängre. Vart skall detta sluta? 60 pannor eller?
Jag vann! Jag var med i en tävling som Viggos uppfödare hade. Den gick ut på att döpa ett hundkoppel och jag måste ha gjort nåt rätt för jag vann ett koppel! Det blir en perfekt födelsedagspresent till lilla Semlan som fyller år nästa helg! Och hon ska få fira sin födelsedag hos oss för hennes matte och husse ska på bröllop!
Titta här vilka fina koppel Camilla säljer och se på tusan! Ett av dem är uppkallad efter DLS, fast det ska nog i Alfons fall heta DSS!
Idag fick vi besök av goda vännerna Mia och Lasse. Vi konstaterade att det måste vara typ 10 år sedan sist! Men gamla vänner kan man träffa igen och känna som om det var igår! De hade med sig sina hundar Dot och Chezz, två Australian Shepherds på 3 och 5 år. Det gick jättebra med Alfons. Chezz fick bara tala om för honom på skarpen att man INTE tokspringer och bär sig åt! Hjälpte väl så där... Han fortsatte att busa men på behörigt avstånd (nästan jämt i alla fall). Vi gick en runda i skogen så att hundarna fick springa av sig lite. Det blev lite mildare på eftermiddagen för i morse var det tokkallt. Vattnet hade frusit i duschen och det gör det alltid när det kryper ner mot -15 grader så där. Det som var ännu värre var att en fas gick mitt i matlagningen. Lyckades i alla fall få ihop lunchen till slut.
Idag fick Alfons besök av sitt stora fan, Eva! Det är faktiskt hon som döpte Alfons till Velourpojken! Det var väldigt kallt på promenaden så Alfons fick lite köldkramp i tassarna. Det kommer när går i djup snö märker jag. Så länge vi går på plogade vägar går det bra. I morgon får vi besök av två Aussitjejer! Mer om det senare!
Här kommer en film med lite längre bakåtgående. Självkritik: Ser att han svänger ut med rumpan när han tar belöningen. Lite ofokuserad på uppgiften men när han väl bestämmer sig så sätter han fart. Svårt att få ett stopp på lekpausen – han hänger så jäkla hårt i leksaken så att det är lögn i h-vete att få loss honom från den. Tycker att jag får till bra resultat när jag kör ett par gånger med passivitet för att få honom att släppa men här blir ju bara resultatet att han backar med ännu högre fart. Suck. Sen vet jag inte hur jag tänkte när jag belönar med höger hand när han står stilla vid min sida. Tycker också att han inte är tillräckligt långt bak när jag klickar. Nyttigt att se hur det EGENTLIGEN ser ut när man tittar på filmen. Sammanfattning; Inte särskilt nöjd med Alfons fokus och placering men är väldigt nöjd med att jag i alla fall höll mig på benen och undvek flaggstången.
Håller just nu på med grunderna i fritt följ... Först ska hunden lära sig att gå vid min vänstra sida i rätt position, d v s med sitt huvud och bog vid mitt vänstra ben. För att ha koll på hur hunden går så börjar man baklänges. Alltså det inte hunden som ska gå baklänges utan jag. Jag backar alltså och får med mig hunden (förhoppningsvis), klickar när han är i rätt position och ger belöningen bakom ryggen. Det här låter väl hur lätt som helst? Låt mig berätta - det är det inte. JAG har uppenbara svårigheter i det här att gå baklänges... Först så trillade jag - till Alfons STORA förtjusning. Skit i godiset för här ligger ju matte på marken och det slår ju allt! Tjoho! Hur kan man trilla när man går baklänges tänker ni kanske? Jo, efter klicket är det meningen att man ska jogga lite lätt bakåt så att hunden får jaga belöningen. Jogga lite lätt bakåt... Ni ser framför er hur det slutar, eller? Testa själv om ni tror att det är så lätt! Det var den första fadäsen. Sen kommer nästa och den är nästan för pinsam att berätta. Jag traskar på där i mörkret och Alfons följer mig så fint så. Jag ser att han stannar upp och hinner tänka "varför stannar han?" när jag plötsligt känner hela flaggstången i ryggen. BADANG! Fan vilken tur att han och jag var ensamma där ute i mörkret. Jag har alltså över 4 000 kvm tomt att röra mig på och måste nödvändigtvis gå in i flaggstången! Det är svårt med simultanförmågan när man inte är van att gå baklänges, så är det bara. Häromkvällen filmade dottern ett litet träningspass som vi hade på altanen (det enda stället där det var ljust nog att filma). Altanen är utan räcke och ett par dm upp från marken. Det hade kunnat sluta illa men jag klarade passet med att bara nästan snubbla ner i en stol. Filmen visar lite av vad övningen går ut på även om sträckan är kort. Den visar också lite hur jag jobbar med det där att Alfons ska släppa leksaken för att få igång leken igen. Jag är jättenöjd över att Alfons fortsätter att leka trots att ambulanshelikoptern plötsligt svepte över tomten mitt i alltihopa. Får se om jag hinner filma ett pass i dagsljus i helgen... Trevlig helg go vänner!
