Velourpojken Alfons

Idag fyller älskade pojken 2 år! Tiden går så fort när man har kul! I morse så gjorde lillmatte i ordning en tårta bestående av Vom og Hundemat som botten, täckte hela "härligheten" med creme fraiche och garnerade med cheeze balls och rullade kalkonskivor. Visst ser det gott ut?

Idag fick Alfons följa med till jobbet. Det var nog innan sommaren som han senast var med mig i stan. Det blev ett kärt återseende med kollegans Selma. Här följer en bildkavalkad. Inget djur blev skadat under inspelningen.

Ja, då ska vi väl erkänna att vi faktiskt var i Norrköping idag och att jag ställde ut Alfons. Resan dit gick bra, trots den tidiga timmen. Jag har ju inte riktigt rutin på det där med alla grejer som ska släpas med till ringside. Gick i alla fall först med stolar, kylväskan och annat jox för att sen hämta Alfons. Han blev väldigt uppspelt av alla hundar runt omkring och eftersom det hade regnat hela natten så var gräsplanerna rena rama träsket. På ett ställe där de inte gjort någon ring gick jag för att rasta Alfons och han försökte sig på ett litet vattenrace i gyttjan. Inte så najs... Helt plötsligt tyckte han inte att det var roligt längre med alla skällande hundar så då kom hans tält väl till pass. Där kunde han vila och känna sig lite hemma. Det regnade hela vägen dit men upphörde precis när vi anlände till utställningsplatsen. Det var mulet hela dagen och regnet hängde lite i luften. Vi hade dock tur och det började inte regna igen förrän vi satte oss i bilen för hemfärd. Hur gick det då? Ja, som titeln på blogginlägget avslöjar så var det väl inte hellyckat. Jag tycker dock att kritiken var fullständigt rättvis. Så här löd den:

I morgon bitti bär det av till Norrköping! Ni vet, till utställningen som jag inte ska vara med på.... 40 st Cane Corsos kommer att vara med, totalt 2 300 hundar! Så kul det ska bli, trots den tidiga uppstigningen på morgonen. Som sällskap kommer lillmatte att följa med och hon tar med sig en kompis. Tack och lov, för en utställningsdag är låååååång. Vill ju inte höra tjat om att åka hem från det att vi kommer fram... Som mannen brukar säga: "Om du verkligen vill känna hur lång en dag kan vara - åk på hundutställning!" Han har inte fattat grejen... Det gör visserligen inte hundarna heller men än sen då! Glad matte, glad hund! Så ikväll får Alfons bada. Man får ju inte låta domaren bli helt fet om fingrarna när han drar handen över Alfons rygg. Vet ni, måste bara berätta om en konstig grej. Alfons har haft en fettknöl på sidan. Not så snyggt och givetvis på den sidan som domaren ser, d v s vänster sida. Den är puts väck upptäckte jag igår! Hur är det möjligt? Alfons kanske vet att det gäller att se snygg ut på utställning? Vi kommer att träffa Facebookvänner också som vi inte träffat förut. Det ska bli kul att träffa hundarna live, särskilt en flicka som heter Diva. Hon är så snygg och vi är några som tycker att hon och Alfons borde dejta (på skoj förstås). Här kommer en bild som jag hederligt snott på Facebook, fotograf Mia Johansson. Hoppas att jag inte åker på stryk när vi ses...

Det går väldigt bra med burlekarna. Alfons gillar faktiskt sin bur så mycket att han går in och lägger sig frivilligt i den. Det är ett väldigt gott betyg!

Idag kom Alfons nya hytte, direktimporterad från Norge av typen Maelson Soft Kennel 105. Fasiken vad snygg och stadig den är! Alfons tittade skeptiskt på mig när vi packade upp den...

Vet ni vad jag och Alfons inte ska göra den 20 augusti? Vi ska inte åka till Norrköping och ställa ut sig lite. Schhhhh... Man ska tydligen inte berätta att man ska ställa ut sin hund så därför gör jag inte det. Man vill ju göra rätt liksom... Ses vi där? Berätta inte det i kommentarerna nedan.

