Velourpojken Alfons

han finner en skitrolig figurant mitt ute i nowhere! Här kommer lite bilder på Alfons äventyr ute i skogen. Alla bilder är tagna av Mary Tjärn Wright eller i alla fall med hennes kamera. Vi turades om att leka paparazzi där ute i skogen...

En sån toppenhelg vi haft, Alfons och jag! Vi har varit på introduktionskurs i sök hos Mary Tjärn Wright i Kungsängen. Hon är Canisintruktör här i Stockholmsområdet. Här ser ni Alfons med sitt tjänstetecken som man måste ha på när man är lös i skogen. Det är för att andra ska veta att det är en hund i arbete som man möter. Visst är han tjusig!

Vet ni vad jag och Alfons gjorde när vi kom hem från jobbet? Gissa! Vi tog vår första löprunda tillsammans! Herregud, säger jag bara... Tungt var bara förnamnet men inte för Alfons inte... Min löptakt var hans travtakt! Perfekt! Vi har nu officiellt påbörjat vår träning inför Hundlöpet som går av stapeln den 11 september på Lidingö. Varje sund människa skulle förstå att datumet i sig är tillräcklig varning. Det liksom skriker ut "Don't go there!" Påminn mig om att jag borde ha fattat det när ni plockar upp resterna efter mig när vi passerat mållinjen (om jag kommer så långt).

Lever just nu med en hund som fäller hår som jag vet inte vad. Man dammsuger och på väg tillbaka till städskrubben med dammsugaren vadar man återigen i hundhår. HUR kan så mycket hår ramla av från en och samma hund? Funderar på att testa Regaine på honom. Kinkig med maten är han också. Senaste greppet är att dressa maten med en matsked VOV blöt hundmat på burk och det går rätt bra. Annars äter Alfons gärna upp katten Lokes mat. Loke ger igen med samma mynt. Snart har vi väl en katt som skäller och en hund som jamar...

Äntligen fredag! Har haft lite dåligt med tid för älsklingspojken på dagarna och det dåliga samvetet gnager... Nu när man äntligen kan glädja sig åt att våren är i antågande - vad händer då? Då kräksnöar det igen! Okej, lite "ljust och fräscht" blev det ute man jag vill ha BARMARK! I onsdags var vi på första träningstillfället på handlerkursen på Hundudden. Fick lite bra tips men har ju en hund med hopplös bakdel för tillfället. "Härlig hund med ett riktigt bra underbett" var i alla fall omdömet från Torbjörn Skaar. Alltid nåt! Efter en lång dag på kontoret så låg givetvis Alfons och ålade på rygg där i början när vi satt och lyssnade på lite teori. Det är två Ridgebacks, en Dvärgpinscher, en Berner Sennen, en Foxterrier och en slags portugisisk ras (ser ut lite som en Dansksvensk gårdshund) med på kursen. De där små hundarna bjäbbar som attan när man kommer för nära. DRYYYYYGT! Sånt beteende borde vara no no även man är liten och söt. Det intressanta är att se hur hundägaren hanterar det hela. Att hytta med pekfingret, skrika SITT och sen forsätta säga FYYYYYY trots att hunden satt sig ner - det är inte min grej. Det är ju uppenbart att sådana där utfall måste tränas bort på ett systematiskt sätt med positiva metoder. Att försöka få bukt med det under en kurs är inte särskilt smart. Störningen är på tok för stor. Ska träna lite på stående under helgen. Under våra lunchraster så har vi ju lampklossarna att träna på. Alfons rusar fram till dem, ställer framtassarna på den, klick! Belöning! Nu kräver jag att han ska vandra runt med bakdelen mot mitt ben. Han är väldigt bra på det! Början till ingångställning! Ska be kollegan filma oss en dag så ska ni få se. Fick förresten kallelse till sökkursen idag! Ska bli så kul och det är bara hoppas att snöfanskapet är borta till dess! Har jag sagt hur mycket jag älskar min finaste Velourpojke? Min goda vän som hittade på Alfons smeknamn meddelade mig glatt att nu hade hon hittat en matchande dress till sig själv!