Idag fick hundarna besök av lilla Tindra, en taxfröken på 8 månader. Tindra och Alfons har träffats förut men då var ju Tindra en liten plutt. Så här såg hon ut då...
Nu var det en liten tuffare brud som stolpade in på kontoret! Hon bangade inte för nåt!
De hade så himla roligt!
De blev så kääääära i varandra. Alfons försökte t o m göra småpuppisar med henne... Tur att hon har så korta ben!
När hon tyckte att Alfons blev för mycket så kröp hon sonika in under skåpet.
Det var så härligt att se hur försiktig Alfons ändå var i leken. Jag var livrädd att han skulle lägga hela sin vikt på Tindras rygg av misstag men Tindras matte var hur cool som helst. Hemma lever Tindra med en Jämthund och en fågelhund modell större (nu skäms jag för att jag inte kommer ihåg rasen...) Så här ser Tindras flock ut (minus Selma och Alfons förstås):
Alfons är ju en intensiv hund i leken och det är ju så jag vill ha honom. Men jag vill att han på kommando släpper leksaken direkt. Han är stark och älskar när jag kampar med honom. Så det blir lätt en dragkamp om leksaken och det är i sig belönande. Kom då att tänka på det en kurskamrat på belöningshelgen fick lära sig för att förmå hennes amstaff att släpa taget. Han var om möjligt ännu mer intensiv i sin lek än Alfons. Tricket är följande: Bli passiv och vid minsta tecken på att han släpper taget (i början verkligen minsta tecken) så börjar du leka igen - tokgalet mycket. Vad lär sig hunden på detta? Jo, att det enda sättet att få fortsätta att leka är att jag slutar och släpper taget. Häpp! Visst låter det enkelt? Och vet ni - det ÄR så enkelt. Jag började nu när vi lekte och tränade att göra precis så. Det tog inte många repetioner förrän han tydligt släppte. Så ska vi köra ett tag - inga ord än men sen så lägger jag på TACK som är mitt kommando för att han ska släppa leksaken. Att jag inte tänkt på det...
PS. Nu snurrar det lite i skallen på Alfons. När jag vill att han skall sitta vid min sida så gör han hoppstå istället. Gullepojken!
På onlinekursen vi går så har vi börjat med hoppstå som skall resultera i ett sjuhelvetes ställande under gång. Så här beskriver Fanny Gott momentet:
"Anledningen till att vi väljer att jobba med hoppstå är för att få ett aktivt beteende och ett tydligt kriterium för ”stå”. Det ger en kvick rörelse och de flesta hundar älskar att utföra beteendet. Om du vill ha maxbetyg på tävling bör du inte ha ett stort hopp i slutändan, bara att tassarna lyfter från marken och fryser vid landningen."
Jag har ju inte en hund som så där lätt får upp framdelen så det här momentet fick jag börja med genom att locka Alfons att hoppa med hjälp av handtarget. Sen var det bara att fort som attan ta bort handen och först klicka för att Alfons lyfter sig från golvet för att sedan klicka när tassarna landar på golvet. Han ska helst inte ta nåt steg efter att han landat. Här kommer en film på Alfons fantastiska hoppstå!