Alfons har aldrig kissat inne, inte heller bajsat inne. Nån gång ska väl vara den första. Men måste det ske när jag har helt nyskurade golv? Vi pratar inte handskurade utan skurade med en skurmaskin så varenda j-vla por i brädan stod väl vidöppen och bara väntade på nåt "gott" att suga i sig. Okej, jag hade överlevt om det handlat om mat, ja t o m rödvin men varför måste det bli hundbajs som gick ner i golvet? Jag har skurat och gnott men kvar är en massa mörka fläckar... Som tur är ska det ändå läggas in ett nytt köksgolv. Men ändå. Vi var borta ett par timmar på kvällen och när vi kommer hem så ligger det lösa högar överallt. Jag tyckte så synd om Alfons för han hade nog lidit alla helvetes kval innan han gav upp och satte sig inomhus. Såg t o m lite vit färg på tröskeln till ytterdörren så nog har han försökt ta sig ut. Stackare. Inte nog med det. Viggo hade av någon anledning som bara Lagottoägare känner till tuggat i sig grillkol som hade ramlat ner i askfatet under grillen. Den kolen kom ut i båda ändarna medan hans lillhusse konfirmerades. Viggo ville väl inte vara sämre han! Detta skedde i den nya våningssängen med ny madrass där det var bäddat med nya VITA linnesängkläder! Ni må tro att jag var nöjd med det faktum att jag samtidigt med madrassen inhandlade ett stycke madrasskydd! Det gick även igenom det men det var hanterbara mängder som gick att tvätta bort från själva skumgummit. Vete fanken varför detta händer just samtidigt med att vi fixar konfirmationsfest för systersonen... Avslutar detta skitinlägg med en skitfin bild på Alfons som Barbro på Hundudden tagit.

Igår kväll var vi bjudna till kollegans sommarställe och det bästa av allt var att det förutom Selma även skulle komma tre hundar till! Lilla taxflickan Tindra, 10 veckor, Vorstehflickan Freja, 3,5 år och lapphunden Alice, 19 veckor. Sån ös - från början till slut! Så kul Alfons hade med alla hundflickorna - han var i sjunde himlen!

Fanken vad segt det har varit på bloggfronten på sistone. Det är väl årstiden... Vi har haft härliga dagar i Vika igen med långa skogspromenader. Utforskade skogen lite mer för att kunna hitta en ny sträckning av vår runda som innebär att vi slipper gå förbi ett hus där det flyttat in en schäfer. Låter det märkligt? Inte alls. Jag törs inte gå förbi med Alfons utan att veta säkert att hunden är under kontroll. Hunden ligger ofta lös på tomten, staketet är så lågt att han troligtvis kan kliva över det utan problem och grinden är alltid öppen. Vete fanken hur jag ska bära mig åt om jag går själv med Alfons, vilket jag oftast gör. Ska jag binda fast Alfons och gå fram och reka innan jag törs passera? Det är ett otyg det där. Måste nog gå dit eller stanna med bilen när jag ser att hunden är ute och prata lite med ägaren. Det kanske visar sig vara en väluppfostrad snäll sak? Håller er underrättade om hur det fortlöper. Apropå opålitliga hundar, min vän D berättade att han nu skulle sända in bilder på sin vad till försäkringsbolaget. Jag såg ut som ett frågetecken för han hade glömt att berätta för mig att han blev biten av en schäfer de mött under en promenad i augusti förra året. Ett par gick med hunden, de möttes och hälsade kort och PANG så satt schäferns käftar runt hans vad när de hade passerat. Min vän hann aldrig fatta vad som hände. Hunden blev förhoppningsvis avlivad efter den incidenten. Undrar vad som hände i hundens huvud där... Ska som omväxling berätta om ett annat hundmöte som jag och Alfons upplevde på midsommarafton. Vi gick för att plocka blommor och såg en barnfamilj med en mindre hund lite längre fram på vägen. När vi närmade oss så kommenderade familjen ner sin hund i diket och där satt den medan vi passerade! "WOW! Imponerande!" fick jag ur mig. Tänk så trevligt om fler kunde lära sin hund sånt? Jag förväntade mig att se hunden hänga i kopplet och go bananas men ack så jag bedrog mig! Mer sånt vill vi se! Annars har det skett framsteg vill jag lova på badfronten!

att andra orkar blogga! Annars skulle Alfons varken ha varit här eller där! Laddar kraft och återkommer strax. Lovar!

Här har vi varit upptagna med studentfirande så bloggandet har fått vila. Syster med Viggo kom upp igen och det gick fortsatt bra med pojkarna. Viggos utbrott på Alfons kommer alltmer sällan och vi låter honom hållas. När han säger till Alfons på skarpen så finns det oftast anledning till det ;-). En annan sak som jag noterat är att Alfons helt plötsligt börjat lyfta på benet när han kissar. Det är väl det plötsliga inslaget av testosteron som triggar honom att faktiskt bli en stor pojke. Här finns ju annars bara husse och en kastrerad hankatt... På studentmottagningen kom även Selma och det var så roligt att se hur pojkarna svärmade för henne.