Är nyss hemkommen från dagens runda med Sassa och hennes matte Ullis. Det blev en lång runda, samma som igår fast vi gick lite längre in på skogsvägen. Mulet väder, men det är nästan bättre än när solen bländar rakt i ögonen (i-landsproblem, eller hur, ha ha!). Modiga Ullis klättrade upp på timmertraven och HITTADE BOLLEN!

Idag tog vi en härlig skogspromenad till favoritstället. Stora ängar och inte en kotte! Den här gången fick vi med oss husse också. Alfons gillar verkligen när vi är fler ute och går. Han slappnar av och gottar sig åt att vara en i flocken. Det är väldigt skönt med en hund som håller sig nära oss hela tiden så han går lös mest hela tiden. När vi kom fram till ängen så gjorde jag misstaget och slängde i väg hans ena gummiboll på snöre. Okej, jag är helt värdelös på att kasta och den här gången slängde jag bollen snett rakt över i en stor hög av avverkade björkar. Vi letade ett tag men gav sen upp. Man vågar ju inte riktigt börja klättra i en timmerhög för börjar det rulla, ja då kan man ju hälsa hem. Jag får köpa en ny boll. Alfons har ett extremt föremålsintresse vilket är väldigt roligt. Han är därmed inte särskilt svårbelönad. På vägen hem så hittade Alfons en stor pinne som han absolut skulle få med sig. Husse tog lite bilder på en kämpande Alfons. Den skulle bara med hem!

Fy fanken vilket väder vi har just nu! Det kräksnöar blötsnö och den som ligger på marken verkar räcka huuuur länge som helst trots regn och plusgrader... Samtidigt får man ju försöka aktivera sin hund på nåt sätt... Efter middagen idag tog jag med fettranden som jag skurit bort på fläskkotletten från middagen, ett par av Alfons älsklingsleksaker, satte på mig stövlarna och gick ett varv i trädgården och droppade fläskbitar lite här och var i mina spår och gömde hans leksaker på lite olika ställen. Efter en stund tog jag med honom ut och skickade ut honom att spåra. Han tog upp mitt spår på en gång och blev väldigt förvånad först över fläskfynden han gjorde längs vägen. Mina glada tjoarop gjorde dock att han blev säker på att det var meningen att han skulle hitta dem. Leksakerna hittade han lika lätt. När vi gått varvet runt så tränade vi lite med apportbocken. Han ska hämta den, jag klickar när han är på väg mot mig med apportbocken i munnen och slänger sedan iväg hans älsklingsboll bakom mig. Idag började jag att testa honom mer genom att låtsas slänga iväg bollen utan att klicka. Mycket riktigt så släppte han genast apportbocken och satte iväg efter en boll som inte var kastad... Han blev väldigt förvånad! Jag gjorde ett par repititioner när han fick klicken och ivägslängd boll för att återgå till lurendrejeriet. Han lär sig så himla fort. Han släppte visserligen fortfarande men kom liksom på sig efter bara ett par steg och vände tillbaka för att hämta upp den där grejen han tappat på vägen ;-). Jag lät honom få ett par lyckade repetioner med klick medans han hade apportbocken i munnen för att befästa det korrekta. Där slutade vi. Målet är att jag kan vifta och slänga hur mycket som helst med bollen - han SKA inte släppa förrän klicket kommer!

HD A! Efter en lång väntan fick jag så äntligen resultatet från SKK! Efter 3 veckor utan resultat ringde jag SKK för att höra varför det dröjde så och fick då veta att de inte fått några bilder! Ringde då Bagarmossen och det visade sig att de inte skickat över bilderna. SUCK! Vänta ett par långa veckor till... I måndags ringde jag SKK igen för att kolla att de i alla fall fått bilderna och då meddelade tjejen glatt att resultatet precis var klart och att han fått HD A och ED 0, således var helt fri runt om! Vilken känsla! Detta står alltså nu att läsa på SKK:s hemsida om vår guldklimp!