Nu tar Alfons till det här med hopp så fort han vill nåt... Det händer också att han backar... Jag vill absolut inte att han hoppar PÅ mig så nu får vi börja med att få lite avstånd mellan oss. Hur momentet skall se ut ser ni på den här Klickerklokfilmen där Pogue får till så härliga hoppstå så att man ryser...
Suck... Men det är himla inspirerande att gå den här kursen. Man kan backa tillbaka, titta om och om igen, läsa instruktionen om och om igen... Jag kan annars vara helt blank när jag går kurs och ska ta in vad instruktören säger så det här är ett perfekt upplägg för mig!
Just nu håller vi på med lite shaping, Alfons och jag. Jag ligger i soffan med klicker och oxkindsbitar och han hittar på en massa saker. Han sätter sig, backar, lägger sig, lägger sig med hakan i backen, ställer sig upp och får klick för varje grej. Sen bestämmer jag mig för vad som ska ge ett klick, och bara det. Det är himla intressant att se hur snabbt han förstår vad jag vill att han ska göra. Det som verkligen gav mig en tankeställare var att han kunde hålla på så himla länge utan att tröttna! Är det min tillbakadragna position i soffan som gör att det känns kravlöst? Hm, detta tål att tänka på... Vi ska försöka få till ett hoppstå och det är enklare sagt än gjort med en hund som har såååå mycket tyngd på framdelen! Eftersom det inte ligger för honom att lyfta på framdelen så där automatiskt får jag locka fram det med handtarget och klicka för att han lättar och kommer ner igen. Fort bort med handen... Efter det långa shapingpasset behövde Alfons rensa hjärnan och det gör han så bra på sitt sätt!
Igår hade vi besök av vänner soon hade med dig en flicka från Argentina. Gillar hon hundar, hann jag få ur mig när Alfons stolpade fram till henne.... Alfons fattade verkligen tycke för henne och kärleken var besvarad! Hon hade nämligen en liten Dogue de Bordeauxvalp hemma i Argentina. Hade hon sett Turner & Hooch tro? När gästens engelska är knagglig och min spanska är obefintlig så sitter alltid en film fint. Nej, den hade hon inte sett. Även om filmen är från 1989 med en väldigt ung Tom Hanks så är den faktiskt väldigt sevärd. Hunden gör en fantastisk insats. Hade dock inte räknat med att Karla som växte upp med vår Allis skulle drabbas av sån akut sorg! Hon grät och hulkade fram att hon saknade Allis så mycket! Lilla gumman! Då satt det fint med lite tröst av en gosig Velourpojke...
Vi går ju som ni vet on-linekurs hos Klickerklok. Jag har varit dålig på att hålla er uppdaterade om våra misslyckanden/framsteg men det har varit lite annat att tänka på under senaste tiden, typ julen och sånt. Shapinglektionen gick i alla fall ut på att lära hunden att backa. Det har jag inte övat med Alfons... Vete sjutton varför för det är ju rätt bra att en så tung hund lär sig att ha kontroll på sin kropp. Men jag tycker att vi fått till det rätt bra! Kolla här:
Ska bara tänka på att inte ge belöning från handen så att förväntningen ligger där. Jag ska börja kasta belöningen till honom istället så att han kan backa längre bakåt. Han backar också väldigt rakt! Fick mig en tankeställare förut när en annan deltagare hade problem med att hennes hund backade väldigt snett. Fanny frågade då om hon tränade på klossen åt båda håll, eller bara motsols... Attans, det hade jag missat helt! Så det var bara att börja öva på klossen med den ändringen att Alfons alltså skulle röra sig medsols med bakdelen. Nu äntligen har polletten trillat ner. Ska se om jag får kollegan till att filma oss någon dag. Det måste ha sett så roligt ut idag när vi körde vårt lilla träningspass där. Han är ju van vid att röra sig motsols, mot min vänstra sida. Men jag ville ju inte det, utan han skulle ju röra sig mot min högra sida. Så när han snurrade runt så flyttade jag mig fort runt så att han inte hann ifatt mig. Han fick bra fart på bakbenen innan han gav upp och försökte åt andra hållet.
PS. Det vita klegget på heltäckningsmattan är intorkat dregel från Alfons. Det är wet business att belöna Alfons med godis vill jag lova... Man ser riktigt hur det droppar från hans mun om man tittar riktigt noga...