Jag lovade ju att återkomma snart till er igen och se på tusan! Jag håller vad jag lovar! Det är en sån njutning att gå i skogen vid svärfars ställe utanför Vika. Inte en människa och bara välskött härlig skog. Första dagen var jag och Alfons själva. Passade på att fotografera lite under promenaden...

Ni som följt Velourpojkens blogg vet att jag och min käraste syster haft ett litet delikat problem med våra hundpojkar. Ni som inte vet vad jag pratar om eller har glömt kan läsa mer här.

Nu var det glest med blogginlägg men det verkar vara en vanlig åkomma även bland andra bloggare. Det är en intensiv period så här mellan hägg och syren... Vad har hänt sedan sist? Inte mycket. Har haft det väldigt mycket på jobbet och tyvärr så blir Alfons lidande. Hinner liksom inte med riktigt. Maken har varit bortrest i två veckor och då gör man bara det som absolut måste göras. Allt annat lade jag på is. Jag och yngsta dottern tog härliga kvällspromenader med Alfons i skogen i alla fall med bra samtal om allt mellan himmel och jord som rör sig i en tioårings huvud. Alfons blev på show-offhumör och skuttade upp på stenar till höger och vänster - bara för att han kan liksom! I helgen var det dels Cane Corsoträff på Årstafältet för CC-lovers i Stockholmsområdet. Några bilder på Alfons kommer här. Han blev så sugen på lilla Enzo som inte backade för en stor gosse som Alfons. Resten av bilderna från träffen hittar ni genom att klicka på den här länken.

Nu börjar äntligen kylan släppa taget igen och till helgen skall det bli runt 20 grader! Härligt! Tog en härlig kvällspromenad med Alfons och gick längs en liten insjö som via ett litet sund hänger ihop med en annan insjö. Helt plötsligt hördes ett "PLUMS", precis om om en människa släppt en stor tung sten i sjön. Men jag såg inte en själ längs sjön. Då såg jag plötsligt vad det var som orsakat plumset...

Nu är vi tillbaka igen med nya bloggkrafter. Alfons blev så glad över att se oss igen när vi kom för att hämta honom. Han gick med våra händer i sin mun länge och väl, så där som han gör när han är riktigt glad! Han har haft det toppen hos Selma med familj. Det var ju första gången som Selmas matte/kollegan tog hand om Alfons under riktigt lång tid så vi pratade lite om det här med raser och vad man föredrar. Vi älskar verkligen varandras hundar men vi är samtidigt toknöjda över vårt eget val. Selma är kvick och snabb, alltid på! Lättlärd som bara den! Alfons är eftertänksam, stor och mer explosiv. Med honom kan man koppla av emellan åt. Det är aldrig nåt tok som händer trots att man inte har uppsikt. Med Selma är det liiiite annorlunda... Nu är man visserligen mer på tå när det gäller någon annans hund, men hon hittar verkligen på grejer, ger sig ut på egna små äventyr. Det är alltid superkoll som gäller! Nej, egen hund är bäst men lite lånehund då och då livar upp mellan varven. Alfons må vara en stor kille men stursk är han inte! Jag har skrivit om det här ett par gånger tidigare men idag så log vi brett, hussen och jag. När vi är ute i trädgården ligger Alfons gärna och spejar på altanen även om vi är en bit ute i trädgården. Han är verkligen inte något plåster i det läget. Men helt plötsligt så sprang Alfons ner till hussen som höll på med båten och ville inte lämna honom. Konstigt tyckte hussen. Tills han fick se vad som hänt med parasollet som i vanliga fall sitter i sin fot på altanen...

Nu är det lite stiltje på bloggfronten för jag är i Österrike och Alfons är hemma hos kollegan och Selma. Det går ingen nöd på honom med damsällskap dygnet runt. Gjorde Wien under två dagar och man blir ju lite ledsen när man ser vilka "hundrastgårdar" Wienerdogsen får nöja sig med...

Dagens blogginlägg handlar om avsked. Idag hade vi sista kurstillfället på handlerkursen på Hundudden och alla hundar med sina "handlers" har gjort stora framsteg jämfört med första gången. Vi fick avlägga examensprov, få kritik i form av både ris och ros och sist men inte minst - vi fick diplom! Innan kursen började så gick jag en ganska lång promenad runt Djurgården med Alfons så att han fick komma ut lite och sträcka på sig. Det är ju underbar natur på Djurgården och under alla döda löv spirar livet på nytt. Jag har aldrig gått just på den här delen av Djurgården och kom plötsligt fram till ett ställe som fyllde mig med både kärlek och tårar i ögonen.