Nu är vi hemma igen efter skidsemestern och det blev ett kärt återseende med Alfons... Han blev så glad och gick runt hela eftermiddagen och kvällen med nån av våra händer i munnen! Han kärleksgnager när han är extra glad. Han har haft det toppen hos svärfar och har uppfört sig väl och det är alltid skönt att höra. Väl hemma så gosades det med filten och husse.

Ingen uppdatering av bloggen blir det denna veckan för vi är på skidsemester och Alfons har sportlov hos svärfar. Rapporterna därifrån tyder på att han har det gött med mycket lek med bollen på isen och det värmer mattes hjärta...

I helgen bar det av till Örebro för en inofficiell utställning. Tänkte att vi skulle damma av utställningstalangen lite inför vår- och sommarsäsongen. Vet inte varför jag envisas med att "plåga oss" med detta men det är ju lite kul att få lite omdömen (som man redan vet...) om guldklimpen. Vi var två med Cane Corso som ställde ut. En tikvalp som var 8 månader (tror jag) från Thykrans och så Alfons. Alfons fick ett jättefint omdöme! Så här lät det:

Helgen har vi tillbringat med goda vänner och deras hund Tessie uppe i Vika, Dalarna.

I fredags var det dags för ett nytt träningstillfälle hos Eva Bodfäldt. Jag har haft som hemläxa att Alfons ska lära sig att greppa träapporten och att jag ska lära mig att klicka när han håller apporten som bäst och INTE NÄR HAN SPOTTAR UT DEN! Det är ju så skitsvårt att tajma klicket! Just som jag tänker att "nu klickar jag" - tänker Alfons "nu spottar jag ut den" . Det är ju fråga om en tiondels sekund och det FÅR INTE BLI FEL! Jag vill ju inte förstärka utspottandet. Eva filmade oss och det är så roligt att se hur han först inte förstår för att sedan förstå precis vad jag är ute efter. Bollen är INTE signalen för att släppa utan det är KLICKET som är det! Vi har ju inte tränat så mycket på att Alfons ska röra sig med apporten för så stort är det inte på kontoret. Samtidigt är det lättare för honom att hålla kvar apporten när han rör sig. Jag är så stolt över min guldklimp! Han är så rolig att träna med!

Idag har Alfons röntgat sina höfter och armbågar på Regionaldjursjukhuset Bagarmossen. Det gick bra men resultatet får jag om ett par veckor. Det blir en nervös väntan på ett sätt och känns helt lugnt på ett annat. Han har ju de höfter han har och det är inget vi kan göra något åt. Det är bra att veta i alla fall hur det ser ut därinne om det är något som inte är som det ska. Alfons tog det hela med ro, även före sprutan. Röntgensköterskan (som var en kille) blev helt förälskad i Alfons och busade med honom hejvilt därinne i undersökningsrummet. Det är så härligt att se att Alfons direkt lägger bort all reservation och bara ger sig hän i leken! Killen sa att han var väldigt sugen på en KÄJN Corso. Då tänkte jag tyst för mig själv att då får du nog börja med att uttala namnet på rasen rätt! Men bortsett från det så är det alltid väldigt smickrande när någon annan gillar ens hund. Han kunde liksom inte låta bli att gosa med Alfons när han gick ut och in i rummet. Tog lite bilder på Alfons äventyr...

Nu händer det inte så mycket om dagarna så jag passade på att filma Alfons med telefonen när vi var ute igår. Han har ett extremt föremålsintresse, den saken är säker! Kvaliteten är lite så där men ni får hålla till godo...

Selma löper för fullt för första gången och Alfons är vääääääldigt intresserad av henne. Hon är däremot måttligt irriterad över hans närgångna stil. Hon börjar säga ifrån på skarpen men Alfons, han bara fortsätter på sitt barnsliga sätt. Här är de så lika människobarn i tonåren. Tjejen är lite mer mogen medan pojken bara tramsar runt och fattar nada. När Alfons får till en riktig luktstund då börjar han dregla och klappra med tänderna. Då tänker jag osökt på Farbror Bosse. Ni kommer ihåg honom va? Om inte så kommer här en liten filmsnutt...

Hittade den här gamla bilden på dotterns facebooksida!